Danny fick i alla fall börja dagen med att gå ut i hagen, ville inte att han skulle känna att "något var annorlunda" just idag. Sedan fick han gå in och göras i ordning, knoppas, ryktas etc.. Han var jättesnäll och väldigt lugn. Gick rakt in i transporten när vi skulle lasta och stod snällt hela vägen till tävlingsplatsen.

Väl på plats blev han lite orolig och stökade lite i transporten. Gnäggade oavbrutet och tyckte att han var ensammast i världen. Vi lugnade honom så gott det gick och när vi sedan lastade ur honom stod han väldigt snällt och blev sadlad! Tog honom sedan i longerlina och promenerade honom - ville inte sitta upp på ett krutpaket. Först gick det jättebra, sedan exploderade han och drog världens bockserie - runt mig!!! Oj så glad jag var att jag hade hjälm på huvudet och handskar på händerna. Fick stopp på eländet efter ett tag och sedan ledde vi honom tillsammans jag och mamma, på var sida.

När jag suttit upp höll mamma i honom i linan hårt och vi gick direkt till ridhuset där jag vet att han är lugnare. Skrittade några varv med ledare och sedan släppte mamma. Joggade honom länge i trav och han kändes relativt lugn tills jag fattade galopp - då kom det. Ryggen i en båge och så en riktig explosion rakt upp!!! Men jag satt kvar, puh! När vi väl hade landat lät jag honom galoppera varv efter varv i ridhuset. Jag tror att jag galopperade i 15 minuter utan att stanna en endaste gång haha. När jag hade galopperat länge och väl åt båda håll kom den där underbara känslan av att "luften går ur" honom och han börjar andas på riktigt igen. Red dock på honom ordentligt efter det och först när han kändes trött gick vi ut på framridningsbanan som låg precis intill tävlingsbanan. Vågade inte ta några risker och hade jag tagit ut honom tidigare på utebanan hade jag legat på backen, det är ett som är säkert.

Ute på utebanan fick han en liten nytändning och kändes ganska laddad i första galoppen, något bocksprång men sedan var det lugnt. Mitt mål var att rida honom trött innan jag gick in på tävlingsbanan. Nu kanske ni tänker att "det var väl en konstig strategi?" men inte för mig. Målet med denna tävling var INTE att han skulle gå in på tävlingsbanan med en jäkla massa tryck och flash, spänna runt och visa en massa gångarter. Målet var att han skulle få en positiv tävlingsupplevelse och vara så avspänd som möjligt. Detta kändes absolut enklast att nå om han var lite trött.

Helt riktigt! Han kom in på tävlingsbanan och blev lite spänd för kortsidan där domaren satt. Ville inte gå förbi och fnyste lite åt detta påhitt. Efter lite klappar och övertalning var det inga problem! Hade han haft mer tryck och anspänning hade vi aldrig tagit oss förbi så lätt. Sedan styrde vi igenom programmet utan problem. Han gick förbi överallt och var jättefin i handen. Massa beröm och jag pratade med honom genom hela programmet! "Braaaaa".

Sen var det här självklart inte en ritt som man egentligen vinner på. Hade meningen varit att sätta en massa tryck i honom hade framridningen aldrig sett ut på samma sätt och jag hade ridit på ett helt annat vis. Men idag var inte det målet! Jag är så, ursäkta, jäkla nöjd med vad vi presterade och att det verkligen gick precis som planerat! Visst fick vi några missar när han bytte galopp och vände åt andra hållet mitt i en galopplängning, slog sig fri i en övergång etc. som inte var planerat - men det är hästens första tävling någonsin. Att han var så duktig som han faktiskt var är helt otroligt.

Domaren skrev: "Trevlig häst med fin takt och balans! Grundformen OK. Du ska bara bli lite säkrare på styrningen så inte vägarna blir ett problem...." Haha! Styrningen ska tränas på.