Inlägget om First Class af Hvarre "Klas"

Jag har skjutit på det, tänkt för mig själv att "imorgon skriver jag" men inte orkat. Nu gör jag det, skriver önskeinlägget om världens finaste häst First Class. Ingen annan slår honom och ingen häst kommer någonsin att ha en sådan stor plats i mitt hjärta.
 
Jag skulle gå över till storhäst från ponny och efter lite funderingar bestämde vi oss för att köpa en lite äldre läromästare. Vi åkte till Tyskland, provred hästar och i en box i Hamburg stod plötsligt en kolsvart häst helt utan tecken. Han tittade så lugnt på oss och ställde sig väluppfostrat på stallgången när vi träffade honom första gången. First Class "Klas" var en godkänd hingst f. 1994 och 165 cm hög. Han var en sann läromästare, hade gått internationella klasser med en junior och gjorde rörelser upp till Grad Prix. Jag provred honom i två dagar och sedan bestämde vi oss för att importera honom till Sverige, detta var hösten 2009.'
 
Första dagen i Sverige...
 
 
Hösten och vintern gick och jag var nog världens lyckligaste tjej, ägare till en så fin häst. Vi kämpade på och tränade mycket, han var verkligen inte lätt och såhär i efterhand kan jag lugnt medge att han var en av de mest svårridna hästar jag suttit på. Fruktansvärt stark och så otroligt mycket glöd i ridningen gjorde att kontrollen saknades många gånger. Samtidigt upplevde jag för första gången en häst med så mycket vilja att arbeta att han nästan slog knut på sig själv.
 
I början av 2010 skedde den skada som förföljde Klas under två år och som till sist gjorde att i fick ta bort honom. En gaffelbandsskada (senskada) på ett framben. Oändliga turer fram och tillbaka till kliniken.. Vi kastades mellan hopp och förtvivlan, det läkte och han sattes igång. Under vårvintern 2011 tävlade han tre gånger och vann alla starterna, en riktig fighter inne på banan som gav allt! Sedan var det dags igen, skadan gick upp. Veterinären skakade på huvudet men vi gjorde ett försök till, med ännu längre rehabiliteringstid. Det läkte och han sattes igång, kändes frisk och fin. På ultraljud såg senan fin ut och under sommaren flyttade jag ner till Skåne för att jobba hos Haid-Bondergaard. Klas följde givetvis med ner. Allt kändes jättebra och Klas var otroligt fin, jag fick massor av hjälp. Sedan kom den dagen då allt vändes upp och ner igen, mitt under en träning gick skadan upp för tredje gången...
 
Efter att veterinär undersökt honom och ultraljudsbilderna skickats till min veterinär fick vi svaret att nu är det kört, det går inte mer. Skadan var värre än någonsin och han skulle aldrig kunna ridas mer. En galoppsträcka i hagen skulle räcka för att han skulle få ont och det är inget värdigt liv. Beslutet togs att han skulle tas bort..
Jag har skrivit ett långt inlägg innan som ni kan läsa om ni trycker på länken - "Att förlora en häst". Jag tror att det beskriver mina känslor ganska bra...
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer i detta inlägg. Klas var helt fantastisk, han var en dröm att hantera och ha med sig. Världens klokaste häst med ett hjärta av guld. När han tittade på en med sitt stora svarta björnhuvud kändes det precis som att han förstod en, vad man en sa...
 
Har ni några frågor eller undrar något specellt om Klas kan ni slänga in en kommentar... Svarar senare.
 
IDA

Han var otroligt fin! Så sorgligt..

Fin häst! <3

Vilken otroligt vacker häst du fick äran att träffa :) Det vore riktigt kul att se fler bilder om du har.

Vet exakt hur det känns och jag har svårt att knåpa ihop ett inlägg om min häst som betydde lika mycket som Klas verkar betyda för dig som togs ifrån mig :( En maffig fux med perfekt bläs, även han läromästare...

moa

jag minns när du skrev om detta på bdb (dv) och jag kommer så väl ihåg att jag grinade så hemskt mycket och kom och tänka på alla hästar jag förlorat.
Och sen kom jag och tänka på dej, om jag liksom som inte ens sett hästen i verkligheten satt och grät, hur ledsen och förkrossad var inte du då?

Nej usch, man vänjer sej aldrig vid att ta farväl till en så fin vän. Jag t. ex. har förlorat 9 hästar och det gjorde lika ont i hjärtat första gången som den sista. Tyvärr har jag ''gett upp'' på hästarna nu, pga. av att alla blev plötsligt sjuka eller något annat hemskt och enda vägen ut har varit döden.

Jag önskar i alla fall dej och din vackra danny en god framtid! Ni är verkligen super fina tillsammans.
Mvh,
Moa.

Svar: Tack för dina ord, det värmer! :( Kram
Frida Hallgren

Livet är helt enkelt jävligt orättvist men jag tror på ödet och att allt som händer har en anledning. Men ibland är det verkligen svårt att tro eller se en anledning.

Verkar ha varit en fantastisk häst, och orättvist att han togs ifrån dig så tidigt.

Har nu läst igenom hela din blogg och är verkigen fast, du gör ett utmärkt jobb med snygga, proffsiga bilder, välridna hästar och så såklart fina fina Klas! Så keep up the amazing work, älska att jag hittat ytterligare en blogg att följa!

Måste fråga också, vad var det som hände när Klas skadade sig? Var det i hagen, under ett ridpass, i skogen? En häst får ju inte en så där allvarlig senskada sådär bara..

Svar: Han gick en träningspass dagen innan på kvällen, kändes fin och det var inga problem. När jag kom på morgonen dagen efter var hela benet svullet och tokvarmt - senskadan var ett faktum. Så antingen hände någonting under träningspasset (inte troligt) eller så gjorde han någonting i boxen under natten...
Frida Hallgren




Kom ihåg mig?