Tyvärr har jag inga tips om detta då jag inte varit i kontat med sådana när jag har köpt hästar. Hör med din tränare eller andra hästmänniskor om råd.

 

Dom är helsyskon och är efter Glocks Romanov - Flamingo! Danny är min och Aval är mammas häst.

 

Padden har han bara tillfälligt just nu eftersom han är inne i en riktig "skav-päls" period och får skav av det mesta. Han har därför fått lite skav av kanten på schabraket och får då ha en fårskinnspadd under sadeln för att det ska vara så mjukt som möjligt. Ska se vad jag har för videos, tack!

 

 

Tror ni förstår vilken som är vilken haha...

 

Det var två veckor sedan Marika såg Danny på träning, sedan åkte vi till Segersta två dagar förra helgen och nu var det dags för träning på hemmaplan igen! Som alltid pratade vi först lite om hur det har gått med träningen där,, sedan vad vi skulle göra idag. Jag bad henne hjälpa oss med bytena som ligger på kortsidan (ur MSVB:4) eftersom vi inte gjorde några sådana nere på Segersta sist och dom är svåra att träna själv när man inte ser någonting i spegeln. Det gick super! Dom satt! Det där behövde ni ju inte träna på, "hur lätt som helst!" enligt M. Jätteglad för detta eftersom B:4 plötsligt inte längre känns så långt borta.Gjorde några vanliga singelbyten på diagonalen som kändes säkert och bra också.

 

Sedan tog vi piruetterna och vilken skillnad mot för två veckor sedan, wow! Helpiruetterna åt höger är så otroligt bra.. tror aldrig vi ridit så centrerade piruetter någonsin. Som min tränare sa så vänder han nästan mer än sin förmåga, för att vara så samlad och på stället samtidigt som han är luftig kräver mycket styrka - och så mycket styrka bygger man inte på två veckor. Men "han kan inte annat än göra det på ren vilja". Förstår ni vilken arbetskämpe han är då? Han utför saker över sin styrkeförmåga på ren vilja. Efter detta fick han en längre skrittpaus och sedan tog vi traven. Superfin! Diagonalslutorna var bra och öppnorna kändes också fina. Mot slutet tog vi passage och han är så stark i kroppen nu! Att växla mellan trav och passage är busenkelt. Tidigare har jag fått driva in honom i passagen och sedan stöttat honom i den med skänkelhjälp och från allra första början hade jag till och med spö. Nu har han styrkan och tekniken, så det räcker med en förhållning ur traven så går han in i passagen och likt att trycka på en knapp behåller han samlingen tills jag driver framåt till trav. Det är en häftig känsla!

 

 

För att göra en lång historia kort; När jag var 17 år gammal fick jag en häst som skulle säkra mitt sista år som junior och hela min tid som young rider. En 15 år gammal godkänd hingst, utbildad GP och som redan gått internationellt med en junior. Vi hittade honom i Hamburg i Tyskland och jag föll pladask redan på stallgången. Kolsvart utan ett enda vitt tecken och med dom klokaste ögonen du kunde hitta. Efter två dagars provridning visste jag att vi aldrig skulle hitta en liknande häst och några veckor senare stod han på lastbilen mot Sverige - min första storhäst.

 

Det första halvåret med denna häst var det bästa, och svåraste halvår jag upplevt till häst. Att gå från ponny till en stor hingst som kunde dra tyglarna ur händerna på mig innan man ens han blinka var inte det lättaste. Han tog till passagen som försvar och det tog många träningar innan jag ens kunde trava honom normalt framåt under nedsittning. Såhär i efterhand, när jag ridit väldigt många fler hästar än jag hade gjort då kan jag lätt konstatera att han var den svåraste häst jag någonsin suttit på. Stark, het och med en enorm motor framåt. Men han hade ett hjärta av guld och dom gånger det funkade - då var det den bästa ridkänslan jag upplevt. Efter ett halvår fick han en senskada som egentligen var ganska lindrig. Goda förhoppningar men lång vila. Igångsättningen gick bra men så plötsligt, pang, halt! Samma senskada igen. Min veterinär sa att vi hade haft enorm otur och trots att det hade sett så fint ut på ultraljud var det nu ett snäpp värre än första gången. Samma procedur med vila igen och denna gång fördubblade vi konvalecent-tiden för att vara på den säkra sidan. Närmare ett år senare såg vi hopp igen, han var under igångsättning och allting såg kanon ut på UL. Han kom igång, tävlade tre tävlingar och sedan fick jag arbete hos en av våra landslagsryttare. Jag tog med honom ner till Skåne och vi började träna där. Mycket utveckling och äntligen fick jag "känna på" all hans utbildning med piaff, passage, byten. Men så mitt under ett travjogg hände det igen - tvärhalt. Senskadan var tillbaka och värre än någonsin. Han tittades på av proffsveterinärer som bedömde att han aldrig skulle kunna bli ridbar igen och att även om han läkte ihop efter en årskonvalecent igen så skulle det kunna räcka med en galopp i hagen för att han skulle slå upp skadan igen. Klas hade nu hunnit bli 17 år gammal och vi blev tvugna att ta det värsta beslutet man kan ta, att avliva honom. Jag var förkrossad, flyttade hem till familjen igen och ville inte se åt en häst. Alla mina drömmar var krossade och efter all vila hade han blivit som en knähund. Vi gick promenader, badade i sjön, gick runt som helan och halvan. 

 

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna se på ovan och tänka att det faktiskt ledde till något som i slutändan gjort mig glad igen. För då trodde jag aldrig någonsin att jag skulle kunna hitta en liknande häst, någon jag tyckte lika mycket om. Efter flera provridningar hittade jag Danny - en syn som inte var jämförbar med Klas. Klas var min blankpolerade stjärna och glänste i pälsen om han så kommit in nyrullad i lera. Danny var en smal och tovig "ponny" som min tränare kallade honom när hon såg honom. Han var väldigt snäll men jag minns första månaderna som ett ständigt jämförande. Jag tyckte att Danny var "osmart" och opersonlig. Klas var jämförbar med en människa, han hade dom klokaste ögonen i världen och verkade förstå allt när han tittade djupt in i ögonen på en. Danny var stirrig, mötte aldrig blicken och virrade mest omkring. Att vi skulle få en relation som mig och Klas hade haft var uteslutet och jag trodde nog mest att jag skulle ha honom ett tag, sälja lite dyrare, sedan leta nytt. 

 

Idag, snart 2 år senare inser jag hur fel jag hade. Danny betyder nu allt och ännu mer för mig. Det tog tid att lära känna honom och att sluta jämföra med Klas, för dom är två helt olika personligheter. Danny är inte den lugna, trygga, hästen du kan sitta i boxen med så tittar han tillbaka med kloka ögon. Men han vill alltid väl och han vill till varje pris göra rätt. Du kan se direkt på ögonen när han är glad, och när han är extremt olycklig vilket han blir i situationer där han blir lite stressad och inte förstår. Den "ungdomsresan" jag nog skulle fått göra med Klas kommer jag aldrig få göra med Danny eftersom jag nu blir 22 år i år och därmed inte längre tävlar som ungdomsryttare. Men jag tror att jag kommer att ha (och redan har haft) väldigt roligt tillsammans med Danny ändå. Vet inte riktigt hur jag ska summera detta, men menar mest att även om jag för allt i världen önskade att det som hände med Klas aldrig skulle ha hänt - så ledde det i slutändan till något så bra som Danny. En häst som jag nu älskar lika gränslöst som Klas, även om det tog en liten stund extra att känna det... :)

Vi passar på att köra lite frågestund nu när jag arbetar mycket och inte riktigt har tid att slänga in en massa blogginlägg. Kanske undrar ni något över helgen i Segersta eller så har ni bara funderat på något annat den senaste tiden. Fråga på! 

Premiärfilm på den lilla underbara Avalanche "mini-danny".. Hihi ser ut som dom flesta 1,5 åringarna - rund mage och tunn på alla andra ställen! Han har börjat förstå lite mer vad longering är för någonting och fick sedan springa lite lös. Gulle!!

 

Ni är så underbara som kommenterar så fint!! Duktiga goa Dannepanne :)) Frågade J om U25 och fick ett ja på om hon trodde att det skulle gå.... hon tror alltså på honom som GP häst!!

 

Nu blir det stall och med lite tur får ni se film på lillgrodan Aval för mamma skulle komma och titta vid longering.. Han är så super.. Travar så stort!

 

Lite trav, skolor, passage, piruetter mm... :D Även byten i vart fjärde men den diagonalen han bytte precis efter sista, så osis! Den andra som satt hamnade inte på film men det spelade ingen roll, vi gjorde det ju wiho.

  

Vilka dagar! Ärligt talat bland dom bästa i mitt liv. Detta är kärlek, att åka och träna och träffa likasinnade ekipage som alla storsatsar. Att få möta människor som delar samma intresse och som gör det 100%, wow. Jag tror att vi var 8 stycken tjejer som var på träningsläger för Jeanna. Ett par ponnyekipage, annars var alla ungdomsryttare eller ett par år äldre. Alla med den ena finare hästen än den andra, jösses. I fredags när vi kom gick vi in i ridhuset och hälsade på Jeanna var det som alltid full fart och man hinner se både seriebyten, piaff och passage från olika hästar på den lilla stund man säger "hej". Tänk att träna i den miljön varje dag, vilken inspiration...

 

Danny gick en kanonbra träning första dagen och då fick vi jobba mycket med bytena. Jeanna red honom en liten stund och checkade av galoppen, jättefin. Efter det tog vi lite travskolor och passage, något jag inte fått göra sedan sist jag var där för ungefär 3 veckor sedan. Vi fick då passage-förbud eftersom piaffen var alldeles för mycket "passage-ig". Så enbart piaff-tänk sedan dess. Jag har jobbat honom från marken nästan varje ridpass och han har svarat jättefint. Någon piaff provade vi dock inte alls första dagen. Efter att Danny var klar med träning 1 så pysslade jag klart med honom och sedan satte vi oss i ridhuset och tittade. När alla ekipage var klara så åt vi middag tillsammans uppe i loungen och Jeanna serverade jättegod mat.

 

Dag 2 gick jag upp tidigt och tittade till Danny på morgonen. Eftersom vi bodde uppe i loungen så hade jag världens bästa frukostutsikt, nämligen ut över ridhuset.. Tror inte man kan få en bättre start på morgonen än sittandes med frukostmackan och ha GP-hästarna alldeles nedanför. 10.00 red jag mitt andra pass och Danny var laddad och kröp nästan ur skinnet trots att han tränade mycket igår. Började med piruetterna och där fick vi beröm - mycket bättre än sist! Nu hade jag kontroll på sprången på ett helt annat sätt. Sedan lite mer byten och vi fick börja med lite "serier". Först ungefär 6 språng mellan varje byte, sedan minskade vi litegrann och sista diagonalen klippte vi våran första serie i vart fjärde! Woho!!! Sist men inte minst piaffen som fick megasuperjättebra. Nu var det riktiga steg och aktiv! Några klockrena steg, sedan tappar han takten, sedan hittar han tillbaka och vice versa. Det är nära... :D

 

 

 

 

Fina fina Avalanche.. Blivande stjärna.

Ja det har börjat mogna fram, sakta men säkert. Jag vill börja läsa igen, gå i skolan, utbilda mig. Jag blir 22 år i april och det börjar kännas som att det är dags. Kommer att söka in till högskolan Dalarna eftersom det just nu känns som att jag vill bo kvar i Falun den närmsta tiden. Jag vill så gärna kunna följa Avalanche och känner även mer och mer att jag vill ha familjen nära. När jag bodde i Skåne var det alldeles för långt hem...

 

Då är ju den stora frågan, går det ihop? Nu tänker jag ekonomiskt. Jag är inte van vid någon hög inkomst varje månad och gällande lägenheten har jag låga kostnader eftersom jag bor litet. Men så var det Danny och hans kostnader är höga, och där finns ingen egentlig möjlighet att skära ner eftersom jag aldrig köper saker som jag inte behöver. Det är hyra, foder, försäkring, hovslagare och veterinärvård. Och så träning såklart. Utrustning har jag allt och köper inget. Att ställa honom på ett billigare stall är inget alternativ och jag är mitt i full satsning på honom - så träningen väljer jag inte heller bort. Jag har tänkt att plugga 100% och jobba på timmar så mycket jag kan utöver detta - vad tror ni? Ni som läser på helfart, hinner ni med jobb utöver detta och får ni ihop det ekonomiskt med häst, lägenhet, bil? Eller jobbar ni somrarna och lägger undan pengar för exempelvis stallhyror? Tell me everything :-)

 

Och för nyfikna så har jag nog kommit fram till att jag kommer söka Personal och arbetslivsprogrammet i förstahand, och socionom i andrahand - båda här i Falun/Borlänge.

 

Ja så säger jag faktiskt.. Efter en kaotisk helg i skidbacken är jag helt slut. Att jobba i kassan på en skidanläggning när det är strålande vinterväder innebär så mycket folk och helt tokiga köer. Har som sagt snart i tre veckor gått på dubbla pass och täcker upp min 75%-iga tjänst med kollegans 75% utöver mina egna pass.. Puhh, alltså långa jobbpass varje dag och noll ledighet dessa veckor. Jag har nedräkning till fredag när kollegan kommer hem och jag åker till Segersta som belöning. Sleepover och härliga träningsdagar!

 

Danny vilade över helgen då det inte fanns tid för träning, så det var så roligt att sitta i sadeln idag igen! Fina byten och vi tränade mycket på det som Marika sa åt oss, nämligen att bryta piruetterna i tid. Går mycket in på diagonalen i samlad galopp, rider rakt fram, samlar ner till piruettgaloppen men fortfarande rakt fram utan vända. Sedan kanske jag vänder ett språng, sedan bryter jag och går rakt fram ut det. Så nästa gång tar jag två språng, och så vidare. Allt för att han inte ska gå in i piruettläget där han hade kunnat ta tre varv innan jag fått honom ur piruetten.

 

På fredag åker vi alltså ner till Enköping igen och ska träna ett par dagar för Jeanna. Det är kursdagar och många ekipage och unga ryttare som ska dit! Det riktigt kliar i hela kroppen av pirr och längtan. Hoppas komma hem riktigt inspirerad och att Danny tagit några kliv framåt. På fredagen ska Jeanna rida honom vilket alltid är lika nyttigt och spännande att se.

 

Igår blev det träning för Marika igen! Har blivit lite varannan gång för Jeanna och Marika nu, så det är alltid roligt att berätta "såhär gjorde vi, det här går bättre, vad tror du?". Dom kompletterar varandra perfekt och jag skulle absolut inte vilja träna för några andra. Många överöser mig med tips att "den och den kommer dit, vill du vara med?" eller "det finns en plats ledig för ***** på söndag, vill du träna?". Jag tror på ett koncept där man har en eller möjligtvis två tränare som man tränar regelbundet för. Att hatta runt mellan olika tränare för att, som en del menar, få olika syn på saker är ingenting som hade fungerat för mig. Jag vill kunna ha en dialog med min tränare, känna att den verkligen känner oss som ekipage och har svårt att tro att en tränare känner något verkligt förtroende och engagemang i ett ekipage som dyker upp ibland, tränar för många andra och som sagt "hattar runt". Hade jag själv varit tränare hade jag hellre lagt ner min själ på ekipage som tränar för mig och kanske någon till, men efter det räcker det. På något sätt känns det som att ju fler tränare man har - desto mindre litar man på dom man tränar för eftersom man hela tiden söker annan hjälp? Eller hur tänker ni? Vore jätteroligt att få höra hur ni läsare ser på saken.

 

I vilket fall fick jag stor hjälp på träningen igår. Bytena kändes supersäkra och det är imponerande då han hade vilat dagen innan. Ofta blir han säkrare och säkrare ju fler dagar irad han går, så kanske tredje dagen är bytena lika säkra som klockan, medan ett par byten kan bli lite osäkra efter att han har vilat. Mycket hänger givetvis på att han alltid är väldigt het efter att han har haft vilodag och blir för taggad. Fick även mycket hjälp med piruetterna där han gått in i lite av sitt överambitiösa mode. Det går helt enkelt inte att bryta honom utan när han väl börjat vända så vill han gå hela varvet runt. Fick därför träna på att kontrollera antalet språng och kanske gå ur piruetten redan efter 4 språng, sedan rida 5 språng, och till sist rida 7 och därmed vända hela varvet. Allt för att han inte ska förekomma mig. Svårt men väldigt nyttigt och han förstod snabbt att han måste vänta mer och lyssna på mig.

 

Sist men inte minst lite skolor och travslutorna märktes det att vi inte ridit på ett tag - puh så dåliga! Förböjd i halsen och för lite framåtgrip. Nu sladdade han mest åt sidan :-) Men tränare är till för att hjälpa och efter en stund fick vi hyffsad ordning även på detta.

 

 

 

I och med att jag går byter klubb och nu representerar Falu RS istället verkar det som att jag får möjlighet att rida i lag till våren. Det är ju så roligt! Har ridit allt från division 2 till Elitserien på ponny, men ingenting på storhäst. Att rida ihop i lag blir verkligen någonting helt annat än att tävla själv. Plötsligt sitter man och håller tummarna så hårt man kan för någon annan som faktiskt även tävlar mot en själv. För att laget ska lyckas så bra som möjligt. Man är inte längre bara en enskild tävlande utan plötsligt är det lika viktigt att lagkompisarna lyckas minst lika bra. Åh så roligt det vore!

 

Tanken är i så fall att vi ska ha ett division 1 lag och jag har slängt ut lite trådar till olika ekipage och vi verkar få ihop ett lag till våren! Här tävlar Värmland, Örebro och Dalarna division 1 tillsammans så det brukar dra riktigt duktiga ryttare. Två i laget rider MSVC och den tredje rider MSVB, sedan sammanställs resultaten. 

Kan ni inte ge lite tips på roliga instagramkonton eller bloggar ni följer? Eller era egna? Gärna med lite dressyrinriktning. 

 

Puuh måste säga att livet är lite småkaos just nu. Har 2,5 vecka som jag går dubbla pass på jobbet då min kollega åkt utomlands och jag täcker upp för henne. Jag jobbar med andra ord varje dag denna period. Börjar bli lite småvissen nu måste jag säga haha... Tur hon kommer hem snart. Tyck synd om mig i helgen när jag jobbar 08.00-17.00 lördag, sedan 21.00-07.30 natten mot söndag och till sist 08.00-17.00 på söndagen. Överlever jag detta överlever jag allt :)

 

Trots detta har jag lyckats pressa in stallet på tidiga mornar och Danny har gått lika mycket träning som vanligt. Senast idag var vi i ridhuset och trimmade och satte tre byten i vart 6:e på diagonalen. Det är inte treor, men det är påväg åt rätt håll! Jag har valt att jobba honom mycket i lite lägre och rundare form senaste tiden då han har hamnat lite för mycket i ett läge där han spänner till ryggen. Det har fungerat väl och han känns jättefin. Lilla Aval har fått prova på sitt livs första riktiga kyla och det har gått bra. Han går naken utan täcke i hagen med har en riktig björnpäls, så några tecken på att frysa har han inte gett. Dom får mycket hö så även när det kryper ner under 10 minusgrader håller han sig varm. Folk brukar skratta åt dom, brorsorna :) Danny går med halstäcke och benskydd upp över öronen och lilla Aval går ute utan täcke, barfota och med stallets längsta päls. Men så är dom ju i helt olika faser i livet också.

Om ni har några minuter över får ni gärna kika lite på min pojkväns video från förra årets snowboardsäsong.

Tror inte att ni blir förvånade om jag säger att vi träffades på min arbetsplats Källviksbacken/Falu Snowpark förra vintern. Att stå i kassan på en skidanläggning med park har sina fördelar.. ;) .

 

Snacka om ett evigt lidande och elände. Jag längtar ihjäl mig till en solig dag när man tar hästen i grimma och grimskaft och släpper ut den i hagen utan täcke. När man inte behöver ha så många lager kläder att man blir en orörlig michelingubbe. När man kan träna i t-shirt.

 

Detta:

 

 

VS. Detta:

 

Tror ni fattar........

I ärlighetens namn har jag faktiskt tittat lite på frack den senaste tiden.. Vi ska ut i MSVB, men visst är målsättningen att han ska gå MSVA/PSG under 2014. Det har varit en djungel rent ut sagt, men ju mer jag googlade, tittade, läste - desto mer säker blev jag på att min frack skulle vara i softshell-material. Den skulle vara modern, snygg, svart. Föll av en händelse över Pikeurs softshell-frack och föll pladask. Detaljer i guld på en svart botten - wow. 

 

Men med ett nypris på 6000 kr insåg jag ganska snabb att det var ganska galet att lägga dom pengarna när vi inte är i klasserna ännu. Det fick vänta. Men så av en händelse såg jag att en vän på facebook lagt ut en annons - hennes frack skulle säljas. Exakt den modellen som jag ville ha. Fick dock veta att det var en 36:a som dessutom var insydd i midjan - hm, kanske lite liten.. Men snälla Linnea lovade att skicka ner den så att jag i alla fall fick prova, kanske kunde den passa. Idag kom den och när jag stängde knapparna höll jag nästan på att börja gråta. Som en smäck, helt perfekt. Den är helt fantastiskt fin!!! Ett meddelande senare är den min, min alldeles egna och allra första frack!

 

 

 

Ärligt talat, så billiga och så bra! 119 kr/paret på Hööks och jag har dessa jämt. Danny har fyra stycken som hagboots och fyra stycken för träning. Dom håller bra, skaver aldrig och passformen är perfekt. Inga hårda kanter och väldigt mjuka, samtidigt som dom är tillräckligt tjocka för att skydda mot broddtramp. Så nöjd!

 

 

Dom satt vi idag! Likt jag ridit bytena på långsidan med 5-6 galoppsprång mellan varje byte gick jag nu in på diagonalen istället. Jag tror att ridhuset är ungefär 20x45m så det är ju inte fullstort utan det gäller verkligen att hålla ihop honom. Lade första bytet precis i ingången på diagonalen, och sedan det andra i slutet. Blev nog ungefär 5 galoppsprång mellan och han gjorde det så avspänt och fint. 3 diagonaler, alla tre satt.Vi närmar oss serierna, om än med små (men säkra) steg!

 

Lilla Aval har fått några dagars "göra ingenting" eftersom han var så duktig med träns, med tömkörningsgjord och benskydd. Han har blivit riktigt rund och go i kroppen! Ser inte riktigt lika gänglig och opropitionerlig ut längre.

 

Om jag trodde att gårdagens morgon med bil som inte startade var struligt så fick jag idag genast något att jämföra med. 05.50 ringde telefonen och jag blev ombedd att ta mig till stallet så snabbt som möjligt. Vattenläcka och nästan 1 dm vatten i stallgången samt närliggande boxar. På med kläder och sedan ut till stallet på två röda (denna gången startade faktiskt bilen). 

 

Möttes av det här:

 

Var som sagt på intervju i förmiddags och fick träffa två underbara programledare, Jon Norberg och Sophia Adler, som ställde massor av frågor om Danny, bloggen och ridsport i allmänt. 

 

Intervjun är nästan 15 minuter lång och jag pratar om allt från varför man lindar vid ridning till vilken målsättning jag har med Danny. Hoppas ni gillar det! Ni får gärna kommentera och ställa frågor efter att ni har lyssnat :) Låter jag som ni trodde?!

 

 

Hade hela dagen planerad och så fullkomligt stöper den när bilen inte startar. Nej! Min snälla mamma kommer med startkablar men inte heller där går det.. Skit också. Får skjuts av henne ner till Sveriges Radio där jag blir intervjuad live om bloggen och ridningen. Jätteroligt och jag höll på att dö av nervositet när det blev nedräkning från 10 sekunder till "on air" och den gröna lampan tändes. Mycket frågor om Danny och min satsning med honom. Lovar att lägga upp här så snart klippet har lagts upp på nätet! Har fått flera fina ord från folk som hörde, tack så mycket.

 

Nu blir det jobb hela kvällen och imorgon ska Danny ridas igen. Han har jobbats från marken i två dagar och börjat greppa piaffen riktigt bra.

 

 

Det börjar kännas ganska säkert! Nu ska dom bara bli på hjälpen så vi kan rida serier :D Glöm inte byta till HD-kvalité på kugghjulet nere till höger.

 

 

Cirka en månad sedan sist och nu under jul-nyår har jag inte ridit för tränare så nu var det hög tid att få hjälp. Går det för långt mellan träningarna blir det för mycket "hemmabygge". 

 

Fick med mig pappsen så denna gång behövde jag inte åka själv, skönt eftersom 2,5 h enkel resa blir ganska tråkigt i längden.. Möttes av ett juligt Segersta! Jättefint med ljus runt dörrarna. In med Danny i ridhuset och så började vi ganska direkt efter att jag hade värmt.

 

Vi började med piruetterna och där fick jag lite bannor av Jeanna över att han dels vände runt för snabbt, dels hävde sig för mycket runt. Kortare galopp innan, aktiva bakben och sedan fick jag lägga in ytterligare ett galoppsprång i piruetten mot vad jag hade tidigare. Fick även tips hur jag skulle hålla händerna för att bromsa upp honom i piruetten. Sedan tog vi bytena och det blev ganska bra. Fick rida både diagonaler och längs långsidorna. Först utan skänkelhjälp och sedan med hjälp, då blev det lite spänt och ett par orena men mot slutet så förstod han jättefint. Vi höll på ganska länge med bytesjobbet och efter detta så valde vi att inte ta någon trav utan jobba lite med piaffen. Jeanna fick bredvid med ett spö och Danny blev lite uppörd över att han inte riktigt förstod. Fick lite kritik för att det är för mycket passage-tänk i piaffen så nu blev det passage-förbud innan piaffen sitter. Fick även i läxa att träna på att lägga spö på bakbenen exempelvis när jag har longerat eller när jag tömkör honom. Att gå längs väggen och lägga spöet på först det ena, sedan det andra bakbenet. När han känner spöet ska han direkt lyfta det ben jag pekar på - något han gör i ungefär hälften av fallen nu. Förstår han att pet med spö = lyft så blir det mycket lättare att få till trampen. 

 

Efter detta avslutade vi mycket nöjda! Eftersom jag ska tillbaka två dagar om ungefär 2-3 veckor så la vi upp en plan tills dess. Då kommer även Jeanna rida honom första dagen för att hjälpa mig med bytena lite igen. 

 

Ja hjälp visst är det ett tag tills denna grabb kan kallas dressyrhäst... Men han tar sina steg på vägen! Idag fick Avalanche trava runt lite med tömkörningsgjorden, ingen reaktion då heller och det kändes väldigt bra. Men det bästa var nog faktiskt att se honom trava för första gången sedan videon från Danmark... Redan i jättefin balans och han drog iväg i ett par jättekliv längs långsidan som fick mig att le brett över att han är i familjens ägo.

 

Såhär sa dock Aval själv om att sitta fast i en longerlina:

 

Mamma kliar skönt :)) 

 

Avalanche hade jag så gärna velat ta ett kort på igår, men när jag kom in i ridhuset låg mobilen kvar på laddning i stallet.. Gårdagens outfit var i alla fall schabrak, tömkörningsgjord och benskydd på frambenen tillsammans med grimma och longerlina. Han har haft träns på sig i Danmark men vi har inte köpt något till honom ännu (men det står på listan!). Vi går med honom i ridhuset nästan varje dag och tränar start och stopp vid ledning, det går lite både upp och ner. Till och från hagen går han som en ängel, men i ridhuset blir det väldigt mycket bus... Mycket slå med huvudet, upp frambenen och den där självskrivna reglen för en vuxen häst att "en människa har en frizon runt sig" (och att man inte går innanför den) finns inte hos denna lilla häst ännu. Men att ha prylar på sig är inga problem och att det spände lite runt magen fick ingen reaktion, lovande för sadel :) Duktig!

 

Danny gör mig lika stolt varje dag och han arbetas mycket nu. Det finns så oändligt mycket motor i honom och en arbetsvilja jag aldrig någonsin stött på hos en häst innan. Han ställer upp till varje pris, varje dag. Jag blir mer och mer övertygad att jag aldrig kommer att hitta eller ha råd med en liknande häst under mina närmsta år. Ju mer saker som han lär in, och dessutom visar att han har ganska lätt för, ju mer känner jag att målet att rida som U25 lever kvar. Tidigt på lördag morgon åker vi till Segersta och tränar igen! Det är ungefär en månad sedan sist och både passagen och piruetterna är mer på plats nu - ska bli spännande att få råd om hur vi utvecklar detta vidare nu.