Önskeinlägg: First Class "Klas"

Eftersom bloggen växer hela tiden har förmodligen många nya läsare inte riktigt förstått vem den svarta hästen "Klas" var. Är ni intresserade att läsa mer om mina tidigare hästar finns det under kategorin presentation av mig och hästar i vänsterspalten.

Men jag skriver gärna en extra rad om den mest fantastiska häst jag någonsin ägt. First Class var en godkänd hingst född 1994 som vi importerade från Tyskland hösten 2009. Jag minns så väl när vi flög ner till Hamburg och provade honom.. Jag var helt salig efteråt. Klas som han kallades hade gått internationella klasser med en junior och var tävlat upp till St. George med vuxen ryttare. En fantastisk läromästare som hade en arbetsvilja jag aldrig tidigare upplevt hos en häst.

Jag ägde Klas i två år. Under dom två åren var han fullt ridbar i ungefär 6 månader... Han fick ganska tidigt en allvarlig senskada på ett framben. Vi gjorde allt för att försöka få honom frisk och stark i benet, han fick dubbla tiden i rehabilitering mot en normal häst, han behandlades med laser, chockvågor, magneter. Skrittades för hand på oändligt långa promenader i skogen. Jag tror ingen varit inne på kliniken så många gånger med en häst, det blev vardag. Mitt under igångsättningen gick senskadan upp. Min veterinär skakade på huvudet, men vi gjorde ett nytt försök. Denna gång höll han så länge att vi kom igång med lite tävlande och jag tog med honom ner till Haid-Bondergaard och tränade. Där gick det inte längre, mitt under en träning hände det igen. Senskada igen, på samma ställe för tredje gången. Denna gången såg det sämre ut än någonsin..

Den 14 oktober 2011 fick Klas somna in.. Den sorgen jag har genomgått går inte att beskriva. Jag kommer aldrig någonsin ha en häst som går att jämföra med honom, han var en på miljonen. Jag har aldrig älskat en häst så gränslöst som honom. Tårarna rinner så jag knappt ser datorskärmen när jag skriver detta, men jag är samtidigt så otroligt glad att jag fick tiden med honom. Inget slår dom dagar han var frisk!



åh:( grymt jobbigt när de blir sjuka och man bara försöker allt så de ska bli bra.. Min första ponny fick oxå somna in, otroligt jobbigt och sorgen känns som den aldrig skulle ta slut-

Usch, får ont i hjärtat av att läsa det här. Han ser så fin ut och du har lagt upp flera bilder där man verkligen ser hur mycket du tyckte om honom... När du skriver att du inser att du aldrig kommer få en häst som honom, fy det är så hemskt när man inser det. Ett fint inlägg!

Förstår verkligen hur du känner, förlorade min ponny 2009. Men testa att släppa in Danny, det gjorde jag med Gadden och det är något jag aldrig ångrat eller kommer få ångra.

Han var en helt otroligt vacker häst! Många kramar

Han var verkligen helt fantastiskt snygg!

Otroligt vacker häst!




Kom ihåg mig?