• Startsida
  • Till startsidan
• Info
  • Om Frida
  • Om Danny
  • Om Avalanche
  • Tidigare Hästar
• Kontakt
  • Maila mig

Spinner vidare

Tänkte skriva lite till om föregående inlägg..

 

Några undrade varför jag inte vill behålla honom "livet ut" och om jag inte skulle ändra mig om jag fäste mig vid honom. Det handlar ingen stans om att jag inte tycker om Danny tillräckligt mycket, jag älskar honom lika mycket som alla mina tidigare hästar. Men att man ibland säljer en häst handlar om så mycket mer än så..

 

Jag tänkte därför reda ut lite saker, även om flera säkert ändå inte "kommer förstå". Man kan ha häst på så många olika sätt, en del köper häst och har kvar dom hela livet, kanske köper egen hästgård och så blir dom kvar. Djuren blir en del av familjen och man skulle "aldrig kunna sälja". Jag har all förståelse i världen för detta och hade jag haft ekonomin att ha kvar alla hästar jag köpt hade jag givetvis inte sålt dom. Frågan är dock vad jag skulle göra med mina tre ponnyer som jag hade när jag var yngre.. Vilken glädje skulle jag ha av dom, och dom av mig nu?

 

Jag har älskat alla hästar jag har haft genom åren och det har varit fruktansvärt många tårar när dom har sålts. Som man har haft ångest över att lägga ut på annons och dagarna efter hästen har åkt vill man bara gräva ner sig och skrika ut hur ledsen man är. Ändå säljer man, varför? Jo för att min ambition är att bli så bra som möjligt. Komma långt i ridningen och rida de högsta klasserna. Alla hästar kan inte gå de högsta klasserna och även ekonomiskt är man ibland "tvingad" att sälja. Ett enkelt exempel: Du köper en ung häst för 150 000 kr och utbildar den upp i klasserna. När den är några år äldre säljer du den för 250 000 kr istället och kan då köpa en ny unghäst för dessa pengar. Då får du en ännu bättre unghäst än den första - förstår ni hur jag menar? 

 

Ett typiskt exempel är min första ponny Cashmir, en härlig häst som jag hade jätteroligt med! Jag kunde hoppa lite, rida ut, rida dressyr och allt möjligt. Men efter ett par år bestämde jag mig för att satsa på dressyren och han hade absolut inte gångarterna för att kunna ta sig till ett Svenskt Mästerskap (vilket var min målsättning). Jag älskade hästen, men varken jag eller han blev glada av att sikta mot något som vi inte klarade av tillsammans. Genom att sälja fick han det suveränt hos en ryttare som älskade honom trots att han inte var någon SM-ponny, han fick återigen rida ut, hoppa och gå på hobbynivå. Jag å andra sidan köpte Fidolina, tävlade och nådde mina målsättningar. En win-win situation för både mig och hästen.

 

Jag älskar min lilla Danny och tror att vi kommer att ha grymt roligt tillsammans. Det är många, många år innan vi har nått våran topp. Men den dagen vi gör det, när jag känner att han har gett allt och vi kommer inte längre än såhär. Då vill jag vidare, mot nya mål och med en ännu bättre häst. Den dagen kommer Danny förmodligen att göra en annan ryttare den lyckligaste i världen.

 

Bra inlägg! Börjar bli tjatigt med all drama runt att man inte har kvar hästen livet ut osv osv..

Tycker också att det var ett bra inlägg. Men kan du inte sluta skriva svenska mästerskapen, alla säger väl SM. Så är det väl inte att man behöver någon direkt kvalitetsponny för att kvala till ett sm. Min storasyster kvalade till sm i samtliga grenar på min första ponny. Den hade inte kapacitet att vinna men att gå det. Du får det nu, och i inlägg innan, att låta som att det är något stort att rida ett ponny sm. Det går ju inte ens att jämföra med ett sm på häst. Ursäkta om jag låter otrevlig men ibland tycker jag bara att du glorifierar dig själv och dina meriter lite väl mkt.

bra inlägg! bra svarat till anonym :P själv är jag långt i från SM i dressyr på min ponny men det är mitt mål! :)

Klokt skrivet! Du har alltid så bra resonemang och skriver så väl. Älskar sånna här lite djupare inlägg! Bra Frida :)

Härligt att ha sånna mål! :)

Jättebra skrivet! och bra svar till anonym. Tycker inte heller att det är kul när folk nedvärderar ponnytjejernas jobb. Det kräver engagemang och mycket träning för att ta sig till SM, ÄVEN på ponny!

Jättebra inlägg, förstår ditt resonemang helt!
Men för att spinna vidare ytterligare; vad skulle hända om du fick ett superbud på Danny, någon som sett honom och erbjuder bra betalt för honom nu, idag liksom. Hur skulle du ställa dig till det? Är han till salu redan nu för rätt pris, eller vill du göra "ditt" med honom först? :) Bara en fråga ur ren nyfikenhet alltså :)

Bra skrivet! Håller med första skribenten om att det är uttröttande att det anses "fult" och egoistiskt att faktiskt sälja sin häst.
Tycker du fick med alla variabler i resonemanget.

Tror säkert att du kommer att rida Grand prix på danny, han är ju fin! Och alla hästar kan ju lära sig krumelurerna, sen kan klart inte alla utföra dem 70%- igt, och isf blir de hästarna ju i perfekta läromästare till yngre ryttare där det inte krävs så bra resultat utan det viktigaste är att de får rutin och kunskap. lycka till!
Kul blogg:)

Hej, jättebra skrivet, jag tänker likadant som dig. För det handlar inte om att man inte älskar sin häst bara för att man säljer. Min gamla häst tyckte att dressyr va pyton och hoppning underbart skoj å jag va helt tvärt om, varför hålla på med något som han inte gillar bara för att jag gör det? Nu har jag hittat en häst som älskar dressyr och han har en ny matte som älskar hoppning! Perfekt! :)

BRA skrivet Frida! Gillar ditt sunda tänk och vi är lite lika på de planet bara att du ligger ljusår före mig. svarpå tal som du gav anonym va bra. Ta sig till SM kan många nästan alla men lika så alla kan rida MSV men frågan är hur bra ritten är och hur väl förbereda dem är... Tack för ett bra resonemang!