Varför bloggar jag? Deepshit.

Ja ibland undrar jag verkligen det. Varför i hela friden väljer jag att lämna ut hela mitt liv till vilt främmande människor? Människor som tänker, tycker och lägger sig i. Försöker få mig att ändra saker och byta åsikter. Människor som nästan "känner mig" baserat på en blogg medan jag själv inte har en aning om vilka dom är.
 
Det är skrämmande. Jag kan fundera på vad jag har gett mig in på egentligen. Så många gånger som jag blivit ledsen, besviken och tagit åt mig så att det gjort ont av kommentarerna jag fått här. Så många gånger jag svurit på att lägga ner, sluta dela med mig av mitt liv och bara köra mitt eget race med hästarna. Men samtidigt är det trippelt så många gånger och fått den där underbara, varma känslan i magen av ER. Era fantastiska ord som ger mig beröm för det jag gör och får mig att inse att jag faktiskt vill fortsätta driva detta. Att jag vill dela med mig av allting.
 
Det är en balansgång. Vissa dagar känns det tungt och andra dagar så himla enkelt. Jag har valt att driva en personlig blogg, ge er mina åsikter och faktiskt skriva med lite känsla. Jag håller inte bara bloggen ytlig och skriver om "dagens ridpass" eller "min favoritpryl". Utan jag ger er allt, skriver om sorgen över Klas, skriver om frustration och om motgångar. Det gör mig sårbar och lika lätt är det för er att trycka ner mig under ytan. Jag glömmer aldrig den dagen jag fick en kommentar om "att vi inte gjorde allt vi kunde för Klas, vi skulle gett honom mer tid". Som ett knytslag i magen. Vi gjorde allt, allt och åter allt för att Klas skulle bli en frisk häst. Dubblade vilotider, dubblade igångsättningstider, behandlade med laser, chockvågor och allt där till. Min veterinär sa åt oss att lägga av, inte göra några mer försök och ändå valde jag att fortsätta. Jag valde att behandla honom igen, ge honom mer tid trots att det inte gav några resultat.
 
Andra dagar får jag kommentarer som gör att jag bara vill le stort och tacka er tusen gånger om för att ni gör mig så himla glad! Det är som kommentarerna som gör det så himla värt det. Det finns alltid haters som kommer att trycka ner mig så fort dom får chansen, men ni övriga underbara människor ska veta hur mycket jag uppskattar er.
 
Jag tänker fortsätta att dela med mig av min resa med hästarna och har inga planer på att sluta. Det är grymt kul att så många vill vara en del av den resan och faktiskt går in här varje dag. Så snart sadeln har kommit (när som helst) så tänker jag satsa fullt ut. Träna massor och försöka ge mig in i leken på riktigt. Tror inte ni förstår hur kul det ska bli. Kör bara kör.
 

Du är bäst Frida, det har du varit sedan ditt första inlägg här på bloggen! Ge puckona fingret och kör dit eget race! Det är så himmla roligt att få följa dig och din underbara häst och du ger så mycket inspiration!

Nu har jag drivit min blogg mycket längre än du din och jag är dessutom mer än dubbelt så gammal men jag vill ändå ge min syn på saken:

Du skriver själv att de som kommenterar är vilt främmande människor och det tycker jag att man kan/ ska fokusera på när/ om man blir ledsen/upprörd över deras kommentarer.

För mig är det tusen gånger viktigare vad tex min tränare tycker än en kanske väldigt okunnig främmande person som vill spy omotiverad galla över mig/min häst/ något jag skrivit.

Sedan är det lätt att säga att man inte ska bry sig men jag vet att det är lättare sagt än gjort, ibland.

Fast om man tänker som ovan så blir det kanske lättare att strunta i taskigheter?

Du har verkligen en kanonblogg, riktigt läsvärd är den!

Jag kommenterar aldrig, men denna gången bara måste jag..!
Du är en av få bloggar jag följer, för de flesta är inte lönt att lägga tid på..
Men din blogg är oerhört inspirerande och motiverande, din vackra häst och härliga inställning och attityd!
Du har verkligen inspirerat mig att ta mitt eget tränande och tävlande på mer allvar (och då tävlar jag ändå på MsvB nivå!), och det har verkligen gett resultat! För första gången på flera år är jag SUUUPERtaggad på ridningen! Så bara fortsätt göra det du gör, så länge du själv tycker att det är kul och du får ut något utav det såklart. För du fyller garanterat en stor funktion för många av dina läsare!
Tack för mig :)

".. och fått den där underbara, varma känslan i magen av ER. Era fantastiska ord som ger mig beröm för det jag gör och får mig att inse att jag faktiskt vill fortsätta driva detta. Att jag vill dela med mig av allting."

Det är intressant det här med varför man driver bloggar. Jag hittar inget annat än ovanstående citat om syftet med din blogg. Är det det som driver dig ? Att dela med dig och få beröm för det du gör? Det är iofs ett fullt legitimt syfte men finns det inget annat fokus ... eller jag hittar inte ordet .... något annat som driver dig? Jag frågar enbart för jag är nyfiken (och intresserad av social media) ... det är absolut ingen kritik. Jag tycker det är kul att läsa din blogg och att följa er utveckling ;-).

Jag drev en inredningsblogg ett tag .. eller den finns iofs fortfarande. Hade ett stort inredningsprojekt igång och syftet med bloggen var både att dokumentera arbetet, få tips på roliga inrednngsidéer och få feedback på delprojekt i ombyggnaden/inredningen (både positiva och negativ feedback var väldigt välkommen). Det var ju iofs roligt att få beröm för fiffiga och snygga lösningar men det var inte alls huvudmålet med bloggen.


Svar: Mitt syfte med bloggen är nog egentligen att kunna dela med mig av alla mina bilder, åsikter och min resa med hästarna. Få feedback på det jag gör och lättare skapa framtida samarbeten.
Frida Hallgren

Du har en av de allra bästa bloggarna, keep up the good work girl!

Känner igen det du skriver, att de negativa personerna är något man "måste ta" för att man valt detta.
Till viss del kan jag hålla med Birgittas kommentar ovan, att man inte borde bry sig om personer man inte känner. Men av erfarenhet vet jag att det gör man dumt nog ändå i vissa fall.
Jag provade ett tag att låsa min blogg för enbart dem som bad om att vilja läsa och kunde identifiera sig. Men på något sätt kändes det inte värt det utan feedback och större trafik, då kan man ju lika gärna skriva ett worddokument och spara.....
Svår balansgång är det för oss alla, gör det som du känner dig bekväm med, sen om det är att vara personlig ist för "dagens outfit" eller låsa den helt är oväsentligt.

Känns som Matilda H får ideér från din blogg .... Blir ofta liknande inlägg hos henne strax efter du skrivit något...... Men du äger!

Svar: Som bloggare får man ofta ideer och inspiration av varandra, det är ingenting som bekymrar mig. Det inlägget hon skrev nu var nog det första som ens liknat något av det jag skrivit innan, jag jag tyckte att hennes inlägg var jättebra och lite "spinner vidare" på mitt inlägg. Kram
Frida Hallgren

Oj! Såg faktiskt det här inlägget nu, men det var ju ett roligt sammanträffande och ett bevis på hur lika vi tänker, haha! Ledsen om du tycker jag snodde din idé, det var verkligen inte meningen :o

Kan ju också tillägga att inspirationen till mitt inlägg kom efter en del mindre trevliga kommentarer som fick mig att tänka till och undra varför jag gör det här egentligen? Så inspirationen hämtades från mina haters, alltid en bra källa till inspiration ;)

Frida. Tack för att du vill dela med dig i din vardag! Jag tycker din blogg är otroligt rolig, sorglig, igenkännande, tokig, intressant osv.

jag läser varje dag, flera gånger om dagen och förvånande nog är det nästa alltid något nytt att läsa. ( förstår inte hur du orkar bara, hi hi)
Det känns aldrig som den blir tråkig, upprepande eller så.

Tyvärr så skriver jag inte så många kommentarer, beror mest på att jag sitter på en slö mobiltelefon...

Men keep up the good work och all lycka till nu när "nya" sadeln kommer!

Mvh Gabriella

Heja Frida!




Kom ihåg mig?