Något som verkligen har slagit mig och som även min mamma har reagerat på är hur olik Danny är min tidigare häst Klas. Klas var som en stor nallebjörn, ett psyke av guld och lugn i alla situationer. Missförstå mig inte, han var bland det mest explosiva du kunde sitta i sadeln på - men därimellan stod han som ett ljus på stallgången med ögon som alltid tittade så klokt på en. Det var som att han såg rätt in i hjärtat på en, men snälla ögon som förstod allt. Han var visserligen 16 år när vi köpte honom och Danny är 7, men det är helt olika psyken i grunden.

 

Ridmässigt var Klas ganska matcho, han var hingst och tog inte åt sig speciellt mycket. Vansinnigt stark och han drog mig ur sadeln genom att bara vicka på nacken. Man kunde ryta åt honom utan att han vickade på ett öra och han brydde sig inte nämnvärt om jag blev arg på honom. Blev han trött på mig kunde han stanna och lätta fram i en ren markering att "jag vet bäst och nu tycker jag att du är jobbig". Aldrig stressad, alltid lugn och som en bestämd farbror som helt enkelt tyckte att han hade rätt i dom flesta situationer. Väldigt okänslig i psyket och tog inte åt sig det minsta i situationer när matte blev arg av att han slet henne ur sadeln. Det var svårt, det kan jag inte neka en sekund. Han var svår att rida och vi hade våra duster i ridhuset för jämnan. Men därimellan var han guld, han kunde alla rörelser upp till GP och lärde mig MASSOR. När han väl gick och vi var överrens så var det en helt magisk känsla att rida honom. Men som sagt, överlag en ganska tuff attityd även om han var gudasnäll. Han visste helt enkelt bäst.

 

Sedan har vi Danny som är raka motsattsen. Han är väldigt mån om att alltid göra rätt, är den som kastar sig åt sidan om man råkar höja armen för hastigt i boxen och blir extremt olycklig om man säger till honom. Lättstressad och känslig. Skulle jag ryta till åt honom i ridhuset skulle han hoppa in i sargen av blotta förskräckelse (har hänt). Samtidigt är han även den som uppskattar beröm mest av alla hästar jag har ägt och man kan se honom vippa på öronen direkt efter ett "braaa". Mamma som ofta ser honom från backen säger att "man ser hela honom lysa upp när du berömmet" då han direkt spetsar öronen. Att han är så känslig har både för- och nackdelar. Det är svårt när han blir stressad och blockerad efter situationer där man behövt säga till honom på skarpen, samtidigt som han är väldigt lätt att få med sig på sin sida igen efter lite beröm. Danny skulle till skillnad mot Klas aldrig gå emot mig i ridningen. Han skulle aldrig lätta fram eller sparka mot skänkeln, det finns inte på kartan. Han är alldeles för "vek" för det, en mjukare själ finns inte. Eftersom han är så mån om att alltid göra rätt och nästan blir lite överambitiös i många situationer är det en väldigt lättarbetad häst.

 

Det är häftigt att hästar kan ha så olika personligheter, precis som oss människor. En del är tuffa av naturen, medan andra är vekare. Samtidigt finns det även flera likheter mellan hästarna ovan. Båda med en fantastisk arbetsvilja och en motor framåt som inte är av denna värld. Klas älskade att tävla och att få visa upp sig, och även Danny som, trots att han ibland känns som att han bara vill springa och gömma sig, blir en helt annan häst på tävling. Han spetsar öronen, höjer nacken och får en härlig "här kommer jag-attityd!". Precis som Klas.