Lång dag
Ja lång men givande dag! Började faktiskt med sovmorgon till 09.00 och en riktig mysfrukost. Lite lugn och ro i soffan framför nyhetsmorgon på TV'n och sedan bar det av till stallet vid 11.30-tiden. Fixade allt stallpyssel och sedan blev det ett arbetspass för Dannyman i ridhuset. Wow, wow, wow! Ett suveränt galoppjobb med härliga byten och idag vågade jag för första gången rida dom på linjer där jag inte har spegel. En häftig känsla att kunna lita på att dom är rena, för det är dom bannemig så gott som alltid nu! Sedan tog jag lite trav och plockade upp honom i tävlingsform och tryckte på "maxa-knappen". Något jag sällan gör på träning, men något som man faktiskt även behöver plocka fram då och då för att inte "tappa bort det". Danny var med på noterna och verkade tänka äntligen matte! För nog är han i sitt esse när han får gå i framåt-traven med stora steg.
Lite skolor senare tog jag ett spö i handen och gjorde ett kortare piruettarbete som bestod av jobbet Jeanna lärde oss. In på en stor volt, samla till piruettgalopp men vänd inte, utan sitt kvar och låg honom samla, samla. Mycket stärkande och precis som med bytena repeterar vi detta arbete nästan varje pass. Ju mer styrka han har, desto bättre blir sedan själva vändningarna när vi börjar rida piruetterna på allvar.
Sedan blev det som sagt lastning och en tur iväg till veterinärkliniken. Dags för en allmän koll/tandäkarbesök. Allt OK så nu tränar vi på framöver. Några tänder var något vassa men dom slipades, och en liten vargtand plockades bort. Det gjordes alltså inte speciellt mycket i munnen, men det ska ändå bli spännande att se om det blir någon skillnad ridmässigt.
Danny i en mask som nästan ger lite Hannibal Lector-varning:
Sedan avslutades dagen rejält jobbigt då vi fick vänta kvar en stund under tiden som Danny skulle vakna upp (han hade fått lugnande medel). Vi hade näst sista tiden på kliniken, och den sista tiden var avsatt till en häst som skulle avlivas. En tjej i min egen ålder kom ditt tillsammans med föräldrar och sin fina häst. Det var fruktansvärt att se hur dom tog farväl, hur tårarna forsade och hur tjejen hulkandes kramade sin mamma när hästen leddes iväg. Alla minnen med Klas kom som ett slag i magen och tårarna brände på både mig och mamma, både av medlidande för familjen och för hur jobbigt det var att vara med om ett avsked igen, när man har varit i situationen själv. Den 14 oktober är det två år sedan, men nog känns det fortfarande. Att titta på gamla bilder gör fortfarande att tårarna faller och dagens händelse var en riktig påminnelse.
Det gäller att uppskatta vardagen och jag njuter varje dag tillsammans med Danny. Han är mitt allt.
Ponnydressyr
Hej Frida!
Smart att göra en årlig "besiktning"! Skönt att det grönt ljus för Danny!
Förstår när jag läser bloggen att du haft fullt upp men undrar om du hunnit kika på Youtubeklippet?
Kram
Ponnyspekulant
Uch vad jobbigt för familjen som fick ta bort sin fina häst :( Vet också tyvärr hur de är och det gör ont i hjärtat när man ens tänker tanken...
Usch, jag är superkänslig och ska egentligen inte läsa sånt där om avlivning av hästar, får alltid blanka ögon. Det är så sorgligt.
Så tråkigt slut på dagen....
