Hästlivet är skört..

Det river i mig en dag som denna. En bekant har fått ta det svåraste beslutet man kan ta som hästägare, att behöva ta bort sin fina häst. Varje gång det kommer nära mig svämmar känslorna upp igen. Alla minnen med Klas, alla tankar och beslut. Man påminner sig själv hur skört hästlivet är och att marken kan rasa under fötterna från den ena dagen till den andra. Utan någon som helst förvarning.
 
Jag vet inte riktigt var jag vill komma, men skriver mest dels för att sända tankar och kramar till Alex, dels för att även påminna er om att ta vara på varje dag. Varje dag ni har en frisk häst som kan träna, tävla och leva livet. Njut av dom ögonblicken! Det är så lätt att ta allting för givet, men allting kan raseras på en sekund. 
 
Nog den finaste bilden jag har...
 

såå hemskt att det vände igen.. det är såå orättvist att hon förlorat två stjärnor tragiskt och plötsligt på mindre än ett år.

Så himla hemskt. Alla tankar till Alex! Och 2 på mindre en ett år:(

Usch, det gör så jäkla ont i hjärtat utav att läsa detta.. Jag vet exakt hur det känns... Då jag hittade min FINA dressyrhäst i hagen med ett brutet ben i slutet av september. Saknaden är så enorm och det känns så jävla orättvist, min älskade lilla flicka fick somna in alldeles för tidigt, endast 7 år. :(




Kom ihåg mig?