Idag var det dags! Esco fick provsmaka kandaret för första gången. Jag hade satt på en väldigt snäll stång och en en bridong som var väldigt likt hans vanliga tränsbett för att det inte skulle bli någon dramatisk skillnad.
Esco gapade snällt och såg väl lite förvånad ut när han stängde munnen, men några sockerbitar senare var han övertygad och nöjd. På ridbanan skrittade jag några varv på helt lång tygel och mamma kikade så att han inte gapade eller såg obekväm ut. Han verkade nöjd och gick med sluten mun och sög på betten. Redan innan jag hade kortat tygeln skummade han massor vilket är jättepositivt.

Red några varv i skritt och sedan kortade jag bridongen men lät stången vara lite halvlös. Ett vanligt fel man gör är att rida omkring på helt lös stång i början för att "vänja hästen" men det tycker jag är fel. En helt lös stång kan slå i munnen när man travar/galopperar och det är inget bra sätt att börja med kandar på. Istället kan man ha lite halvmjuk kontakt men låta armen vara mjuk och "flexa" lite med händerna.

Esco kändes nöjd och sög fint på betten. Helt stängd mun och inget tecken på att han saknade sitt tränsbett. Jag red mjukt och lugnt och kände på lite rörelser. Satte inte upp något jättetryck i varken trav eller galopp utan lät honom ha det ganska mysigt för att han skulle ha en bra känsla av betten.

Kanonduktig kille och jättenöjd Frida som fick damma av sitt kandar och börja använda det igen! Esco är en typisk häst som går bättre på kandar än tränsbett då han har ganska mycket sug och ligger på i handen. Med ett kandar blir det mycket lättare att "finlira" med mindre handrörelser.