Att förlora en häst
Klas avlivades alltså på grund av en allvarlig senskada som han hade i ett framben, denna skada hade återkommit tre gånger och sista gången var det så illa att det inte fanns något att göra. Det var alltså inte en skada som var akut, utan en skada som gjorde ont när han travade eller galopperade.
Jag vet så väl, hur man måste ta beslutet som innebär att man skiljs åt för alltid med sin allra bästa vän. Jag älskade Klas, nåt så makalöst. Jag hade aldrig haft en häst som låg så nära hjärtat som honom. Att då bestämma ett datum, en tid för slutet... Det går inte att beskriva.. Och så väntan, dagarna innan datumet. Jag kunde knappt se på honom utan att bryta ihop, minns hur vi var ute och skrittade på långa turer i skogen, hur jag grät och han inte förstod någonting.
Sedan kom dagen. Hur allt skulle gå till var bestämt sedan innan och jag hade tagit beslutet att vara med in i det sista. Att stå brevid honom när skottet gick av och klappa honom farväl efteråt. Ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat.
Mats och Linda på trotjänartjänst i Eslöv var helt underbara. Det går inte att beskriva med ord hur glad jag är att vi valde att anlita dom. Allting sköttes så proffsigt och de var så oerhört skickliga på att hitta ögonblicket när Klas var som gladast. Med gräs i munnen och öronen framåt.. ♥
Nu gråter jag så mycket att jag knappt ser datorskärmen längre, men ni som förlorar era finaste hästar ska veta att ni inte är ensamma. Varje dag måste någon gå igenom samma sak, känna samma smärta som ni och gråta er till sömns i flera månader.
Vila i frid, First Class af Hvarre "Klas". 14 oktober 2011. Jag kommer aldrig att glömma dig, hur många månader och år det än går..
Ååh vad fin blogg och häst! :D
Så fint inlägg Frida! <3
usch ja det finns inget värre än att förlora sin själsfrände... rip♥
Usch, jag började gråta när jag läste.. Vila i frid ♥
Jag har aldrig varit med om en avlivning på någon häst som stått mig riktigt nära som tur är, däremot har jag förlorat hästar på andra sätt..
Men 2007 fick vi avliva min katt. Låter kanske inte så farligt men det var otroligt hemskt, hon blev 18 år och hade funnits så länge jag levt. Hon blev ju som en syster till mig, hon fanns alltid där liksom. Hon avlivades i min famn, och jag klappade henne till hon "somnade".. Saknar henne fortfarande otroligt mycket :/
Det ÄR den värsta sorgen smärtan och saknaden.. För snart 5 år sedan, ringde min mamma mig gråtandes och sa att dom måste avliva mitt hjärta akut.jag har Aldrig någonsin gråtit så hejdlöst eller känt mig så trasig. Att sen komma hem till en tom box gjorde sanningen så plågsamt uppenbar - mitt hjärta hade slutat slå och tagit tillbaka sin plats bland stjärnorna. Jag ÖNSKAR att jag fått vara med, Fått säga hejdå.. Istället slets hon ifrån mig,12 år och 3 dagar gammal, medan jag låg skakandes på ett golv 40 mil bort...
Nästa vecka ska jag avliva min häst och det känns helt outhärdligt ledsamt, men det finns ingen återvändo för henne...Så snart vet jag också hur det där känns, även fast jag inte vill. :'(
Först och främst, riktigt läcker häst du har köpt! Jätte läcker!
Och vilket vacker inlägg om att förlora en häst. Fick själv ta akutavlivning på min för ca två veckor sedan pga brutet ben i hagen, det skär i hjärtat på mig varje gång jag tänker på honom.
Så på ett sätt önskar jag egentligen att jag fick bestämma tiden, datumet och sånt själv. Man får ett avslut, man för säga hejdå en sista gång. Man är förbered på vad som ska hända.
Men jag förstår dig också, det är fruktansvärt tungt, det är ett tungt beslut att ta, det är ju ändå ens egen familjemedlem.
Modigt och starkt av dig att vara med till slutet.
Jag sa hejdå till min bästavän idag. Världens finaste häst och imorgon far han till himmeln. Det gör så ont,så ont,så ont... Vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill bara hämta honom och fly, där ingen kan ta honom, även om det är det rätta att han ska himmlen, så.ångrar jaha ikväll att det var det beslutet jag valde, att avsluta hans nioåriga liv...
Åh jag vet inte vad jag ska skriva, känns bara så skönt stt få säga sina ord till någon som förstår!
