Ja alla pass på Danny är inte en dans på rosor och dagens inlägg blir inte något ljublande "han var såå duktig"... Men ni följer ju oss i med- OCH motgångar, eller hur? :)
Marikaträning stod på schemat och vi började först med bytena som vanligt. Alla vänster-högerbyten var lugna och luftiga med gest, medan dom åt andra hållet krånglade lite. Han blev lite vinglig, bytte före bak, lite jämfota och dom som blev rena blev små. Menmen, ingen katastrof och det går fortfarande väldigt framåt med bytesträningen. Sedan tog vi en skrittpaus och efter det smög en usel känsla fram i travarbetet. Jag har satt så mycket tryck i honom senaste tiden och berömt honom när han eldat upp sig, att nu har han nästan har slagit över i att gå på totalt maxande nonstop. Det finns ingen broms, halvhalterna existerar inte och släpper jag på tygeln så går det i 200 km/h och en långsida är över på fyra travsteg (ja nästan). Ja skyll dig själv Frida Hallgren för det är en ambitiös häst, och nu travar han framåt med hela sitt hjärta eftersom du har sagt det åt honom.
Men, nu till det verkliga problemet. Att han travar framåt och det inte finns någon broms är ett "lyxfel" och halvhalterna kommer vi förmodligen att hitta tillbaka till så småningom. Men Danny har en svaghet som visar sig mycket väl när han blir övertaggad och det problemet kom som ett brev på posten idag. Nämligen att han kan bli otroligt stark och väldigt ojämn i handen. Jag har tidigare skrivit om det och det ligger oftast under ytan och lurar. Bra pass märks det nästan ingenting medan det på dåliga pass som idag känns extremt tydligt. Idag kändes det ungefär som att jag hade knutit fast tyglarna i en järnstolpe som jag skulle försöka lossa.. Fick efter flera varvs dragkamp helt enkelt lägga ner honom djup och rund i formen och försöka utgå från det istället. Inte blev det mycket bättre, men i alla fall lättare än i tävlingsformen.
Ni förstår ju själva att det inte är så dressyr ska kännas men det är svårt att beskriva hur stark han kan bli när han bara forcerar fram och sliter mig ur sadeln. Nu lägger vi upp ett nytt koncept och det går helt enkelt ut på att skippa den maxade traven, rida lulltrav och bara lossa, lossa, lossa. Allt fokus ska ligga på att jag ska kunna rida utan att ha denna dragkamp och bara kunna ha ett lätt stöd i handen till en flexig och mjuk mun. En eftergift ska inte innebära att han varken ökar tempo eller blir för öppen, utan han ska vara såpass självbärig att han stannar kvar på tygeln och bär sig i ett lugnare tempo. Vi börjar redan imorgon, innan jobbet. Det innebär uppstigning 04.30 för min del men vad gör man inte, jag vägrar att gå på ett dygnspass på jobbet med ett så dåligt ridpass i ryggen. Det är tillräckligt tufft bara att jobba så länge och då vill jag helst vara på bästa möjliga humör när jag väl är där, inte vara på det humöret jag är nu. Skulle det inte bli bättre ridmässigt så börjar det ändå bli dags för årlig tandkontroll och kanske finns det något där som stör honom. Kanske kan det även bli aktuellt att prova att rida honom på annan stång/bridong då han fortfarande går på väldigt milda "nybörjarbett" för hästar som precis börjar gå på kandar.
Menmen, nya tag i morgon bitti alltså - förhoppningsvis med en bättre känsla. Sedan blir det ut i skogen och galoppera på lördag, det förtjänar vi efter två dagars träning.
