Klev upp vid 06.30 en ledig dag enbart för att i lugn och ro ta båda hästarna på ett tidigt morgonpass i ridhuset. Danny var först ut och idag var första dagen som han skulle få arbetas som vanligt. Med tävling till helgen var det även dags att plocka fram kandaret igen och det kommer jag att använda hela veckan. Jag är inte så mycket för att byta "hipp som happ" mellan huvudlagen utan i perioder när det inte är nära tävling rider jag gärna på träns och lösgjör ordentligt, men inför tävling så vill jag ha ridit in mig ordentligt på det som jag ska använda på tävlingsdagen vilket är kandar.
Har bestämt mig för att inte arbeta speciellt mycket med bytena i veckan utan kanske bara tar några som en "check" då jag vill att han ska gå in i ett säkert läge för förvända till helgen. Idag var istället fokus MSVC:1 och jag red alla rörelser ut denna. Det kändes busenkelt :-) Danny gick in i ferrari-läget och bara susade runt med stora kliv och jag satt med bredaste leendet. Enkla byten så säkra att man kunnat ställa klockan efter dom och galoppen har blivit så otroligt reglerbar sedan han förstod vad piruettgalopp var för någonting! Nu kan jag låta honom rulla på längs spåret, samla upp tills han nästan står på stället, rida fram och så samla igen, och han gör det så mjukt. Duktiga duktiga häst! Enda minuset idag var att han bytte galopp på uppridning-halt när jag skulle rida igenom progammet, precis som sist när vi tävlade. Ska nog repetera uppridningar hela veckan nu för säkerhets skull, där får man ju inte byta..
Nästa ut Zanetti fick sig även han lite liknande arbete. Ville åt en trav där han bara suger rakt framåt och rullar på, och inte lägger in något bakben eller skjuter ut en bog eller "vinglar", utan bara spikrakt framåt längs spåret. Hittade en jättefin känsla! I galoppen finns det massor av framåttänk men där vill jag försöka hitta lite "tillbaka-knapp" istället. Kunna rida framåt men sedan få känslan att det går att samla, samla, skritt. Inte galopp, galopp, abrupt skritt.
Imorgon blir det lugnt för då ska båda bara prommas efter fina pass senaste dagarna.
Ja nu är det officiellt och klart. Från att jag fick min första ponny vid 13 års ålder har jag stått uppstallad på Källvikens gård som är en privatägd anläggning i Falun. I 7 år med sammanlagt 5 hästar var det min fristad, sedan sa jag upp min boxplats i samband med att jag flyttade till Skåne. När jag kom hem från Skåne hade jag inte längre med mig någon häst eftersom vi tog bort Klas där nere. När jag väl fann en häst igen (Danny) så fanns det inte längre några boxplatser på Källviken och jag valde att "tillfälligt" ställa mig på Falu RK i väntan på boxplats. Jag har stormtrivts och "blev kvar", har nu stått där i 1,5 år.
Men, nu är det dags att avsluta detta kapitel och Danny flyttar till Källvikens gård. Sedan allt blev klart har 100 kg lyfts från mina axlar och jag vet att han kommer att trivas fantastiskt. Helt andra hagmöjligheter och med naturen in på knuten kommer nu möjligheten att rida ut finnas på riktigt. Samtidigt får jag "mina" faciliterer med ridhus och permanent 20x60 ridbana med dressyrstaket utomhus. Det är tre stall på anläggningen (totalt 19 boxar+2 uteboxar) och Danny kommer att stå i det stallet där jag hade Klas, det minsta med 4 boxar. Där står nu 3 tävlingshästar med rutiner som kommer att passa både mig och Danny som fisken i vattnet. Och som jag saknat mina underbara stallvänner där! Lovar att köpa en inflyttningstårta när jag dyker upp med Danny.
Det känns bra. Givetvis kommer jag att sakna mina nyfunna vänner på Falu RK men klubben ligger ett stenkast från Källviken och jag kommer säkert att träna där ibland också. Dessutom så ska jag och Therese (med Tiara Magic "Loppan") jobba ihop i backen hela vintern så jag räknar med regelbundna träningsupdates från henne. För visst kan man följa och stötta varandra trots att man inte står i samma stall! Tänker på alla mina vänner som bor i andra städer och som jag nästan bara träffar på tävling.
Men, det är inte dags för flytt riktigt än. Vi har bland annat en spännande tävlingshelg framför oss i Söderhamn som det största fokuset ligger på just nu! Och så som Danny gick idag i ridhuset visade han att han är mer än redo för att gå in på tävlingsbanan igen.
Många gånger kan jag känna mig frustrerad över att jag inte har så många tävlingsinriktade vänner som jag kan sätta mig ner och bara prata målsättning med. Jag vet att dom flesta kanske inte tänker lika som jag, som hela tiden måste ha en plan och en tydlig målsättning för att vara inspirerad och motiverad till att träna på mer än någonsin. Men ändå förstår jag inte, varför vill man inte ha mål? Är man rädd för att sätta krav (=press?) på sig själv? Så många jag frågar avfärdar direkt med att "Nej men jag har inga speciella mål.. det visar sig" eller "Vi tränar på så får vi se vart vi är nästa år.." Ja så kan man givetvis tänka, men jag skulle bli galen av att inte ha någonting att träna för. Jag behöver ha exempelvis ett program som jag vill debutera i om x antal månader. Ja då vet jag att i det programmet så finns den och den rörelsen och då behöver vi träna på det fram tills dess.
Skulle jag bara planlöst rida omkring och träna lite på det ena och det andra utan att ha några speciella klassmål framöver skulle utvecklingen framåt verkligen gå brutalt långsamt för mig. Men, för att kunna sätta upp ordentliga klassmål måste man vara realistisk för vad som är möjligt och inte, något som jag ändå är ganska duktig på. För hittills har jag nått alla mål jag någonsin satt upp, sålänge jag har haft friska hästar. Det har varit allt från att kvala till nationellt på ponny, till att kvala in till SM, till att debutera MSVB till den tidsperiod jag från början satt upp mål för. Sedan därmed inte sagt att alla mål måste vara tävlingsmål! Det kan vara att ha lärt in en viss rörelse till en viss tid eller något annat träningsrelaterat.
Men OM du faktiskt vet vad som krävs för att nå ditt mål, då är det inte så svårt att sätta upp en målsättning. Åk på tävlingar som går i den klass du vill rida, se hur hästarna ser ut. Filma din egen, går den motsvarande lika bra? Var realistisk. Man kan givetvis drömma om att rida både den ena och den andra klassen, men försök att hålla den kortsiktiga målsättningen (1-2 år) lite vettig. För det är när man sätter upp för höga mål som man kanske inte når dom, och då är det inte kul.
Men, det jag ville få ut av det här inlägget är helt enkelt; Vad har NI för mål? (tävlings- eller träningsmål) Hur kort- eller långsiktliga är dom målen? Och så om jag har några läsare som inte har några speciella mål, utan mer hör till skaran som tar det som det kommer - varför? Förklara det med!! :)
Ja någon undrade vem den fläckiga hästen är och det är en privathäst från klubben. Ägarna är bortresta och då hamnade han i mina händer! Zanetti ägs av två systrar varav den ena tävlar i hoppning och den andra i dressyr. En välriden herre som påminner mycket om Esco att rida. Framåt och lydig.
Amanda som tävlar i dressyr med honom driver även hon en blogg och är ni nyfikna på hästen kan ni läsa mer på hennes sida: http://amandaalm.horseworld.se/
Ooo så roligt det var att sitta upp idag! Danny var först ut och han var mjuk som en katt. Flexig och härligt spänstig joggade han runt i ridhuset och jag ville aldrig sitta av. Inget krumelur-jobb men istället lite "speed-control". Lät honom rulla på i en rund form och bara log över känslan. Tänk så glad han gör mig varje pass! Nästa ut på tur fick jobba lite mer rörelser och där blev det skolor, skrittpiruetter och så mycket "pendel" i galoppen. Stora språng framåt för att sedan flexa tillbaka i några språng, samla upp så mycket det går och sedan rulla på framåt några språng igen. Att kunna göra den kontrollen fram-tillbaka är guld värd sedan när man ska rida program och har hjälp mig massor på Danny. Det blir teknik, mjukhet och styrka tränat på samma gång.
Nu har jag precis kommit hem, duschat och blivit människa igen. Ska dra på mig lite civila kläder och få till en handling innan vi åker hem till mina föräldrar och firar pappas födelsedag! Middag och tårta kan aldrig bli fel :)
Börjar med att säga grattis till världens bästa pappa som fyller år! Hoppas du haft en underbar dag❤ Jag är tyvärr på jobbet 09.00-21.00 och fick därmed ingen möjlighet att gratta honom hemma idag.. Men imorgon blir det extrafirande på kvällen!
Helgen verkar bli fullt upp med hopptävlingar på klubben och i övrigt hoppas jag bara ta det lugnt och njuta av att få sitta i sadeln "på riktigt" igen :) (Nej, skrittrundor i skogen gills inte). Det blir jogging för båda imorgon och hoppas på mjuka och spänstiga hästar. Längtar redan!!
Med två hästar som skulle motioneras tänkte jag att gud så smidigt om jag kunde ta båda två på samma gång. Den idén krävde dock en till ryttare och på vägen till stallet fick jag en riktig bustanke... ;) Kanske skulle jag lura upp mamma i sadeln?! Hon red som yngre och hjälpte mig med mina första ponnyer, men när vi köpte Fidolina så tog jag över ridningen helt själv och hon har enbart hjälpt mig från marken. Efter detta har hon bara ridit enstaka pass och senaste gången hon satt i sadeln var för över ett år sedan när jag hade Esco.
Men, jag själv skulle sitta på en "bombproof" liten häst som förmodligen skulle lugna även den vildaste Danny, så varför inte. Mamma var skeptisk till en början, men lite övertalning senare så hade hon allt plockat fram hjälmen och kom till stallet. Det är ju inte bara att sitta upp på honom efter att inte ridit på ett tag, även om tekniken sitter i ryggmärgen. Han är lite spooky, på tårna och alltid ganska laddad - även om han med mina mått mätt är en väldigt snäll häst att rida ut på (speciellt med tanke på att han inte är ute alltför ofta). Hon hade alltså full förståelse för att vara lite orolig, men jag pratade noga med Danny innan och berättade att man måste vara försiktig med mammor!! Det var strikta förhållningsregler om han skulle få följa med ut :)
Två glada killar som ville ut i det fina vädret!
Men visst gick det toppen! Jag tror att Danny förstod att man måste hålla sig på mattan när det inte är matte som sitter på... För med henne kan man flänga runt med lite hur som helst, men mammor måste man vara rädd om! Vi klarade av hela skrittrundan och Danny skrittade lugnt fram som kungen själv. "Lita på mig matte".
Undrar dock vem som var mest nervös över detta, jag eller mamma haha?! :)
Jag fryser. Redan. Vill inte ens tänka på hur det kommer att bli i vinter för det är samma sak varje år - jag fryser så att jag mår psykiskt dåligt bannemig. Nu handlar det inte om att jag klär mig för dåligt, tro mig jag är helt på det klara hur man ska klä sig för att i teorin inte frysa. Bara det att jag fryser ändå. Nu är väl jag ett extremfall som till och med blivit utredd av läkare på grund av detta, men det är tydligen som det är.
Är i alla fall extremt sugen på att till årets vinter köpa en lång kappa att ha i stallet. En som gärna går ner mot knäna, men det borde inte vara något problem eftersom jag bara är 164 cm lång. Kriterier: Extremvarm, lång, så lätt som möjligt för jag får panik när jackor blir för tunga och otympliga när man ska vara smidig i stallet. Behöver inte ha någon sprund bak för har andra jackor jag kan dra på mig när jag sitter i sadeln. Helst inte så mycket över 2000 kr...
Någon som har förslag?! Kanske rentav någon som vill sälja sin kappa till mig :)
Ja, trots en helt checkad häst utan anmärkningar blir det såklart ingen start till helgen. Vi tar några dagars skritt nu för säkerhets skull, jogging under helgen och sedan vanligt arbete under nästa vecka. Men såklart blev jag besviken över att vi inte får chans att starta i Vansbro, det är nämligen så att det var den sista MSVB:2 inom 20 mils radie som fanns att anmäla till innan nästa år... Det finns massor av tävlingar under hösten, men just den klassen lyser med sin frånvaro.
Eftersom jag i dagsläget inte känner att vi behärskar något högre MSVB-program så får jag helt enkelt välja, antingen inte tävla alls på ett tag, eller tävla något som vi behärskar. Det är 5 veckor sedan vi startade sist, så det vore roligt att komma ut på något mer innan säsongen är slut. Har efter lite funderande bestämt mig för att anmäla till Söderhamns dressyrtävlingar den 5:e oktober. Vi startar där MSVC:1 och MSVC:2. Med tanke på våra extrabyten senaste starten så är det säkert klokt att träna lite på att inte byta på tävling också :) Det är nyttigt för honom att kunna skilja på förvänd galopp och linjer med byten.
Däremot har vi satt upp mål med högre klasser senare i höst. Är även anmäld till två stycken MSVB:4 den 9-10 november på Högbos tävlingar, där ligger jag dock som reserv i båda klasserna. Tills dess hoppas jag i alla fall att vi behärskar bytena på dom linjerna. Skulle det inte bli start där så hoppas jag anmäla någon annanstans så att vi får avsluta detta året i en MSVB-klass!
Okej jag ska vara ärlig, jag hatar när det är kallt eftersom jag fryser jämt. Höst betyder att vintern är påväg och då vill jag helst lägga ner och gå i ide. Men, höst betyder också fina färger, härligt klar luft och riktiga mystider med tända ljus, film och varma filtar. Att ta fina bilder med hästen ute på en stubbåker, rida ut bland orangefärgade höstlöv och plocka fram varma jackor till sena kvällar i stallet. Det låter faktiskt ganska bra ändå.. :)
Försökte skapa lite höstmysig känsla med bilderna nedan. Kanske ger dom lite inspiration när mörkret slår till! ❤
Tusen tusen tack! Blev dagen i ära överaskad med denna underbara present på posten (det kunde inte varit en mer passande dag) och blev verkligen jätteglad. Underbara smycken för tävlingsfrisyren, en donut och matchande örhängen. Otur att vi inte kommer till start i Vansbro till helgen, men nästa tävling kommer vi garanterat att bära detta.
Om ni gillar smyckena nedan kan ni också kika in på deras hemsida; Designbykiiwi.com
Ja hua! Så halt som Danny var i torsdags, så halt har jag aldrig haft en häst som varit. Inte ens Klas när han hade som ondast av sin senskada, men då visste man ju att det var den som smärtade. Med Danny nu var det verkligen inga symptom någonstans förrutom en kraftig hälta, och det är obehagligt när man inte har någon aning varför. Misstankar på en hovbensfraktur kom genast och de tre veterinärer jag talade med (min egen, stömsholm och ultuna) bekräftade att det tyvärr kunde vara en möjlighet. Dock sa även alla att det inte kunde vara en fraktur som gått in i leden/låg i närheten för då skulle han ha betydligt mer ont, utan i så fall pratade vi om en lindrigare spricka och då spelade det ingen roll för Danny om han åkte in under helgen eller i början av veckan. En sådan skada skulle inte förvärras av att han väntade i sin box ett par dagar. Dock hoppas jag att ni förstår att hade inte veterinärerna sagt åt mig att avvakta, då hade jag givetvis åkt in med honom under helgen. Valde att inte skriva ut detta i bloggen då jag inte ville ha spekulationer, men nu vet ni hur tankarna gick. En fruktansvärd helg med massor av funderingar.
Men, så kom tisdagen och idag åkte vi alltså in. Valde att inte titta på honom i trav under förmiddagen utan tänkte att han kommer ändå få springa på kliniken. Visste alltså egentligen inte om jag skulle komma in med en halt, eller ohalt häst hehe...
Snart redo för avfärd!
På plats i väntebox på kliniken;
Vi började sedan med rörelsekontroll i skritt och trav, allt OK. Puh! Sedan böjprov båda bak, högt och lågt. Utan anmärkning. Frågade om vi inte kunde böja honom fram också när vi ändå var där eftersom han bara gjorde rörelsekontroll sist vi var där på allmän check. Sagt och gjort, böjprov båda fram - även där utan anmärkning både högt och lågt. Puh igen! Sedan blev vi oroliga igen när Nino sa att en fraktur inte behöver synas på böjprov eftersom det mest provocerar leder, senor och ligament.
Dags för longering, Danny gick bananas men travade till slut tillräckligt behärskat så att det gick att avgöra hur han rörde sig. Allt OK! Mjuk, fin och spänstig.
In igen, dags för en dos lugnande. En väldigt trött Danny fick sedan vandra in i undersökningsrummet och tur var väl det med alla dyrbara maskiner överallt :) Han hade nog rivit stället annars hehe... Men, till det bästa: Röntgen visade att Danny varken hade någon fraktur eller spricka!!! Hovarna var så hela som dom kunde bli. Hade kunnat hoppa upp i famnen på min veterinär och krama honom men jag höll mig. Några övriga förändringar i hoven kunde inte heller synas, det var verkligen så bra som det kunde vara.
Jaha, kontentan av detta då? Eftersom undersökning av musklerna visade mjuk och flexibel muskulatur utan spår av spänningar eller annat som kunde tyda på muskelskada (sträckning) så trodde Nino inte att det varit något sådant. Nej, det var nog ändå hoven som var boven till detta med dom symptom han hade. Däremot kunde man inte utesluta någon liten blödning i hoven, men i så fall måste den ha varit väldigt lindrig eftersom hältan gick över såpass snabbt.
Nu ska han skrittas i några dagar för säkerhets skull och joggas igång lite lätt till helgen. Nästa vecka får vi arbeta som vanligt igen, förutsatt att han känns fräsch och fin. Om ni bara visste hur fantastiskt det känns att ha fått honom kollad från nästipp till svansrot utan anmärkning efter dessa hemska dagar!
Glad Danny ute i hage igen :D Tacksamt lugn efter att ha kvar lite lugnande medel i kroppen efter klinikbesöket!
Det har gått så bra som det kunde gå på kliniken. Ingen fraktur eller spricka i hoven funnen (som var worst case scenario) och han har gjort böjprov på alla fyra, både högt och lågt, utan anmärkning. Har inte längre någon hälta vid rörelsekontroll och visade på longering att han var sveriges gladaste häst. Återkommer med ett mer utförligt inlägg, men nog var han ohalt mitt hjärta! Alla hade kanske inte åkt in med en häst till kliniken som visat ohälta hemma, men samtidigt var det en kraftig hälta torsdag-fredag och jag skulle aldrig chansa med Danny. Han är ovärderlig.
Efter ett långt samtal med min veterinär har vi nu fått en tid imorgon (tisdag) klockan 11.00. Då har min veterinär tid att vända ut och in på varenda hårstrå på Danny om det så skulle behövas. Idag skulle han tyvärr operera hela dagen och det fanns därmed ingen akuttid att ge oss.
Eftersom Danny i dagsläget står ohalt och rör sig normalt så spelar det ingen roll för hans del om han åker in idag, eller imorgon förmiddag. Däremot hade jag inte väntat ytterligare en dag. Det är även snällare mot honom att åka 20 minuter till vår klinik här, än 20 mil till Ultuna/Strömsholm om han fortfarande har ont och måste stå och balansera på detta. Jag känner dessutom att jag vill att min veterinär som jag har ett samarbete med ska titta på honom, han har sett honom nyligen och vet hur han ska se ut i toppskick.
Så nu vet ni läget, imorgon förmiddag är det ni som håller alla tummar för oss, tack ❤
Dagens D i morse.. Superförtjust över att matte gömt äpplen i hönätet. Nomnom!🍎
Funderar på att fly fältet och åka ner till Skåne och se unghästfinalerna.. Kanske lördagen och/eller söndagen. Prio är att se 7-åringarna men dom gick båda dagarna så då var det inte så noga vilken dag. Det är alltså 5-6 oktober, någon som ska dit? Eller ska ni se klasser som går tidigare under veckan?
Är det någon här i närheten (Dalarna) som vill åka dit, hör av er! Vi kanske kan samåka bil, eller i alla fall prata ihop oss om tågbiljetter etc.
Förra årets vinnare i 6-årschampionatet.. JJ Rayban.
På ett eller annat sätt. Ringer min klinik i morgon bitti och ber om att få komma in akut där, finns inga akuttider så åker vi mot Strömsholm som jag redan har pratat med och förvarnat idag. Ohalt i morse men nu vill jag veta vad det är frågan om. Ge mig en diagnos så jag vet vad jag ska förhålla mig till..
Det var alltså i torsdags han stod ordentligt halt och även igår. Hovslagare tittade på honom igår men fann ingen ömhet med visitertång och tyvärr inga andra tecken på en hovböld.
Någon undrade varför han longerades för att se hur hältan såg ut, och det handlar alltså om att jag springer med honom på longerlina kanske 2-3 travsteg för att avgöra om hältan är kvar eller inte. Givetvis inte att jag tar honom på lina och låter honom trava ett varv runt mig..
Som jag sa igår så var jag helt redo på att spendera min lördag på Ultuna, men avvaktade. Imorse vid 07-tiden när jag tittade på honom så var han iprincip ohalt, men faran är inte över för det. En muskelskada känns därmed inte längre aktuellt eftersom det skulle ge en gradvis förbättring - inte från rejält halt till ohalt över en natt. Inte heller ledinflammation/överansträngning är speciellt troligt eftersom det ofta ger hältor som "smyger sig på" och inte kommer och går på det här sättet. Jag vill inte spekulera men har mina aningar och då ser det mörkt ut. Åker dit senare idag igen och ser hur han ser ut, men så länge han inte blir sämre så avvaktar vi att åka in akut med honom. Däremot kommer jag att ringa på måndag och försöka komma in med honom akut på min klinik här.
Men är ärligt talat redo att koppla på släpet och åka mot Strömsholm eller Ultuna under helgen. Minsta försämring från nu så åker vi. Att se blicken på Danny idag efter ett par travsteg på lina skar i hjärtat. Han bara vände sig och hela kroppsspråket på honom sa "matte, det gör så ont.."
Pratade med min veterinär i morse och har nu fått restriktioner att vila honom fredag-söndag, men hålla koll på hältan med longering. Skulle han bli kraftigt sämre åker vi givetvis in med honom direkt och skulle hältan försvinna helt så vill min veterinär att jag joggar honom fram till nästa torsdag. Då har vi nämligen tid på kliniken för undersökning.
Min hovslagare åker ut idag på dagen och klämmer igenom hovarna för att se om det finns reaktion där.
Ja ena dagen gör man en superträning, nästa dag är det en hälta.. För precis så var det idag. Jag skrittade fram och det kändes som vanligt, pigg och glad. Men redan efter första travsteget kände jag att "det här känns galet". Jo, han var absolut halt. Therese med Loppan red även dom i ridhuset och hon bekräftade snabbt att han var oren bak. Hoppade av, kikade hovar och plockade av lindorna. Ingenting fanns där som kunde ge förklaring till hältan.
In i stallet, kikade igenom ännu en gång. Ingen svullnad, ingen värme, inga sår. Tog honom på longerlina och gick tillbaka, för att snabbt konstatera att jo, han är halt bak. Ingenting i skritt, men en klar hälta i trav. Suck och stön, sånt här får inte hända.. Ringde Marika som i alla fall kunde konstatera att igår var han absolut inte halt, han gjorde en superträning och hon har aldrig sett honom så fin. Själv har jag redan börjat fundera på allt från löste gårdagens träning ut hältan, till om han har gjort någonting i hagen?
Ringer i vilket fall min veterinär imorgon bitti, ska förklara situationen och hoppas att det finns tid på kliniken någon gång under nästa vecka. Skulle han vara helt ohalt efter helgen kanske jag avvaktar något med att åka in med honom, men vid hältor vill jag gärna in och checka av så att det verkligen inte är någonting. Hellre åka in en gång för mycket, böja och konstatera att "Nej, det var ingenting" eller "Ja, det är någonting" än att gå ovetande. Nog för att jag kan bedöma om en häst är halt eller inte, men Danny har en arbetsvilja utan dess like. Han skulle nog ärligt talat kunna gå en träning med ett brutet ben utan att prostestera, så honom vill jag helst checka ordentligt innan jag vågar träna på igen...
Tappra lilla häst! Jättebesviken över att behöva gå in från ridhuset utan att få jobba... Trots ont i ben!
Jo men visst var det tavlan som kommit på posten! Jag vann ju en tom canvastavla på tävlingarna i Dyltabruk och där var priset att man fick en tavla målad av sin häst. Ett enormt uppskattat pris! Är verkligen jättenöjd och hon har fångat så många av Dannys drag. Om någon är intresserad av att få sin häst avmålad ska jag höra med tjejen om jag kan lämna ut hennes kontaktuppgifter. Hör av er till mig via mail i så fall.
Eller ja, vi tar dagen i ordning först: Upp tidigt, äta frukost och sedan cykla iväg till stallet! En kall och ruggig morgon gjorde att bilen lockade... Men, här skall motioneras innan vintern slår till med full kraft! Dessutom är det dyrt och tråkigt att tanka hehe..
Danny stod inne när jag kom eftersom jag hade bett om det, så han var ren och fin sedan gårdagen. Däremot var han som ett monster på stallgången och verkligen brutalt pigg. Bråkade och ett tag galopperade han bannemig på stallgången, för att sedan stå oskyldig som ett ljus med öronen spikrakt fram när jag vänder mig och ryter åt honom. Vad ska man säga hahah...
Väl uppe i sadeln var han nöjd och skrittade fram glad som en solstråle, äntligen jobba lite! Marika kom efter en stunds framridning och jag förklarade malligt att "bytena är supersäkra på diagonalen!!". "Jaha, men då rider vi dom inte på diagonalen då" fick jag till svar... Haha, här skall man plockas ner på jorden! Nej, det är absolut dags för att rida på andra linjer om vi ska vidare. Fick börja med att rida några diagonaler i alla fall, det kändes säkert och bra. Sedan kom första svårigheten, för nu skulle jag rida tre serpentinbågar över ridhuset (20x60) med byten mellan varje båge. Puh!!! Några försök, några misslyckanden, sedan satt det! Både jag och Danny kände oss lite lättade när vi fick gå vidare från denna övning, men då väntade istället nästa prövning. Byten på kortsidan från förvänd, så som dom ligger i MSVB:4! Hjälp, det har vi aldrig provat. In i förvänd genom hörnet, sedan lägga ett byte mitt på kortsidan och rida ut nästa hörn i rättvänd galopp.
Jag kan ärligt talat säga att det tog några försök innan jag fick honom att byta, för han förstod inte alls att det var "OK" att göra ett byte från förvänd. När det sedan kom några byten blev det allt möjligt, före bak, efter bak, rena, en salig blandning. Styrde ut på några diagonaler emellanåt för att se så att han inte tappade "hur byten går till" men där var alla rena och luftiga. In i flera försök till och plötsligt lossnade det, flera rena mitt på kortsidan från förvänd!! Tjoho! MSVB:4 here we come! Lite mer träning på detta så.. Detta var trots allt första försöket :)
Sedan dags för trav och fick massor av beröm för utvecklingen! Mycket mer avspänd nu, men ändå härligt rörlig och framåt. Skolorna är stor skillnad nu! Sist jag var på Segersta fick jag skäll av Jeanna för att "han travar som en shettis i travslutorna". Mycket mer power och steglängd skulle det vara, vi ska flyga åt sidan och visa hur rörlig han är. Detta har vi verkligen tagit åt oss och nu är travslutorna riktigt flotta!
Har varit och hälsat på ett ställe där man blir välkomnad med kramar, det är god stämning det. Känner att saker och ting äntligen börjar falla på plats. Börjar även längta lite till december med tryggheten av fast arbete, även om det bara är fram till våren. Menade förresten inget illa i inlägget nedan om att läsa till undersköterska, dom människor som arbetar med detta är fantastiska och deras jobb är bland det mest betydande som finns. Men jag är för studiemotiverad för att "nöja mig" med en sådan utbildning. Jag vill mer, vill utbilda mig till något som i framtiden ger mig en trygg anställning med en inkomst som kanske leder till att jag kan arbeta 80% och lägga resterande timmar på att arbeta som tränare och ägna mig åt det jag brinner för, hästarna.
Morning! Tänkte ge en livsupdate efter min down förra veckan, och ni vill säkert ha en förklaring. Jag har varit anställd som timvikarie inom LSS i ett par år, älskar arbetet och vill inget hellre än att fortsätta jobba med det. Sedan är jag säsongsanställd under vintrarna, men jag brukar hinna med några timmar som omsorgsassistent då också. För ett par veckor sedan blev det tyvärr dags för något som jag egentligen vetat hela tiden, men lagt långt bak i huvudet. Jag hade kommit upp i den maxtid som man får arbeta som outbildad, vilket egentligen innebär en avslutad anställning. Jag var ärligt talad ganska förtvivlad, nyligen introducerad på flera nya ställen (dagliga verksamheter) och jag ville inte för mitt liv sluta med detta arbete nu, helt utan framförhållning. Att plötsligt stå som arbetslös vore katastrof och paniken var ett faktum. Fick tid för möte med en av mina enhetschefer och har sedan gått med ont i magen sedan dess.
Igår var det dags att träffa min chef och jag har nog aldrig gått i från ett möte så lättad. Fick så fina ord och beröm för mitt arbete och hon önskade verkligen att hon kunde låta mig gå kvar som vikarie, men dom regler som finns måste följas. Men, dom goda nyheterna är att jag fick dispens till årsskiftet och alltså får fortsätta fram till dess. Tack gode gud. Hon förstod att jag inte kommer att välja att gå en utbildning till undersköterska, utan när jag väl väljer att börja plugga så kommer det att bli till något mer "riktigt". Jag är studiemotiverad och vill inte kasta bort två år på en utbildning som enbart leder till att jag kommer att fortsätta som omsorgsassistent. Så, nu kan jag blicka framåt och det var en stor sten som släpptes från mina axlar! :)
Fick frågan om jag tror att en satsning mot U25 är möjlig, och det har jag också funderat över några vändor. Jag kommer att ha kvar Danny så länge jag tycker att han utvecklas framåt - och om han har potential för att faktiskt gå som U25-häst återstår att se. Jag fyllde 21 i år och har alltså 4 år framför mig med honom. Det är ärligt talat ganska lång tid så givetvis får man drömma lite...
Idag var mamma med och granskade oss i ridhuset. Vågade därför lägga byten på många linjer där jag inte hade spegeln till hjälp och dessutom satte jag upp mer tryck i galoppen innan. Fick då mer gest i bytena och han kändes riktigt säker! Ett orent, men det börjar verkligen höra till ovanligheterna. Flott trav med mycket tryck, men mycket vill ha mer! Fick även lite hjälp med piruettarbetet och mamma påpekade att arbetet i högergaloppen är så mycket bättre än åt vänster, vilket är helt sant. Han har överlag bättre galopp i höger varv och där sätter han sig mycket mer naturligt än åt vänster, men det är en styrkefråga! Jag måste våga rida mer piruettgalopp åt vänster, våga vara kvar i samlingen och bara låta honom jobba upp styrkan i kroppen.
Har även funderingar på saker som kanske påverkar framtiden lite, men det återstår att se. Min träning kommer förhoppningsvis till stor del att ligga på Segersta. Det innebär mycket pendling, men räknar med att försöka stanna ett par dagar åt gången. Eftersom det förra veckan blev klart att jag kommer att arbeta en tredje säsong på skidanläggningen kommer jag att vara trygg med schema hela vintern, och så som mina tider låg förra året jobbade jag oftast 6-7 dagar i rad för att sedan vara ledig. Ett bra upplägg för att ha chans att kunna åka iväg till Enköping. Jag har en suverän hemmatränare här i Falun, men behöver även Jeanna för att kunna satsa dit jag vill - och jag vill ha mer träningstid på Segersta. Kunna känna att det blir en riktig träningsbas, det blir guld.
Jag har aldrig haft en down i ridningen, aldrig varit omotiverad eller haft en känsla av att jag inte vill satsa framåt till varje pris. Jo förresten, precis efter vi avlivade min första storhäst, då var det riktigt tufft. Men jag har hela tiden sett lösningar och velat framåt, och just nu är det starkare än någonsin. Varenda nerv i hela kroppen vill framåt, vill upp i klasserna och prestera. Rida stora tävlingar, rida riktigt bra hästar. Det är så otroligt långt kvar, men tänk så fantastiskt roligt det kommer att bli på vägen! Jag är beredd på motgångar, men i slutändan så leder det en bara ännu längre fram.
Gårdagen var så härlig! Åkte till stallet tidigt, runt 08.00. Redan på stallplanen möts man av speakerljud, hästtransporter och blanka hästar. Tävling på hemmaplan med regionala dressyrklasser upp till MSVB:4! Dagen till ära hade jag inte heller ett enda funktionärspass utan kunde bara njuta av fina hästar. Men, först ut Danny: Sadlade på honom och red ett pass i ridhuset. Första gången jag satt på honom efter tandfixet! En härlig lätt känsla i handen och jag tror allt att det där gjorde susen åt honom, för nu fanns en helt annan känsel i tygeltagen. Lite bytesjobb som gick väldigt bra, men han har nästan blivit lite för bekväm med att han kan bytena. Innan var han så laddad innan bytet att dom automatiskt blev jättestora och med massa gest, om än någon orent här och där. Nu känns det lite mer som att han är så trygg i vad jag ber om att han tappat lite luft under magen. Nya försök idag med mer tryck i galoppen innan bytet!
Traven var även den bra, massor av tryck och en supertaggad Dannyman. Härlig form med näsan på plats och i övrigt fanns det inte mycket att klaga på, jag bara satt och log.
Sedan gick jag ut och satte mig i solskenet och bara tittade på hästarna som tävlade. Jag tycker egentligen att det är jättejobbigt att vara på tävling utan att tävla själv, för jag blir så fruktansvärt taggad. Jag vill ju också! För att tävla är det roligaste jag vet, utan tvekan. Satt ändå i 4 timmar och bara tittade. Studerade ritter, skuggdömde för mig själv i huvudet, blev förvånad över en del poäng, njöt. Ett par ritter med så skicklig ridning att jag blev varm i magen (cred till Emma Mattisdotter och Mathilda Larsson). Det är härligt att se dom ryttare som verkligen plockar isär programmen, rider varje moment för sig och inte ger bort några poäng i onödan.
Men, snart är det vår tur igen! Under tiden sitter jag och tittar på lite tävlingsklipp och längtar. Nedan en av många härliga starter i MSVC. Får fortfarande rysningar av sista uppridningen med ökad trav mot domaren. Dannyman kör!!!
Ni missar väl inte att ni kan följa Djursholms elitdressyr direkt på webb-TV under helgen? Det är bland annat Lövsta Future Challenge (både unga ryttare och unga hästar) och Grand Prix kür.
Sedan Jeanna lärde Danny att smsa så har jag fått flera uppdateringar från honom när jag är ute på egna äventyr och han kvar hemma! Alltid lika spännande att höra vad han gör för hyss.. ;) Och ja ni får ta det med en nypa salt, men vi älskar sånt här hahah...
Dagens tur gick över norska toppar och sedan in Sverige igen. Så otroligt vackert var det! Tur benen fortfarande var pigga efter gårdagens vandring, för idag har vi fått kämpa lite. Vi tog båten över Grövelsjön redan vid 08.30 imorse och sedan gick vi alltså över bergen hem. Strålande sol även idag!
Jag och Max kom först hem till stugan så nu ligger vi som två fallna hjältar i soffan och ska nog sova lite... Under kvällen åker vi hemåt Falun igen.
En 2,5 h lång fjälltur och lite fiske senare är vi nu så trötta att vi bara gled ner i soffan hemma i stugan. Men wow så vackert och höstigt det är här!
Vi laddar med storfrulle framför TVn, sedan ska vi ut och göra våran första vandringstur upp till Jakobshöjden. Hoppas på fina vyer över norska fjälltoppar :)
Anledningen att vi är här är till största del för att mina föräldrar hyrde en stor stuga här uppe hela veckan för att fira sin 20-åriga bröllopsdag. Vandra på fjäll, njuta av fantastisk natur och äta gott. Dom kommer dock upp torsdag till söndag, så jag och pojkvännen åkte upp någon dag innan för att få lite ensamtid tillsammans innan min familj kommer.
Lämnat bruksanvisning på Danny till Therése och vinkat hejdå åt honom i hagen. Nu har jag en heldag på jobbet och efter det packar jag och Max in ryggsäckar och kaffetermos för att bege oss till fjällen! Vi blir borta ett par nätter :)
Hittade klippet på Hippsons hemsida och det är jag glad för! Möt hela teamet bakom Valegro i en riktigt "hemma-hos" video. Underbar reporter också haha! Han tar minsann för sig, helt oblyg för dessa stjärnhästar.
Det är en balansgång att skriva inlägg i bloggen. Man vill ge intryck av att allting alltid är bra, att jag alltid är glad, att allt alltid flyter på som det ska.
Så är det inte.
I många fall är det så, men inte alltid. Just nu har jag väldigt många frågetecken i mitt liv som handlar om viktiga saker. Byggstenar som står ostadigt, beslut som måste tas. Jag som är van vid att ta allting med en nypa salt, att skaka av mig problem och att ständigt fortsätta framåt. Men, it might be stormy now but it can't rain forever. Allting löser sig på ett eller annat sätt.
Längtar tillbaka lite.. Jag och Elin bara släppte alla problem här hemma, åkte till Rhodos och levde livet. Vårat största problem där var vilken restaurang vi skulle välja på kvällen och vilka drinkar vi helst ville ha på krogen. Sedan kom vi hem och slängdes in i verkligheten igen båda två.
Ja lång men givande dag! Började faktiskt med sovmorgon till 09.00 och en riktig mysfrukost. Lite lugn och ro i soffan framför nyhetsmorgon på TV'n och sedan bar det av till stallet vid 11.30-tiden. Fixade allt stallpyssel och sedan blev det ett arbetspass för Dannyman i ridhuset. Wow, wow, wow! Ett suveränt galoppjobb med härliga byten och idag vågade jag för första gången rida dom på linjer där jag inte har spegel. En häftig känsla att kunna lita på att dom är rena, för det är dom bannemig så gott som alltid nu! Sedan tog jag lite trav och plockade upp honom i tävlingsform och tryckte på "maxa-knappen". Något jag sällan gör på träning, men något som man faktiskt även behöver plocka fram då och då för att inte "tappa bort det". Danny var med på noterna och verkade tänka äntligen matte! För nog är han i sitt esse när han får gå i framåt-traven med stora steg.
Lite skolor senare tog jag ett spö i handen och gjorde ett kortare piruettarbete som bestod av jobbet Jeanna lärde oss. In på en stor volt, samla till piruettgalopp men vänd inte, utan sitt kvar och låg honom samla, samla. Mycket stärkande och precis som med bytena repeterar vi detta arbete nästan varje pass. Ju mer styrka han har, desto bättre blir sedan själva vändningarna när vi börjar rida piruetterna på allvar.
Sedan blev det som sagt lastning och en tur iväg till veterinärkliniken. Dags för en allmän koll/tandäkarbesök. Allt OK så nu tränar vi på framöver. Några tänder var något vassa men dom slipades, och en liten vargtand plockades bort. Det gjordes alltså inte speciellt mycket i munnen, men det ska ändå bli spännande att se om det blir någon skillnad ridmässigt.
Danny i en mask som nästan ger lite Hannibal Lector-varning:
Sedan avslutades dagen rejält jobbigt då vi fick vänta kvar en stund under tiden som Danny skulle vakna upp (han hade fått lugnande medel). Vi hade näst sista tiden på kliniken, och den sista tiden var avsatt till en häst som skulle avlivas. En tjej i min egen ålder kom ditt tillsammans med föräldrar och sin fina häst. Det var fruktansvärt att se hur dom tog farväl, hur tårarna forsade och hur tjejen hulkandes kramade sin mamma när hästen leddes iväg. Alla minnen med Klas kom som ett slag i magen och tårarna brände på både mig och mamma, både av medlidande för familjen och för hur jobbigt det var att vara med om ett avsked igen, när man har varit i situationen själv. Den 14 oktober är det två år sedan, men nog känns det fortfarande. Att titta på gamla bilder gör fortfarande att tårarna faller och dagens händelse var en riktig påminnelse.
Det gäller att uppskatta vardagen och jag njuter varje dag tillsammans med Danny. Han är mitt allt.
Lagom sliten imorse efter 24 h på jobbet åkte jag och pojkvännen till Active Stay och åt hotellfrukost. Gott att unna sig ibland! Dock kanske man inte behöver äta à fyra personer som jag gjorde, i synnerhet inte när man ska och rida ett par hästar direkt efter...
Först ut Danny: Jag fick håll redan när jag började skritta på lång tygel, bra jobbat haha. Det släppte dock och sedan kunde vi komma till ett bra arbete. Rena byten, på olika linjer och ett BRA piruettarbete.
Nästa ut Zanetti: En privathäst från klubben som tävlas i både hoppning och dressyr. Första gången jag satt på denna så det blev mycket "leta knappar". Hittade honom fint i galoppen på slutet och det kändes överlag bra. Det är alltid lite lurigt att rida en häst man aldrig suttit på förrut, men det var mycket turbo och trevlig i handen, då är jag nöjd!
Nu har jag kommit hem igen, helt slut. Fortfarande riktigt förkyld och jag gled ur skorna i hallen rätt in i duschen. Är nu ren, trött och tänkte kasta in handduken och lägga mig en stund. Hoppas att ett par timmars sömn gör mig till en ny människa.
Att komma hem från en veckas hästfri semester gjorde underverk för motivationen! Inte för att jag kände mig oinspirerad innan, men är nu dubbelt så motiverad som innan! Ibland går jag in i sånna där perioder där det bara kryper i hela kroppen. Jag sitter timtals på youtube och tittar på träningsvideos, lägger upp tävlingsplaneringar, går igenom målsättningar, blundar och bara memorerar program i flera minuter. En hopplös dressyrnörd och tävlingsmänniska.
Jag har inte förutsättningarna med ett fullservicestall, tränare 4 dagar i veckan och tre tävlingshästar. Men jag har Dannyman och med honom tänker jag satsa till varje pris! Sedan får framtiden utvisa om jag får chans till något mer hästmaterial att jobba med. Jag känner mig ändå väldigt lyckligt lottad! Danny är bland det viktigaste i mitt liv.
Ja det blir inte alltid som man har tänkt. Min lediga helg byttes ut mot ett dygnspass lördag morgon-söndag morgon, så det var allt tur att jag fick en riktigt härlig fredagskväll med god mat och bio. Filmen var riktigt bra! Den första filmen är klart bäst, men dom knöt ihop sista filmen riktigt bra. Har dock bara läst den första boken så vet inte om slutet var "som det skulle". Helt klart sevärd i alla fall!
Skrapade med mig en hel hög med tidningar så nu ska jag nog överleva dagen och natten här på jobbet. Ni som är lediga får njuta av en riktigt fin höstdag!
Äntligen! Efter en vecka med dagtidsjobb varje dag ska det bli riktigt skönt att ta helg. Dagen idag ser ut såhär:
✔ Jobb på daglig verksamhet 08.30-15.30
✔ Fixa allt stallpyssel. Danny vilar idag, men givetvis ska det vanliga göras så som packa påsar, mocka, fylla kraftfoder med mera.
✔ Middag hos mina föräldrar. Planera in nästa veckas semester i Grövelsjön där vi ska hyra en stuga, fjällvandra, äta god mat och bara njuta av ren luft i vacker natur. Ett par nätter blir vi borta, mer semester har jag inte möjlighet till. Men det ska bli guld!
✔ Bio! Snabba Cash III - Livet deluxe. Givetvis ska vi se sista delen i trilogin!
Ja det här är absolut inga allvarliga funderingar, men har ägnat lite tid åt att fundera på utbildningar som skulle kunna passa mig. Jag har varit inne på socionom länge, och är det absolut fortfarande. Men efter ett test på nätet så fick jag upp förslag på olika utbildningar och där fanns bland annat dietist med på listan. Blev nyfiken och sökte lite på detta.
Eftersom jag gick idrottsprogrammet på gymnasiet läste jag flera kurser kring "kost och hälsa" och älskade det. Jag är absolut ingen extrem tränings-äta bara nyttigt-människa, men jag är intresserad av mat. Jag försöker att leva en relativt hälsosam livsstil med blandning av både unna sig och hälsosam mat. Efter ha läst en krönika av en dietist som just tog upp sin livsstil, som påminde mycket om min egen, kändes det inte heller som att bara för att man är dietist så lever man någon slavisk livsstil på sallad. Ni förstår vad jag menar.
Många kurser i denna utbildning lät dessutom väldigt intressanta, allt från hur olika sorters kosthållning kan hjälpa till vid sjukdomar till såklart det vanliga alltså kostråd till människor med över-och undervikt.
Det jag vet är att jag vill ha ett arbete där jag arbetar med människor, och hjälper människor. Jag tror även att en dietistutbildning skulle kunna ligga "rätt i tiden" eftersom kost och träning aldrig varit mer i ropet än nu. Men, jag har fortfarande flera andra utbildningar i huvudet också. Socionom, lärare... Hjälp!
Som vanligt bjuder dom på underbara produktbilder och jag vill bara köpa hem alltihop. Nu får man kanske begränsa sig lite, men här kommer några favoriter. Högst på listan toppar dom orange-bruna handskarna - är kär. Snacka om att dom skulle höja alla outfits på ett kick!
Ja först och främst är Danny på gång igen. En veckas aktiv vila (promenerad) ger ju ingen enorm igångsättningstid, utan han har joggats igång nu i tre dagar. Till helgen räknar jag med att han är redo för helt vanliga ridpass igen. Idag skulle han även ha varit in till kliniken på vet. check, kollat tänder och så vidare. Tyvärr var jag tvungen att flytta fram detta till kommande vecka då jag har fått gå in som vikarie på ett dagcenter hela veckan. Allt jobb är viktigt för mig, så då fick jag helt enkelt prioritera det idag. Livet som timvikarie...
En roligare nyhet är i alla fall att jag idag kan titulera mig som bilägare! Min första egna bil. Någon bild vet jag inte om ni får se, för då kommer ni att skratta. Men det är en pärla och så mycket "gamla bettan" det kan bli. En vit toyota ser ni mig nu rullandes i! Delar den med pojkvännen, så helt egen är den visserligen inte. Men det känns ändå stort! Alla minns säkert sin första bil... :)
Det var med en tår i ögat jag ringde mamma idag och bara ljublade "Han piafferar!!!!". Men för att ta det från början:
Gårdagens tur på Danny var ärligt talat förenat med en smula livsfara. Inte i ridhuset, där var han from som ett lamm - om än het och väldigt taggad i galoppen. Men skritturen efteråt ska vi egentligen inte prata om haha, herregud. Han var sjövild och överallt. Vid massor av tillfällen kände jag att nu åker jag av, men jag höll mig kvar i sadeln. Egentligen borde jag inte ha ridit ut trots det fina vädret, men nu gjorde jag det. Min gramantygel var tyvärr utlånad så någon "nödbroms" hade jag inte heller, väldigt dumt då det är en säkerhetsrutin jag alltid har när han har vilat och jag ska rida ute.
Idag kom jag till stallet, väldigt trött efter en stressig dag med jobb och allmänt sliten (väldigt förkyld). Insåg att jag fortfarande inte hade gramanen och ville då inte ge mig ut i skogen igen. Ridhuset fanns som alternativ, men jag kände att kroppen inte skulle orka med ett ridpass, även om det var kort. Så slog det mig, varför inte arbeta honom lite vid töm? Slängde på longergjord och tömmar och sedan fick han jogga runt i ridhuset. Jag tömmar gärna på "stora volter" så att man kanske följer spåret en bit, sedan svänger av. På så vis behöver man inte springa så mycket själv. Efter lite travjogg så styrde jag ut honom på spåret och gick bredvid honom istället. Började tänka på vad Jeanna har sagt om att leka med piaffen och tänkte att jag provar lite! Vi har ju försökt lite uppsuttet med ganska småskaligt resultat, men aldrig vid töm. Började med att gå tätt bredvid honom för att han skulle tycka att det kändes OK att jag fanns där, huh så läskigt sa Danny. "Vad vill du mig?!" verkade han tänka. Efter några varv längs ridhuset så började han slappna av och då började vi. Spöet som en taktpinne på korset och Danny var som en enda explosion. Det var hopp, det var luftsprång och han var överallt. Jag förstår inte alls matte, inte alls! Man riktigt såg på ögonen hur bekymrad han blev över att matte aldrig sa "nu är det rätt". Efter två varv kom första steget, massor av beröm! Glada ögon på Danny.
"Smack, smack" och taktpinnen på korset, så kom nästa steg och denna gången flera tramp. Massor av beröm, halt och godis. Nu lyste ögonen på Danny som såg ut ungefär som att det hade tänts en lampa mellan ögonen på honom. Sedan vet jag knappt vad jag ska skriva, för det är så osannolikt. Vi styrde ut på långsidan, smackade igång honom och plötsligt är det så mycket piaff att jag kan knappt kan få honom att sluta. Öronen spikrakt fram och poletten har trillat ner. Jag bara gapar. Nästa långsida samma sak, han går igång och sedan är det inget stopp. Han trampar och trampar och trampar. Inte en människa skulle kunna kalla det något annat än piaff. Jag var nästan nere i ridhusbotten och vände av ren häpnad.
Vi avslutade snabbt och han var överdrivet pigg efteråt. Pratade med mamma och vi konstaterade att en sånhär häst får jag aldrig igen, han har ett tigerhjärta och är så ambitiös att han slår knut på sig själv åt alla håll för att göra rättt. Lika frustrerad och olycklig som han blir av att matte inte är nöjd, lika själaglad och lycklig blir han när han får beröm. Hade han varit en hund så hade han viftat på svansen så mycket att den nästan ramlat av idag efter att innebörden piaff plötsligt föll på plats i hans huvud, för det går inte att bli gladare än när matte säger "braaaa". En otroligt tacksam häst att arbeta med.
Nu ska vi prova detta någon dag igen framöver, se om det var en lyckoträff eller om han faktiskt kan göra om samma ofattbara pass igen. I så fall ska det filmas för glatta livet, för det här måste ni se!!!
Underbart! Ett rent joggingpass på 20 minuter blev det för Dannys del och sedan skrittade vi ut i skogen på en härlig vända i höstvädret. Det var så roligt att åka till stallet och Danny såg så blank och välmående ut! Mamma hade schamponerat honom innan jag kom hem så det var en ren och vacker kille jag fick träffa i stallet. Han har blivit så ompysslad av hela familjen när jag har varit borta, tusen tack!
På tal om något helt annat så har jag förresten blivit introducerad på ytterligare ett jobb nu, så denna vecka är ganska fullspäckad. Ska dock försöka skriva så mycket som möjligt här mellan passen! Danny ska bland annat in till kliniken på onsdag för check.
Hemma i Sverige igen! Nu sitter vi på Arlanda och har ätit lite, sedan en tågresa kvar innan vi är i Falun. Elin har drömt om Marabou hela veckan och jag om svenskt lösgodis, pressbyrån räddades oss. Men nu vill vi hem! Mot hästar och egen säng.
Jag heter Frida Hallgren och är 22 år gammal, bosatt i Falun. Har tävlat dressyr sedan ponnytiden där jag tävlade på nationell nivå, red elitserien och startade SM. Nu rider jag storhäst och har sedan 2012 hästen Alive "Danny" f. 2006 e. Glocks Romanov - Flamingo i min ägo. Här får du följa vår resa genom både vardag, träning och tävling!
I familjen finns även Avalanche, en helbror till Danny född 2012 som vi hoppas mycket på inför framtiden.