Återförening med Norma

Först och främst ska jag förklara lite kortfattat vem Norma är egentligen. När Klas var som mest skadade och hade ett halvårs total vila framför sig, för andra gången, började jag leta efter en häst att låna. Lade ut en annons, ringde på annonser och provred massor av hästar. Om det är svårt att hitta en bra häst att köpa, då är det definitvt ännu svårare att hitta en bra häst att låna! 
 
Men sen provred jag Norma långt uppe i Bollnäs, då kändes det äntligen som vi hittade rätt. Då var fröken Norma bara 4 år gammal, men väl framme för sin ålder. Tog hem henne i oktober 2010 och vill minnas att jag hade henne i 8 månader innan hon flyttade hem till sin uppfödare igen, när Klas var frisk igen. En kanonrolig tid och gud så jag grät när vi lämnade tillbaka henne! Har sedan dess haft regelbunden kontakt med Malin som fött upp Norma och rider henne numera. För ett tag sedan fick jag höra att hon hade flyttat Norma till Gävle där hon pluggar och eftersom det bara är ca 1 timme från mig ville jag såklart åka och hälsa på! 
 
Sagt och gjort, igår tog jag med mig kompisen Elin och åkte dit. Malin hade bett mig ta med ridstövlarna och rida lite på Norma, såklart svarade jag! Har alltså inte ridit henne på ungefär 1,5 år så det var jättespännande att se vad som blivit av henne, nu 6 år gammal (samma årgång som Danny!).
 
Malin red lite först och visade vad dom tränat på och sedan satt jag upp. Ganska stor skillnad mot när jag hade henne på heltid, men man formar ju sin häst väldigt mycket själv. Jag rider ju mina hästar på ett sätt och vill ha dom på det viset, medan någon som sitter upp på Danny kanske tycker "huh vad hemskt!". Men alla vägar bär till Rom! Tyvärr stod det en hel hinderpark i ridhuset då det var hopptävlingar, så vi fick trängas på en liten volt i collectingring. Jobbade i alla fall med att hon skulle korta ihop sig och bära sig själv, utan att bli framtung. Hade Norma fått välja hade hon nog varit lång som en flaggstång haha! Fick helt enkelt rida ihop henne på lite stryrka i början innan jag kände att hon bar sig själv. Mycket skänkel! Slutresultatet blev kanske inte så lysande, men jag tyckte att det blev bättre och bättre ju längre jag red.
 
Malin satt upp en liten stund efteråt och jag hoppas hon tyckte att det kändes bra, för hon såg riktigt trevlig ut! Kort och snygg i kroppen med lite rundare sida.
 
Film från igår när jag red henne:
 
 
 
 

Hej Frida!
Jag är jättenyfiken på att höra vad du anser om voltarbete? Tycker du att det behövs eller får man loss hästen på andra vis som sliter mindre på hästens ben?

Hon ser fin ut! :)




Kom ihåg mig?