Suck...
Börja en diskussion med dina föräldrar när INGEN är arg eller redan irriterad. Ha en dialog om vad dom tycker du bör ändra/göra mer av hemma. Du kan ju säga som det är, att du är vuxen nu, och vill bli behandlad som det. Men också bete dig som det.
Vet att det tär på alla när man tröttnat på att bo hemma. Men tänk på att du kanske måste, du har kanske inte råd att flytta ännu. Varför inte betala hyra hemma och visa din goda vilja?
Har ni en gäststuga? Perfekt - ditt nya hem, en egen fristad. Har ni en källare eller annat avskilt rum som kan vara mysigt? Varför inte byta rum?
Det viktigaste av allt är ändå att prata med varandra när ni är sams. Annars kommer man aldrig fram till något och de kommer aldrig börja behandla dig som en vuxen om du inte beter dig som det och visar att du vill vara det.
Heja!
IDA - GILLA ;D
Inte så konstigt att du börjar känna så vem gör inte det i vår ålder. Själv är jag lika gammal som dig och flyttade hemifrån bara några månader efter studenten då jag fick en lägenhet rätt hastigt. Mamma har alltid sagt att man kan känna sig så ensam men nu sitter jag här 1,5 år senare och tycker det fortfarande är asskönt. Man får dock inte glömma att städa, laga mat och tvätta tar rätt mycket mer tid än vad man tror..
Själv skulle jag mer än gärna köpa häst nu, men tror det tyvärr inte kommer gå ihop ekonomiskt trots låg hyra på lägenheten och helt ok bra lön. Dock bor jag ju i sthlm och här är ju stallhyran inte sådär askul...
Det är väldigt olika om man känner sig ensam eller inte, för mig är det underbart att bo själv, medan en av mina bästa vänner känner sig väldigt ensam. Tror dock inte det skulle vara något problem för dig!
DET BLIR BÄTTRE! Fråga vem som helst som varit i din situation. Alla kommer vi till ett läge när det är dags att flytta hemifrån.
Flytta! Jobb löser sig alltid för en social tjej som du!!
Hej!
När ja läste första gg som du prata om att flytta och det så kände jag igen mig. För ca 4 år sedan så flyttade jag till andra sidan Sverige med häst och för att plugga. Jag va livrädd men samtidigt lättade för hemma gick det inte! Idag ångrar ja mig inte ett dugg! Jag har haft det knapert att leva men de har gått jag har tillochmed varit utan fast inkomst och bidrag i över ett år men klara av att lev med häst och lgh och bil och hjärntumör! Var det lätta? Aldrig! Hoppas inte ja får behöva göra om det, önskar att ingen behöver det. Det jag vill säga att med planering och vilja så går allt! Den relationen som jag har med mina föräldrar idag skulle jag kunna döda för! Vi har aldrig varit så bra sammansatta dom vi är nu och ja önskar så att vi hade haft denna Goa relation ridigare! Hoppas ja kunde hjälpa dig lite!
Att bråka med sina föräldrar när man bor kvar hemma efter att man själv börjat arbeta och egentligen skulle kunna flytta hemifrån har vi nog alla varit med om.
Jag hoppas dock att du inte glömmer en viktig sak Frida när du ondgör dig över hur hemskt allting är och det är att utan dina föräldrars support hade du inte haft varken hästen eller mycket annat som du faktiskt HAR.
Dina föräldrar har stöttat dig, inte bara ekonomiskt även om dina hästar verkligen inte varit sådana som vem som helst har kunnat köpa, utan även med sin tid och sitt engagemang.
Var tacksam för det- det är tack vare detta du befinner dig där du är nu.
Givetvis har även DU harft en stor del i allt men glöm som sagt inte föräldrarna.
Detta sagt av en vars föräldrar i princip aldrig sett någon av mina hästar, än mindre supportat med en krona.
Avundsjuk på dig i det avseendet? ABSOLUT- jag hade sluppit mycket slit om jag haft det som du.
Förstår hur det känns :/ Är i samma sits själv fast vi bråkar inget men det är ändå detdär att man aldrig är ifred någonstans och kan göra som man vill utan att bli ifrågasatt :)
Jag håller med Birgitta, det är ju tack vare dina föräldrar som du faktiskt kunnat "få" skapliga ponnyer och hästar och kunnat hålla på med ditt intresse större delen av ditt liv.
Nu menar jag absolut inte att du ska stå i tacksamhetsskuld till dem hela ditt resterande liv - för det tycker jag inte.
Men sätt dig in i dina föräldrars sits... Jag kan anta att era "bråk" kanske handlar om att dom ställer krav som du tycker är skit = tjafs.
Handlar det om ekonomiska saker (vilket det gärna gör när barn börjar bli vuxna och bor hemma) så har jag förståelse för det också. De flesta äldre ungdomar som bor hemma betalar inte alls så mycket som de borde göra.
Betala en vettig summa hemma, köp en egen bil - då är du inte "beroende" av dina föräldrar på samma som du kanske är nu.
