Viktigt med bra gångarter?
Min förra häst Radon rörde sig verklingen inge märkvärdigt men var en riktigt gentleman och vi lyckades ta oss upp till Intermedier 1 tillsammans. Innan jag köpte honom hade han tävlat upp till Msvb, allt går bara man ger sig 17 på det och lägger ner mycket tid och träning :)
Jag har alltid varit hopp ryttare men nu börjar min häst bli lite till åren och han är väldigt klumpig = vi har gått omkull flera gånger. Så nu har vi kommit igång på dressyr banan istället då vi inte vill riskera nån skada på hopp banan. Det är en 18årig D-ponny jag har :) han är irländare också så är väldigt kraftig och ganska markbunden, men nu har vi startat 4 tävlingar och fått tre placeringar :) vi har 69% i lc och 67% i lb. Nästa år vill vi ut och debutera la också :)
Det här är verkligen ett intressant ämne! Det där med gångarter behöver verkligen inte vara nr ett (i alla fall inom en rimlig nivå).
Jag har en häst som har gångarter och lätt för att länga sig/samla sig. Tyvärr är han oxå rätt stökig i munnen, har lite egen vilja etc etc. Han är aldrig startad i dressyr men jag kan föreställa mig att trots sin fina trav hade vi nog INTE tagit oss över 58% utan hårdträning i flera veckor innan starten. Sen har man som en gammal stallkamrat en häst som är byggd i nerförbacke och inte har några direkta gångarter av sig själv men som är otroligt stadig i sin form och väldigt "snäll" och lydig som alltid får över 60% när dom åker iväg. Skoj ämne det här!
Bra inlägg! Men det kan vara tvärtom också! Min förra häst, Sessan, hade egentligen en väldigt fin trav och gjorde rörelser med otroligt fina gester. Galoppen var inte lika stark men okej. Och väldigt vacker att se på! Lite väl lång och hade svårt att hålla ihop sig. Men det allra största problemet var psyket. Hon ville inte gå dressyr 4 dagar i veckan! Och det gjorde att vi inte kom längre helt enkelt. Därför sålde jag henne som allroundhäst så nu har hon det mycket bättre och jag har köpt världens finaste lilla häst som inte har några problem med att jobba! :) Alla glada och nöjda!
Motiverande inlägg! Jag har tävalat i dressyr i minst 6 år, detta är även på samma D-ponny som jag nu tävlar bland storhästarna för skojs skull. Vi har aldrig varit ett höjdarekipage som har plockat hem en massa placeringar, förmodligen kommer vi inte göra det i framtiden heller. Han har ingen bra gång och är ingen häst man tänker "wow", men han är stabil och har sina styrkor. Exempelvis har han en sjukt bra galopp. Han har väldigt lätt för allt galopparbete, förvändgalopp är nästan som en fjärde gångart. Han är även väldigt lydig, så länge jag gör rätt gör även han rätt. Tyärr hamnar vi alltid i mitten av resultatlistan eller precis utanför placering. Det senaste året, nu när jag har tävlat honom som storhäst har jag bara tävlat lokal lb och la. (Tidigare har vi startat upp till nationell la:4a bland ponnys) nu när jag tänker på det tror jag faktiskt att vi hamnar ungefär på samma placering om vi startar svårare klasser då vi istället kan vara mer stabila än andra hästar och klarar oss igenom utan missar. Jag har bestämt mig för att mitt nya mål är att starta en msvC i vår, för att se hur det går. Får finslipa på sidvärtsrörelserna men annars tror jag att vi kan ta oss igenom med godkänt betyg!
Jag håller helt klart med om att gången inte betyder allt. Det kan faktiskt finnas andra egenskaper som väger upp gången - dock gäller det som ryttare att kunna lyfta fram de bra sidona!
Visst kan man komma ganska högt upp i klasserna även på en häst med svaga/ mediokra gångarter- jag kom till St Georges med min första häst med desssa förutsättningar.
MEN; man skulle ljuga om man påstår att det är lika lätt att lyckas med denna typ av häst som med hästar med bättre och rörligare gångarter.
Ofta går just rörligheten och till exempel ridbarheten och korrektheten i utförda rörelser hand i hand- av den enkla anledningen att en häst med denna fördel slipper ta i lika mycket utan har det mer gratis i kroppen så att säga.
Det man har lätt för brukar man ju tycka är roligt och då blir det också oftast bra eller i vart fall bättre än om man måste ta i jättemycket, jobba hårt och känna motstånd i kroppen.
Den rörliga hästen har också råd att förlora mycket mer på diverse bedömningspunkter i programmen än den som ”bara” gör allting korrekt men med svag gång- det är i alla fall min erfarenhet efter mer än 20 års dressyrtävlande.
Jag tycker dessutom att utvecklingen inom dressyrsporten över lag gör det svårare och svårare för de inte så flashiga hästarna.
När jag började tävla kunde jag se enstaka hästar som jag exalterat höjde på ögonbrynen åt medan de numera snarare är regel än undantag, i alla fall från LA och uppåt.
Apropå Totilas och det du skriver i inlägget så kollade faktiskt min kompis kompis på honom som tre åring men valde att inte köpa honom pga att hon inte tyckte han var tillräckligt lovande för framtiden. Det säger ju verkligen hur mycket ryttaren som utbildar gör också :) en häst med fina gångarter kan lätt brytas ner om de inte tränas rätt och de med medelgång kan bli riktigt riktigt flotta med rätt utbildning och ryttare :)
Åh vad rätt du har!
Själv har jag inte balansen att rida en häst med supergång - så för mig var en häst med lagom gångarter för mig själv det viktigaste. Men min tränare sa också åt mig att i stort sett alla hästar kan gå MSV C med godkänt resultat, och det är mitt egna mål! Att vi ska ta oss dit. Som handikappad ryttare är det också min egna maxnivå skulle jag tro (är graderad till grad 3 och då rider man program på LA nivå ungefär).
Det viktigaste för mig var att hästen passade mig gångartsmässigt och personlighetsmässigt, allt annat kommer med som bonus! :)
Viktigast av allt är ändå att ta vara på all potential, oavsett gång och förmåga. Gång är utvecklingsbart, det är någonting många missar, och du kan mycket väl ta dig längre än till MSV:A på en häst med mediokra gångarter, bara du är duktig som ryttare och tar till vara på din hästs alla förmågor.
Jag skulle säga att det allra viktigaste är att hästen har ett arbetshuvud - ett bra psyke. Är de hela tiden villiga att lära sig och utvecklas så kan man lära dem allt upp till GP, även om de kanske inte har gången för att kunna tävla det!
Min häst har inga gångarter (eller har åtminstone inte haft, nu vid 11 års ålder börjar han lära sig att trava!), men han har tävlat St Georg ändå. Inte på 70%, men han har åtminstone gått det! :)
Så himla rätt! Har för mig att ingen mindre än Kyra sagt något i stil med att med enbart god ridning (alltså på en helt ordinär häst, utan några vidare gångarter) kan man kunna rida ihop 70% ända upp till nationell nivå.
