• Startsida
  • Till startsidan
• Info
  • Om Frida
  • Om Danny
  • Om Avalanche
  • Tidigare Hästar
• Kontakt
  • Maila mig

"Jag tycker om dig också"

En sak jag har tänkt ganska mycket på är hur löjligt lite man får tillbaka den kärlek man ger till sin häst haha! Jag som har två hundar skulle vilja påstå att den responsen man får av dom är 1789239269397 gånger större än från en häst. Det räcker med att man är borta en halvtimme så blir man överöst med kärlek och glädje när man kommer innanför dörren från hundarna, medan en häst typ ser ut som "jaha?".

 

Förstår ni hur jag menar? Det räcker med att jag säger "Åhh golliii vovve" så skulle mina hundar slänga sig ner på golvet och bli överlyckliga, man får liksom en respons direkt. Lite samma sak med katter, man får i alla fall något slags gensvar på gullandet. Skulle jag prata på samma sätt med en häst skulle jag nog knappt få en blick, utan dom står där i boxen och tittar lite. På sin höjd kanske dom kommer fram och snosar lite i fickorna efter godis, men sedan är det roligare att äta hö eller bitas lite med boxgrannen. Sedan får man ju ut massor av att ha en häst, det är inte det jag menar. Men just själva responsen när man pratar med dom haha... Helt nollställda. Visst kan Danny vara gullig och titta upp, gnägga när man kommer till hagen och så - men mer än så blir det då inte.

 

Eller vad säger ni?! Kanske får mata med lite mer morötter så börjar Danny vifta på svansen och bli lika glad som en hund eller något. Ni får inte missförstå mig nu, jag älskar dessa djur. Men jag kan inte låta bli att skratta åt hur nollställda dom kan vara för sin storlek egentligen. Att det kan vara så stor skillnad mot mina hundar, som faktiskt "förstår" vad jag säger.

 

Haha jag förstår precis vad du menar!

Mitt sto var väldigt kärvänlig och social och jag fick i alla fall lite respons (men inte alls i jämförelse med hundar - de är ju smått maniska) men min valack kollar om man har något gott att bjuda på, sen tycker han att det är ens plikt att klia honom på strategiska ställen och mer än så är det inte...

Haha, Wanda är ju jättesocial jämt och gnäggar alltid efter mig, vill klia och hänger på mig i allt. Så har iofs alla mina hästar varit. Sen är det klart att en hund "säljer sig mer" typ, haha (x

haha förstår precis vad du menar! :p

Oh, men jag uppskattar mycket mer det där lilla man får av en häst när man lärt känna den. En del hästar har som en bubbla omkring sig men när man kommer innanför den första gången kan det vara lite magiskt. Hundar tycker jag är mer fjäskiga och katter är riktigt själviska (Obs! att jag har alla djurslagen).

Mina hästar är faktisk väldig tillgivna och gosiga, slickar mig, grejar i håret och lägger huvudet i min famn. <3 Alla är valacker.
Men jag spenderar mkt tid med dem varje dag, och det tror jag krävs om man vill komma riktigt nära en häst. Har man den inhyrd och kanske bara spenderar en timme med den per dag så kan det vara svårt att få det där riktigt nära förhållandet.
Hundar älskar ju alla så det räknas inte tycker jag haha. De blir lika glada över att en främling klappar dem, de är inte så noga med vem det är bara det gosas. :p

så söt !

Haha, håller verkligen med! Efter alla HUNDRATALS timmar man mockat, ryktat, smörjt, lagat saker, betalat dyra grejer o.s.v. blir man ju bara för lycklig när hästen plötsligt gnäggar åt en i hagen. :D Hästar är för roliga alltså!

Jag måste säga att min nya häst är det gosigaste och mest sällskapliga pålle jag träffat! Han kommer gärna fram i både hage och box och lägger huvudet i famnen på mig, eller panna mot panna och jag får stå och stryka på honom en bra stund. :D

Kanske därför vi hästmänniskor ofta också har hund, för att kompensera det lite ;)

Hahaha precis så. Min förra medryttarhäst står med öronen spetsade när man är på håll, och sedan när man vill klappa honom så åker öronen bakåt, haha -.-

Riktigt sant faktiskt, haha!