Ja vad ska man säga, jag tror aldrig har har frusit så mycket i hela mitt liv. Det blåste och regnade på tvären, iskallt i luften och jag och Therese stod på framhoppningen och bar blöta och grusiga bommar. Trots tre tröjor, en jacka och en tjock dunväst frös jag så att det gjorde ont i kroppen. I pausen hämtade vi riktigt varm choklad och ställde oss i torkrummet (för täcken/tvätt) och satte på maxvärme och bara tinade upp, för att sedan gå ut i isvädret igen vid nästa klass.

 

Om jag inte var tillräckligt sjuk innan så blir jag det garanterat nu.. Vid lunch var det dock frunktionärsbyte och jag kunde gå och ta in Danny från hagen. Spolade av hans leriga ben och satte på honom ett tjock, torrt täcke, sedan fick han gå in i stallet och äta hö i värmen. Jag själv åkte hem och har nu suttit och hinkat i mig hett te och försökt bli varm. Tårna är fortfarande som isbitar och jag är alldeles stel i fingrarna efter kylan. Ska åka tillbaka och rida Danny så snart tävlingarna är slut för dagen och sedan var det dags för min tur att ha kvällsfodring. Men först: sova. Är helt slut efter natten på jobbet.