Ja som jag tidigare skrev så anlände vi till Dyltabruk på lördagen ungefär tre timmar innan start. Vi lastade in alla prylar, ställde in Danny i boxen så han fick vila lite efter resan och sedan kikade vi på lite fina hästar. Danny fick "se och lära" av Wanda som stod helt cool i boxen bredvid och tog allting med upphöjt lugn. Det märkts på dom mer rutinerade hästarna att dom har mer "på- och av-lägen" och vet när man ska stå och vila, för att sedan slå på motorn när det är dags för start. Men Danny kommer att lära sig det han med, det är jag övertygad om. 

 

Som sagt gick det väldigt bra första dagen och han fick ta täten på prisutdelningen. Det enda frågetecknet var att han kröp ihop och blev kort i halsen i galoppdelen under programmet - men funderade inte så mycket mer på det just då. Kanske hade han hamnat lite fel med tungan eller så blev han lite överladdad och visste inte riktigt var han skulle ta vägen. Egentligen är ju våran svaghet att han blir stark och öppen i formen ibland. Menmen, han promenerades på kvällen och sedan sov vi på ett hotell i Örebro. 

 

Söndag morgon åkte och jag fodrade vid 06.30 och sedan promenerade jag honom ordentligt så han fick sträcka på sig. Tog av stallbandage och täcke och lät honom stå och äta hö medan jag åkte hem och åt hotellfrukost med mamma :) Mmmm... Vid 12-tiden gick han sin andra start för helgen (MSVC:1) och där lyckades vi verkligen inte få till det. Nu märktes gårdagens konstiga form-problem redan i traven och han kröp ihop och blev kort, kort, kort i halsen! Riktigt mycket bakom lod och ingenting i handen, hjälp! Funderade på om tungan hamnat fel men kändes inte riktigt så heller. Gick in i första öppnan och han fullkomligt kör in näsan i bringan varav jag ger en hel eftergift och kickar till med skänkeln. Danny fattar galopp och blir upprörd och där var den öppnan borta (kofficient 2). Men, näsan måste fram! Fortsatte sedan lite bättre men så kom det tillbaka i galoppen igen. Gjorde lite märkliga missar bland annat felfattning, bytte bak i galoppen på en kortsida och så tog han två travsteg i en förvänd galopp. Men överlag var det egentligen bara den konstiga känslan i handen som jag funderade mest på. Ringde min tränare efter ritten och lät ungefär "HJÄLP VAD SKA JAG GÖRA? DU FÅR GUIDA VIA TELEFON". 

 

Marika sa att antingen 1. sätt på träns i nästa klass, eller 2. läng kedjan på stången så att den blir lös och sedan rider du bara på bridongen. Valde att behålla kandaret för att det är det som ska vara på i framtida klasser och jag ville veta hur jag skulle lösa problemet om det hände igen.

 

Några timmar senare satt jag i sadeln för sista klassen och hade bestämt mig för att rida lugnt och metodiskt, inte sätta för mycket tryck utan sikta på att rida ett jämnt program utan missar (ville inte upprepa förmiddagen). Som en ny häst blev det, och även om han inte sprang med dom högsta frambenen så kändes han otroligt mjuk och rörlig. Hade ändrat kedjan och höll även betydligt mer i bridongen denna gång. Som en gummiboll! Inte en miss och formen var perfekt från första hälsningen till sista. Längre överlinje, ett mjukt stöd och en näsa som var på centimetern rätt. Så härligt att avsluta på det viset! Var enormt nöjd med ritten och det blev bara en bonus att han vann den klassen på fina poäng också. 

 

Överlag har han varit perfekt tempererad rent ridmässigt under helgen. Massor av motor och tryck, utan att bli stark. Däremot var han väldigt stressad innan första starten på söndagen. Det kom massor med hästar, han hade inte fått jobba och det dög inte alls att bara promeneras. Att stå och vänta är inte hans grej om han inte är motionerad samma dag. Så länge vi var hos honom var han i alla fall relativt lugn, så vi turades om att bevaka honom under ett par timmar. Det gjorde ont i mig att se hur stressad han var, men jag visste även att så snart han har gått en start kommer han att bli lugn och tillfredsställd igen. Och så blev det! En start senare stod han i boxen och tuggade hö, lugn, glad och nöjd. Men det beteendet har han även hemma litegrann, får han inte jobba blir han väldigt olycklig men så snart han har fått göra sitt vanliga jobb är han lugn och står som ett lamm. Det är en stresskänslig häst, men med rutin hoppas jag att han kommer att lära sig konsten att "vila" trots lite kaosartade miljöer. 

 

I övrigt har han ätit och druckit jättebra och varit en ängel att promenera. Så hans första meeting får betyg 10 av 10 möjliga trots lite stress på söndag förmiddag, men det har matte överseende med :) Nu ska vi träna ordentligt och sedan blir det debut i MSVB så snart bytena är mer befästa.