• Startsida
  • Till startsidan
• Info
  • Om Frida
  • Om Danny
  • Om Avalanche
  • Tidigare Hästar
• Kontakt
  • Maila mig

Hur jag tänker när jag går upp en klass..

Tidigare i våras skrev jag ett inlägg med över 40 kommentarer (väldigt intressant diskussion) som ni kan läsa här om ni vill: http://fridahallgren.se/2013/may/nar-gar-ni-upp-i-klasserna.html Det handlade om när det är dags att gå upp en klass, exempel gå från LA till MSVC, eller MSVC till MSVB. Ni hänger med.

 

Nu har jag alltså anmält Danny till en MSVB om en månad och det innebär debut i den klassen. Jag tror att vi kommer att vara redo då, men jag har tid att fundera på det till dess. Precis som jag tidigare skrivit så startar jag inte en klass om jag inte vet att vi kan vara placerade, om allt går som det ska. Det som tillkommer i MSVB är alltså rena byten och det arbetar vi för fullt med. Om en månad hoppas jag att dom är befästa, men sen vet man aldrig hur det blir på tävling när han är lite extra laddad och kanske lite svårare att "nå" inne på banan än hemma i vanliga ridhuset. Dock så känner jag ändå att vi vågar prova och själva bytena är två moment i MSVB:2 som vi ska starta. Två moment av tjugofem stycken övriga moment! Visserligen med kofficient 2 (poängen räknas dubbel) men det är det på skolorna också som han gör väldigt bra.

 

Det som gör att vi känner oss redo att gå upp i klass är dels för att han har visat att MSVC är relativt enkelt för honom att springa igenom på fina poäng, dels för att jag vet att han gör alla övriga moment i MSVB väldigt bra. Nu hoppas jag givetvis att bytena sitter som en smäck även på tävlingsbanan om en månad, men jag tror inte att han kommer att gå på några katastrofpoäng även om han skulle busa bort bytena. Därför är vi modiga och debuterar förmodligen den 17:e augusti!

 

Förstår ni mitt tänk? :) För att traggla mer MSVC vill vi inte göra nu.. Nu vill vi förbi det och framåt! 

 

 

Det låter väldigt rimligt! Det finns många olika åsikter hit och dit, men stannar man onödigt länge i en klass så blir det ju tillslut inte sjysst mot sina medtävlande, som "aldrig får chansen" att plocka nån rosett. Typ ^^

Jag förstår din tanke med att man ska känna sig redo och att man kan rida i princip alla momenten korrekt om man ska gå upp i klasserna. Dock tycker jag det låter på dig som att placering är viktigt då du skrev att du går inte upp om du inte vet att du blir placerad. Känns lite konstigt varför det skulle vara så viktigt men antar du menar att ni ska rida det såpass bra att ni ska kunna vara bland de bästa. :)

Jag tycker absolut ni är redo att gå upp en klass! Är jättekul att följa din och Dannys resa! Längtar till jag får sätta igång med ridningen, dels av mitt sto (som fått föl iår) och dels hennes nu tvååriga son som ska ridas in i vinter och matchas mot treårs! För övrigt är Danny ganska lik en häst jag red in i vintras, en superfin valack e: Rosevelt - koncerz xx (bror till Marina Mattssons Beckham, som jag oxå ridit som unghäst)!

Jag tycker du tänker helt rätt, varför fighta för något som du VET du inte kommer att uppnå. Då uppstår enbart besvikelse & det är meningen att det ska vara roligt.

Tycker ditt resonemang är helt rätt. Tänker själv så ;)

Hej!
Har försökt söka för att hitta, men undrar vad du har för sporremmar till dina bruna stövlar? Har du hittat några matchande bruna eller kör du på svarta?

Tycker det låter mycket klokt och rimligt! Det är farligt att "fastna" på en nivå för att det är bekvämt, men samtidigt vill man så klart ha en chans att placera sig, det är ju därför vi tävlar. Har sett alldeles för många ekipage som rider på samma nivå år ut och år in, och visst har de väggar fulla med rosetter, men hur stolt blir man över en rosett som man vet att man fick alldeles för lätt..

hoppas de går bra