Konsten att välja en häst som passar en själv
Håller med! Det ska kännas rätt, alltid. Därför sålde jag Marrón :) Jag har ju redan världens bästa häst i Wanda, så jag är nöjd!
I sak håller jag med dig, men det är inte alltid så enkelt. Man kanske helt enkelt inte har ekonomin för att köpa en bättre häst, och samtidigt är det svårt att lägga sina ambitioner på hyllan.
Lika ofta är det ryttaren som inte kan matcha hästen till att utvecklas ....Ibland önskar nog hästarna att dom får byta ryttare....
Jag har nog högre mål än vad min häst klarar av igentligen. Jag vill ju träna o tävla och helst komma upp lite mer i klasserna, dock inte höga mål på det sättet, snarare lite mer utvecklade mål. Men hästen jag har nu kommer inte ta sig dit. Jag vet inte ens om den kommer ta sig längre än vad den befinner sig idag. Det känns lite motigt att inse att man kommer vara begränsad. Men samtidigt så får jag försöka ställa om mig till det. Jag gillar min lilla häst iaf. Sedan har vi en gammal häst i familjen som igentligen inte alls passar det man vill göra, men som kommer stanna livet ut för man är förälskad i individen. Jag tror också att ju äldre man blir, ju mer försvinner dom målen man en gång byggt upp och man börjar prioitera andra saker.
jag hade en sån fruktansvärd tur när jag köpte Lukas. Han var den enda hästen jag provred och det kan inte ha blivit mer rätt. Jag tror att det gällde han som individ också, han hade nog haft svårt att hitta någon som passade honom också. :)
Nu är han 17 år, men det finns fortfarande utveckling i honom, vilket är fantastiskt roligt!
Håller väl med till viss del. För min del så kommer min häst som jag har nu inte ta mig dit jag vill men alternativet att sälja funkar inte för oss. Pga av gamla skador (som inte har betydelse men det påverkar priset) och hästens ålder så kommer jag inte att få tillräckligt med pengar för att köpa en bättre häst. Då väljer jag hellre att för tillfället sänka mina krav och rida lägre klasser än vad jag vill ett tag och spara under tiden så att jag kan köpa en bättre unghäst när min pålle blir pensionär. Det innebär inte att mina långsiktiga mål är mindre bara att de får vänta ett tag. Säljer jag nu så blir jag hästlös medans jag sparar vilket inte är ett alternativs för mig. Jag utvecklas fortfarande med min häst och det finns lite mer att hämta ur henne. Men en dag ska jag ha en riktigt fin häst att utvecklas med!
Håller absolut med ang att ha hästarna livet ut. Tjejen som jag har hjälpt med hennes hästar,innan jag flyttade, har två kanonfina hästar - som bara står och samlar damm i princip. Jag gjorde mitt bästa för att hålla igång dom, men när ägaren är totalt ointresserad av hästarna och bara har dom för att "hon har haft dom så länge" så blir det pinsamt. Sen jag flyttade därifrån tror jag att hästarna blivit ridna max en gång varannan vecka. Det är bara tragiskt och hemskt. Den ena har av den anledningen börjat bli aggressiv för att han helt enkelt är sjukt uttråkad.
Håller med helt, jag skulle gärna samla på mina gamla hästar om det fanns ekonomi, men har inte den möjligheten! När jag började plugga vr jag tvungen att sälja båda mina, men lyckades sälja dem när de var på en hög nivå så jag fick ändå ett vettigt pris för dem. När jag pluggat klart och börjat jobba kommer jag ha ekonomi för att köpa en ny häst, och då vill jag börja där jag var (PSG-Int I) eller möjligtvis lite lägre om det är en yngre häst. Men jag vill helt klart utvecklas, så högt jag kan. Men då måste det ju vara rätt häst, känner jag att den inte kan gå så långt skulle jag sälja, helt klart.
Instämmer helt och har skrivit många inlägg på min egen blogg på dessa teman: ryttare som nästan aldrig är nöjda med sina hästar, hästar som hade mått bättre någon annanstans och det trista med att det fortfarande är så tabu för vissa att sälja.
Snacket om att "behålla hästen för livet för det är man SKYLDIG den" är så korkat så det orkar jag knappt kommentera. Ska man verkligen behålla en häst man inte trivs med no matter what? NEJ- det är bara dumt för alla parter.
Själv har jag en häst som jag varje dag LÄNGTAR efter att få rida. Jag önskar fler skulle få uppleva den känslan och inte som det jag ser relativt ofta; ryttare som bara river av sina ridpass för att "ha det gjort" men sällan är riktigt glada och nöjda med sin häst.
Kunde inte ha skrivit det bättre själv!
Jag letade 2 år för att hitta min PRE (det hade så klart gått fortare om jag åkt ner och sedan importerat en själv) Han är om några veckor 18 år och still going strong på St Georg nivå.
Vi nosar så sakteliga på piaffen och låter oss inte hindras förrän han själv inte klarar de höga skolorna fysiskt.
Under våra år tillsammans har jag en vän som bytt hästar 3 gånger för att "det inte funkar". Två ytterligheter verkligen. Hade hon haft is i magen, sparat alla stallhyror och som jag letat som en hök och granskat kanske hon hade haft en roligare upplevelse bakom sig... =/
Samtidigt tvekar inte jag en sekund på att pensionera min herre och göra någon annan lycklig över en sån sagohäst, för att själv kunna klättra vidare.
Men jag beundras de som har sina hästar massvis med år och "offrar sig själva" (för det är det ju - i tid, pengar och begränsande kunskap) för att få vara med sin bästa vän.
Verkligen klokt skrivet! Meningen med allt är ju att det ska vara roligt. Trivs inte ryttaren med hästen så blir det nog inte bra för varken ryttaren eller hästen.
Håller med till 100%. Det ska vara roligt att åka till stallet och få rida! Sen beror det ju självklart på vilka ambitioner man har vilken häst som är den rätta och som man trivs med. Men med tanke på hur mycket pengar och tid man lägger ned på sin hobby är det märkligt att folk orkar traggla på med hästar som inte passar dem. Sen fattar jag att en del blir väldigt känslomässigt engagerade i sina hästar även om de inte kanske passar en ridmässigt och vill inte sälja för att det blir för jobbigt.
Själv har jag aldrig upplevt att det har varit jobbigt att sälja. Jag har sålt mina hästar när de inte längre räcker till eller jag blivit för gammal (ponny). Har känt mig "klar" med dem och det har känts skönt att få gå vidare. Så länge man är noggrann med var de hamnar behöver man ju inte ha dåligt samvete, hästen är nog lika lycklig sålänge den tas om hand.
Tack för dethär inlägget! Jag har ett tag (ca ½ år) kännt att jag vill ha mer av min häst och att jag nästan aldrig blir nöjd. Jag har många gånger funderat på att sälja men nu, för en vecka sen bestämde jag mig och berättade jag mina för mina föräldrar. Jag tycker jätte super mycket om honom men jag vill komma vidare och det tror jag blir lättare med en annan häst. Så, i sommar ska han förmodligen säljas. Kommer dock vara jätte noga med att hitta rätt köpare, annars behåller jag honom så länge det behövs för att han ska hamna hos rätt person till slut.
Kändes bra att läsa detta inlägg och få veta att flera tänker som mig, är rädd för att många ska tycka att jag ger upp och ska kämpa vidare med min kille. Visst kommer han komma vidare, absolut - men inte dit jag vill komma och i den farten.
Tack för dethär inlägget! Jag har ett tag (ca ½ år) kännt att jag vill ha mer av min häst och att jag nästan aldrig blir nöjd. Jag har många gånger funderat på att sälja men nu, för en vecka sen bestämde jag mig och berättade jag mina för mina föräldrar. Jag tycker jätte super mycket om honom men jag vill komma vidare och det tror jag blir lättare med en annan häst. Så, i sommar ska han förmodligen säljas. Kommer dock vara jätte noga med att hitta rätt köpare, annars behåller jag honom så länge det behövs för att han ska hamna hos rätt person till slut.
Kändes bra att läsa detta inlägg och få veta att flera tänker som mig, är rädd för att många ska tycka att jag ger upp och ska kämpa vidare med min kille. Visst kommer han komma vidare, absolut - men inte dit jag vill komma och i den farten.
Sen kan det ju också vara så att man köper en yngre häst, eller halvvuxen, ca 7-8, och den utvecklas ett tag, men kanske stannar innan man själv är nöjd, säg att den kanske visar sig att den inte kommer kunna bli stark och bra nog för piaff och passage (om man siktar så långt), inte räcker till så högt man vill helt enkelt. Samtidigt kan den vara fantastisk i LA, MSV eller PSG och ta säg en junior till en massa SM etc, då kanske någon annan skulle ha mer glädje av den. Då kan jag verkligen inte se felet i att sälja. Flera juniorhästar har ju varit det till flera ryttare, de ryttare som går ännu längre gör kanske inte alltid det på samma häst. Jag hade en fantastisk läromästare som var 17 när jag fick honom som junior, han hade gått JEM och YREM men var inte bra nog för SB eller GP, men han hade gått SM med flera ryttare innan mig, han gick SM med mig och han blev femma med ryttaren efter mig, 19 år gammal! Han var perfekt för mina ungdomsår men sen var det dags för någon ny att få ha roligt med honom!
Jag förstår hur du tänker. Jag har heller inte ekonomi att ha flera hästar, men jag fäster mig så fruktansvärt så jag skulle aldrig klara att sälja. Då får man vara kvar på den nivå man är och fokusera på att hästen har ett riktigt bra liv. Men då har jag heller inga större ambitioner med min ridning. Hästen är viktigare än tävlandet. Så är det för mig. Alla är vi olika. :)
Du som verkar ha lite koll på det där med hästar till försäljning och sånt, är det läge att sälja just nu eller går det trögt på marknaden? Jag måste tyvärr sälja min underbara häst på 11 år då jag ska flytta utomlands till sommaren och jag hade tänkt lägga ut henne nu för att få gott om tid på mig att hitta ett bra hem. Men det kanske är värt att vänta lite om det inte är någon som är intresserad?
Det beror väl helt på vad man har för ambitioner? Jag känner att jag inte siktar på att tävla i värdsklass utan jag är mer intresserad av avel och att ta fram den sortens hästar i stället. Har jag ett sto med den sortens potensial så är det helt klart om det klickar på det emotionella planet också att jag har möjlighet att behålla henne resten av livet. Jag tror att alla har hästar av olika skäl. Somliga kanske bara har dem en viss tid av sitt liv, somliga behöver en bra tävlingspartner och andra vill verkligen ha en livskamrat. Ibland tror jag att hästar kanske är lite som pojkvänner. Det finns en massa man träffar ett kort tag och man tycker om dem ändå men är man öppen för det och har lite tur så kanske man träffar den där som hänger med en hela livet.
Har också tänkte på det där och velat ta upp det på bloggen men inte riktigt vågat på grund a att det är just vänner som är i den sitsen.
Jag håller verkligen med dig!
Jag håller helt med dig om att man bör prova många hästar för att hitta den perfekte och att man inte ska ha kvar en häst man inte trivs med för sakens skull.
Dock tycker jag tvärt om att det intryck jag fått är att det är hets att sälja hästen så fort den inte uppfyller alla krav och att det är nästan pinsamt att vilja ha kvar en häst hela dess liv. Sedan när blev det två lag? De som älskar hästar VS de som älskar att rida?
