Ofattbart..
Grät hela morgonen i stallet hos Danny, bröt ihop på jobbet och just nu känns det bara ofattbart. Det var igår eftermiddag och när jag hade två tätt missade samtal av mamma förstod jag att något hade hänt. Precis när jag skulle ringa upp så ringde pappa och berättade, så vi åkte direkt från Borlänge hem. Då hade dom hämtat Smilla och hon låg på en filt i bilen. Hel och lika fantastiskt vacker som vanligt.. Det såg bara ut som att hon sov.
Vi grät och grät och grät. Hela familjen. Kramades och sa farväl. Älskade Smilla. Kvar är vi nu, tröstlösa så ledsna. När vi tog bort Klas, min första storhäst som betydde hela världen för mig, så tänkte jag att det är värst att behöva ta beslutet själv. För där planerade vi ett datum och sedan var det enormt tuffa dagar fram till den dagen. Dagar som gjorde att jag önskade att det skulle varit motsatsen, att man inte behövde sätta datumet.
Men nu står jag här och inser att det är precis tvärtom. Att kunna bearbeta det, säga farväl och göra den sista tiden till den finaste någonsin är något jag tusen gånger hellre upplever - hur smärtsamt det än är. För att när en älskad vän rycks bort utan att man har hunnit fått en chans att säga farväl, att få le några gånger tillsammans med den i livet. Det är värre än någonting annat.
Ytterligare ett bra inlägg!
Men fy! Jag är så oerhört ledsen för eran och för Smillas skull.. Det skär i hjärtat på mig när jag tänker på mina egna fyrbenta bästisar när jag föreställer mig detsamma. Varma kramar!
Beklagar Frida! :( Det är verkligen det värsta som kan hända när en kär vän och familjemedlem försvinner så snabbt och oväntat. Många styrke kramar till hela familje härifrån skåne! ♥
Beklagar Frida! :( Det är verkligen det värsta som kan hända när en kär vän och familjemedlem försvinner så snabbt och oväntat. Många styrke kramar till hela familje härifrån skåne! ♥
Beklagar sorgen. :,(
Ja det är faktisk värre när det kommer oväntat... Även om man kan vara med just när de dör så hinner man liksom inte riktigt med för det är en så stor chock.
Det är så otroligt jobbigt att förlora ett djur, på ett sätt är det värre än att förlora en människa eftersom man inför djuret enbart känner ren och djup kärlek, inget annat.
Jag har förlorat fem älskade djur de sista åren. Min häst och fyra katter. Det är för jävligt och det känns som man inte orkar fortsätta leva för det fattas en bit av ens hjärta, det är en fysisk smärta.
Men på något vis orkar man ändå kämpa vidare och det kommer du också göra. Försök tänka på alla fina stunder ni hade tillsammans och glädjas åt den tiden ni fick tillsammans. <3
Måste kännas fruktansvärt. :( Blev tvungen att ta bort min häst i början av året, och på något sätt hann man ju ta farväl i flera veckor då. Såklart att det var - och är - jobbigt ändå, men när det sker så plötsligt kommer det ju som en chock. Hästen jag hade innan var jättegammal, så henne hade jag typ sörjt i förtid i två år innan hon fick somna in..
Blir tårögd bara av att läsa texten och tänka tillbaks till den perioden efter min hunds bortgång. Tiden läker såren och trots att sorgen finns där blir det lättare att andas.
❤️❤️
Åh, jag är så ledsen för er skull. Min hund blev påkörd av en bil framför mina ögon, det absolut värsta jag varit med om :( . Tiden läker alla sår sägs det, men det är inte sant. Jag vet vilken smärta ni har just nu. Sorgen bleknar, men den finns alltid kvar. Tänker på er <3
<3
Fruktansvärt... Kan inte ens sätta mig in i hur det skulle vara att förlora varken min hund eller häst. Styrkekramar till dig! <3
Styrkekramar ifrån norr <3
Så ledsamt :(
beklagar verkligen! Jag har haft oturen att båda mina två hästar som fått somna in har fått ta bort akut, en i kolik och en för att hon blev dålig. Jag har aldrig fått säga hejdå, fått ta de sista fina bilderna ihop. Hemskt! Ta hand om dig
