Som sagt har det gått skrattretande dåligt i två dagar innan. Bytena har strulat och han har gått in i ett läge där han blivit totalt blockerad och bara hetsar (laddar massor innan, byter och sedan rusar rakt fram i den nya galoppen). Har dessutom ridit på eftermiddagarna och det avskyr jag, så då har inte jag varit på något bra humör för krångel heller.

 

Pust säger man då, tar några djupa andetag och försöker vara smart och lägger upp en ny plan. Tänk så mycket mentalt det handlar om med dressyr, både för häst och männska. Bestämde mig för att försöka byta denna usla träningstrend och bara tänka om. Ställde klockan på 06.45 trots att jag var ledigt för att åka till stallet tidigt och rida på morgonen (det är egentligen den vanliga rutinen). Sedan var taktiken att få bort kaoset i huvudet på honom som blivit med bytena och därför valde jag att inte börja med bytena det första jag gjorde, som jag gjort tidigare dagar. Istället började vi med det som blivit Dannys paradnummer, nämligen samlingen i galoppen. Massor av piruettförberedande jobb och han var så loss, mjuk och fantastiskt duktig! Samlade så han nästan kunde styras runt i en halvpiruett och sedan tog vi en skrittpaus. Efter att galoppen var härligt samlad så tog vi nu ett nytt försök med bytena och trots att det är "Jeanna-order" att ha ett spö i handen nu i början för att få honom riktigt kvick i bytesjobbet plockade jag inte ner spöet från sargen idag. Ibland får man helt enkelt tänka utanför boxen :) Istället valde jag att gå in på diagonalerna med massor av rösthjälper "luugn, prooo" för att han skulle behålla fokus och inte bara hetsa iväg.

 

Det kunde inte ha blivit bättre! Lugn som en filbunke gick han in på diagonal efter diagonal och bytte det ena rena bytet efter det andra. Matte log från öra till öra och hela stallet hörde nog mina "braaaaaa, DUKTIGA DUKTIGA KILLE" från ridhuset. Gjorde kanske 3 byten åt varje håll och sedan fick jag verkligen behärska mig för att inte fortsätta. När det gäller bytena MÅSTE man verkligen lägga band på sig själv och sluta när det går som bäst, extra viktigt såhär i början. Supernöjd tog vi en skrittpaus och sedan försökte jag få honom att trampa lite men det var svårt utan någon från backen. Däremot var det betydligt mer lättjobbat med kadensen i traven och nu räcker det nästan med att tänka "upp i luften" så kommer hänget i traven. Passagen är allt på god väg, wohoa! Med en suverän känsla ville jag tänja gränserna och red branta travslutor och sa "mellantrav" och Danny flög åt sidan. Jag ville aldrig sitta av och Danny ville nog inte sluta jobba heller - han märker så väl när matte är nöjd och då blir han lika glad! 

 

För att sammanfatta dagens ridpass: Wow wow wow. Nu fortsätter jag rida enligt den här planen och hoppas att det håller i sig, men det är jag övertygad om. Ibland gäller det att vara taktiskt!