Som jag berättade i intervjun med P4 så har jag gått hela vägen som hästtjej, från ridskola till egen häst. Tänkte därför summera åren från liten till stor (eller ja, större i alla fall haha..).
3 år gammal: Jag börjar rida på ridskola (knatteridning) påhejad av mamma som ridit när hon var yngre
Upp till 12 års ålder går jag nu hela vägen från skötare på ridskolehäst, till medryttare på en privat B-ponny som hette Nalle. Tävlade även lite lokalt i hoppning på ridskoleponny och så gick jag såklart på ridläger varje sommar!
Vid 13 år års ålder fick jag hem min första foderponny, kontakt på ett år. Vilken lycka! Uppstallade på ett privatstall fick vi prova på hur det är att ha egen häst utan att faktiskt ha köpt en - bra idé. Detta var D-ponnyn Herkules som både kunde hoppa lite och träna dressyr. Jag fortsatte att rida på ridskola men hade med honom på lektionerna istället. Tillsammans tävlade vi lite lokalt i både hoppning och dressyr på LC-LB-nivå.
Ett år senare var vi mogna att köpa en egen ponny på riktigt. Jag jublade och vi började titta på annonser. Första bästa häst vi tittade på blev även den som besiktigades och köptes. Tur att det blev en ganska bra häst ändå! En vacker isabellfärgad D-ponny som hade gått både hoppning och dressyr på LA-nivå. Snäll, lätt att lasta, sko, ja allt. Med honom började jag tävla dressyr och vi red upp till regional FEI. Efter ett par år tillsammans började jag nog dock mer och mer förstå att han kanske inte var en sådan ponny man kan rida dom högsta ponnyklasserna på och att han nog passade bättre som förstaponny, eller mer som allround. Han såldes därför och efter detta började vi leta efter en lite duktigare ponny.
15 år gammal åker vi nu och provrider lite finare ponnyer. Mina föräldrar ställde upp fantastiskt och när jag svävade på moln efter att ha provridit D-ponnyn Köhls Fidolina sa dom helt enkelt "Ja" till köp. En gulbrun prinsessa som redan hade gått ett par SM, flera LAG-SM och var väldigt säker i FEI-klass på nationell nivå. Åren med Fidolina är utan tvekan grunden för där jag är ridmässigt idag. En underbar ponny som rörde sig mjukt men inte så stort, däremot så var hon enormt lydig och en sådan ponny som alltid gjorde perfekta halter, perfekta enkla byten, spikraka uppridningar, inga missar. Aldrig rädd eller dum utan helt enkelt den bästa ponny du kan ha för att lära dig på. Med Fidolina blev allting enkelt och efter två år hade vi hunnit med DM-medaljer, SM, Elitserien - sådant som jag tidigare bara hade drömt om.
När jag sedan är 17 år börjas det drömmas om att hinna med ett år som junior på storhäst.. Jag har nu helt förstått det här med tävling och att det är det jag vill göra. Det kikas på lite saluhästar men inte förrän vi får nys om First Class blir hästletandet på allvar. Efter två dagars provridning i Hamburg visste jag att det här var den bästa häst vi kommer hitta. Fidolina blir till salu och kommer snabbt i händerna hos en duktig tjej. Samtidigt kommer First Class till Sverige och jag står som ägare till den absoluta drömhästen. En 15 år gammal godkänd hingst, kolsvart utan tecken, 166 cm hög och utbildad Grand Prix. Tävlad internationellt av en junior tidigare. Men som jag tidigare skrivit om var resan med First Class både det bästa och svåraste jag har gjort. Tragedin när han skadades så illa bara 6 månader efter att jag fått hem honom var fruktansvärt. Alla drömmar och mål med honom krossades och efter konvalecentförsök på nästan 2 år så avlivades han. Skadan blev aldrig bra och han hade ont.
Under tiden som First Class var som mest skadad fick jag hem ett 4-årigt sto på träning. Jag hade henne i 8 månader och lärde mig mycket! Dels hade jag två hästar för första gången, dels fick jag lite unghästträning.
Efter att 4-åringen åkt hem och First Class var borta red jag lite på andras hästar.. Jag började rida PRE-hingsten Esco som ni säkert läst om i bloggen och även ett vanligt halvblod. Jag var inte redo att börja leta häst ännu men ville inte tappa ridningen. Jag började tävla Esco och det var otroligt nyttigt att få tävla på helt andra kriterier, för en PRE är inte att halvblod. Med honom tävlade jag upp till MSVC på 64% vilket kändes jätteroligt på någon annans häst.
Sedan kom äntligen Dannemannen in i mitt liv. Min finaste pärla! Resan med honom vet ni ju.. Och nu har familjen dessutom köpt hem helbror Avalanche, 2 år gammal. Underbart! Undra hur hästlivet ser ut om 10 år..
