Så glad! Danny gjorde verkligen en riktig kanonträning för Marika. Bad att vi skulle titta på lite programdelar bland annat öppnor, slutor och skrittpiruetter. 

 

Passet började med att jag kände att Danny var på bushumör. Hela förra vintern kunde han vara otroligt busig i ridhuset och verkligen bocka hejvilt av pur glädje. Då tänkte jag att äsch, han är en levandsglad 6-åring, han lugnar ner sig! Ack så fel jag hade... Efter en lugn sommar (kanske blir dom lite trötta av värmen) är vi tillbaka som ett riktigt opålitligt ekipage att rida i ridhuset samtidigt som...

 

Det är precis när man ska börja trava fram, då känner man hur det riktigt kryper i kroppen på honom. Öronen är spikrakt framåt och minsta ljud så tar han chansen att göra lufthopp! Smidig som en katt. Efter att man har galopperat honom en stund lugnar han ner sig. Har försökt berätta för honom att detta beteende inte är önskvärt från mattes sida men samtidigt kan jag inte låta bli att dra på smilbanden, han är så otroligt rar och glad! Inte vill han något illa och det är bara roligt att han tycker att det är så himla kul att vara i ridhuset med matte på ryggen.

 

Träningen gick i alla fall kanon. Han var riktigt het och taggad på träning! Vi slipade på öppnorna och att försöka få honom att släppa igenom i vänstersidan. Mycket lösgjörande jobb på volten och längs spåret. Lite tempoväxlingar och mot slutet tog vi och jobbade med samlingen i trav. Som bekant är Danny väldigt duktig på att springa fort och stort! Han blir gärna lite flack i traven och svischar fram utan kadens. Som min tränare säger så går det bra i MSVC, men sen måste han ha mer samling. Fick jobba på att verkligen samla honom i traven och behålla energin så att han stampar ifrån och kommer upp i luften (typ låtsas att vi rider passage). Mot slutet kändes det verkligen grymt, vi hittade det! Pyttelite kadens smög fram och jag hade världens bästa känsla. Då slutade vi, så nu går jag och ler stort på känslan.