Söndag - fars dag
En härlig dag där jag bara har varit i stallet och pussat på min fina häst. Tänk om han förstod att om han alltid springer sådär fint på banan blir det massor av extra godis och klappar haha...
Det är helt galet hur slut man blev i kroppen av gårdagen! Vi lastade vid 07.00 på morgonen och kom hem efter 19.00 på kvällen, snacka om heldag. Jag brukar bli extremt trött efter en tävling, tror det handlar mycket om att man frestar på psyket rätt rejält när man är nervös och fokuserad. Dock är det verkligen skillnad på att tävla Danny kontra Esco faktiskt.. Med Esco var jag aldrig nervös vilka klasser jag än red. Tror det handlade mycket om att det inte var min egen häst och att jag släppte lite på kraven då. Jag vill så gärna prestera väl och med ens egen häst som Danny blir det dubbelt så jobbigt rent mentalt, men samtidigt dubbelt så roligt när det går bra!
Är i alla fall jättenöjd med min egen rid-insats igår! Jag kom verkligen till ridning inne på banan och blev inte sådär passiv som jag har en tendens till att bli. Nu gäller det att fortsätta på den vägen också inför framtida tävlingar.
Idag har i alla fall Danny vilat, men tog en promenad för att han skulle få sträcka på benen lite. Själv fick jag i alla fall jobba lite då jag red en annan häst idag! Nog tur att jag fick lite motion för nu blir det en stor middag med familjen för att fira fars dag. Kram till världens bästa papi!
Gabriella
Jag är tvärt om, aldrig nervös när jag tävlar min egen häst men mer nervös när jag tävlar andras... När jag tävlar egen häst behöver jag ju bara stå till svars inför mig själv om det inte skulle gå så bra!
Det måste bli en extra press när du har några hundra läsare som följer online också. ;)
Svar:
Frida Hallgren
haha borde det inte vara tvärtom.. när du tävlar någon annans så blir man nervös? Vore väl värre att göra någon annan "besviken" om det går dålig eller man har en dålig dag.. Och ännu mer pinsamt att göra ryttarmissar så som felväg, så det sänker resultatet på dennes häst? Så resonerar jag iallafall:)
Svar:
Frida Hallgren
