SVAR: Tro mig, jag skrattade också åt att man kan bli upprörd över något sådant. Guldbootsen är en "ploj-grej" och någonting som jag gör för att det är kaxigt, roligt och definitivt med en nypa salt för mig. Att läsa kommentarerna på det inlägget var dessutom minst lika roligt eftersom läsarna verkligen delade in sig i "två läger", antingen för, eller emot. För att göra det enkelt; Guldbootsen är standard i min packning till tävling. Det är inte så att jag räknar med att vinna, men OM jag skulle göra det är det väldigt synd om dom inte kom till användning för att dom låg hemma i stallet. Att rida ärevarv som segrare med guldboots är en fantastiskt rolig grej och det är många som tittar lite extra. Varje gång jag har använt dom har det kommit fram antingen människor från marken, eller övriga pristagarare som kommenterat dom som "Nej vad roligt haha!" eller "Sånna där måste jag också köpa!". Däremot skulle jag aldrig köpa silver- eller bronsboots för andra, resp. tredjeplacering. 

 

SVAR: Jag är totalt obrydd. Matilda har sitt sätt, jag har mitt. Eftersom mitt upplägg uppenbarligen fungerar för Danny så skulle jag aldrig ändra på något bara för att någon annan "tycker till" eller tycker annorlunda. Jag kör mitt race, sedan vad andra tycker spelar mig ingen som helst roll. Sedan får man alltid ha förståelse för andra, ett koncept som fungerar bra för mig kanske inte fungerar lika bra för någon annan och vice versa. 

 

Hur tacklar du eventuell avundsjuka och missunnsamhet riktad mot dig? Blir du påverkad av det i din ridning? Tänker att det säkert drabbat dig eftersom du har en fin häst och rider bra. Jag tävlar själv dressyr och blir lätt påverkad om jag ser att "den" eller "den" är anmäld till samma tävling som jag är. Hur resonerar du kring sånna saker? Och med påverkad menar jag att jag rider sämre om jag ser att någon speciell är anmäld till samma klass. Jag tappar självförtroendet och rider sämre helt enkelt.

 

SVAR: Intressant fråga eftersom jag som "offentlig person" får uppleva både beröm, men också en hel del missunnsamhet. Jag har väldigt bra självförtroende, är bra på att inte ta till mig av elaka kommentarer men vill gärna (tyvärr) hugga tillbaka istället för att bevara lugnet och släppa kommentaren/situationen etc. Jag är helt hopplös med att om jag hör någon säga något i stil med att "hästen har ingen talang, hon kan inte rida" mm. så ska jag överbevisa det. Till varje pris. Jag tränar ännu mer, får en vilja av stål till att visa motsattsen till vad dessa människor just sagt. En bra egenskap. Lite samma sak är det när jag ser tuffa startlistor där jag vet att jag kommer att behöva rida bättre än någonsin för att ta hem en rosett, då blir jag ännu mer beslutsam. Tränar mer, fokuserar program. Allt för att lyckas även om jag har flera "bättre" ekipage före mig i startlistan. Mitt mål är hela tiden att jag och Danny ska vara ett ekipage som folk ser på startlistan och tänker "Oj, dom är bra". Precis som jag själv tänker när jag ser en startlista med vissa ekipage. Så nej, jag påverkas inte negativt av avundsjuka eller missunsamhet utan det gör mig bara mer taggad än någonsin. 

 

Hur ser din planer ut med jobb och utbildning? Vad har du lästa och vad tror du att du kommer läsa? Vad har du jobbat med? Är det något som du vill fortsätta med eller vill du byta område?

SVAR: Min plan är att påbörja en utbildning inom ett par år. Kanske nästa höst, men förmodligen hösten efter det. Jag är ganska inställd på att gå socionom och att läsa i Uppsala eller annan lite större studentstad som fortfarande ligger relativt nära hem (Falun). Att börja plugga på allvar är ett stort steg eftersom det kanske innebär att jag under den tiden inte kommer att kunna ha häst, men jag har inte riktigt kommit dit i tankarna ännu. Det beror så mycket på hur mycket tid studierna kommer att ta, om jag har tid för extrajobb trots att jag läser på heltid och hur dyrt boende och stallplats blir i den stad jag väljer att läsa i. Min dröm är att utbilda mig, ha ett fast arbete på kanske 80% och arbeta måndag-torsdag eller tisdag-fredag. Resterande 20% för att komma upp i en heltid vill jag ska komma från det jag brinner mest för, nämligen hästarna. Eftersom min plan är att utbilda mig till tränare och domare vid 25 år (minimiålder) så hoppas jag kunna få en inkomst från detta, och då är det perfekt med långhelg för att kunna fylla upp med träningar/domarjobb. Däremot vill jag inte arbeta heltid med hästar, utan vill kunna stå tryggt på jorden med ett välavlönat "vanligt arbete". Just nu arbetar jag som personlig assistent samt är säsongsanställd på en skidanläggning. Båda dessa ställen är underbara och jag trivs fantastiskt.

Tycker du att du äter bra och nyttig mat? Väljer du KRAV-odlat?

SVAR: Allt är relativt, men sedan jag blev sambo har jag i alla fall ändrat mig åt det bättre hållet. Nu äter jag mer lagad mat, mer "riktig" mat. Kött, grönsaker och annat som tidigare inte riktigt ingick på samma sätt i min kost boendes själv i lägenheten. Jag försöker att köpa svenskt och närodlat, men där styr ekonomin mycket. Jag har inte råd att bara köpa KRAV/svenskt för då skulle min ekonomi gå i botten, men är det inte så stor skillnad i pris väljer jag gärna ekologiskt och kravmärkta produkter. Men för att svara närmare på "bra och nyttig-mat" frågan. Jag äter ganska blandat, pojkvännen suckar åt mina frukostflingor fulla av socker och mina cravings efter godis, men i det stora hela så äter jag ganska bra. Eftersom jag gärna räknar kalorier så tänker jag mer på hur mycket saker innehåller, snarare än om det är nyttigt för mig eller inte.