• Startsida
  • Till startsidan
• Info
  • Om Frida
  • Om Danny
  • Om Avalanche
  • Tidigare Hästar
• Kontakt
  • Maila mig

Jobba, jobba

Skrev jag att jag har blivit bokad på jobb varje dag den här veckan? Nöjd timvikarie som skriver detta nu i alla fall! Men ett fast jobb hade jag inte heller tackat nej till, men då krävs det nog lite utbildning först. Dagen ser i alla fall ut som så att jag jobbar till 15.30, sedan blir det direkt till stallet och framåt 18-tiden ska jag förmodligen möta upp Elin. Vi ska nämligen till Ticket för bokning av en resa vi har funderat ganska länge på nu.. Iiih! Hoppas verkligen att allt går i lås nu :)

 

Hej Frida! Tack för en grym och inspirerande blogg. Skulle du kunna skriva lite om mental träning? Här kommer världens längsta fråga:

Jag har en hopphäst som jag startat några dressyrtävlingar/pay n ride med. Varken han eller jag är några dressyrstjärnor men det är ju ändå grunden i allt och jag vet att han har potential. Både jag och hästen har utvecklats extremt mycket det senaste halvåret då jag har tänkt om och vi har börjat rida för en dressyrtränare och dessutom köpt en mycket bättre dressyrsadel som jag kommer åt honom och sitter bättre i.

Vi har fortfarande väldigt mycket kvar att träna på, speciellt att få stabilare program då vi brukar få allt mellan 7:or och 2:or. Detta då han blir övertaggad och taktar, byter galopp när han tror att han ska göra det (hopphäst liksom) fastän jag inte bett om det. Jag måste så klart lära mig att parera dessa missar och rida ihop honom bättre så det är ju så klart inte "hästens fel".

Det är så klart bara träna, träna, träna som gäller - MEN har du något tips på hur man kan komma på bättre tankar när man återigen kommit bland de absolut sista med en förnedrande låg procent? Detta trots tiotusentals kronor i inköp av bra sadel, träningskostnader, tävlings och transportkostnader etc. samt den tid man lagt på träning? Förut hamnade vi på mellan 55-58% men de senaste tävlingar (då jag ställt högre krav på honom vilket leder till bättre ridning men fler missar såsom taktfel etc. då han kokar över och inte bara lufsar runt) har vi fått nästan 10 procentenheter lägre: ca 45-50% vilket är helt galet.

När jag kan se nyktert på saken vet jag innerst inne att detta är något som kommer vara för alltid, utan ett "nödvändigt ont" som jag måste ta mig igenom, men HUR gör man det? När man känner att "wow, det här var nog bland vår bästa ritt någonsin, visst kanske någon taktmiss och ett byte, men vilken känsla!" och ändå belönas med 45%?

Hur skakar jag av mig detta och laddar om till nästa tävling även om man egentligen bara vill gråta och ge upp?

det ser ut som att du har din mobil i bakfickan - det kan inte vara bekvämt?!?