5 om Danny
★ Han är hemsk i stallet på mornarna för att han har så bråttom ut i hagen, oftast rör han inte morgonhöet och äter ungefär halva kraften - sedan har han inte tid att vänta inne längre, han vill UT. Däremot står han som ett ljus så fort man har satt på honom grimman, för då vet han att han kommer att få följa med ut och det räcker för att han ska bli lugn.
★ Jag har lärt honom kommandot "godis" så säger jag "gooodiis" när han står i stallet så kastar han upp huvudet med stora glada ögon och öronen spikrakt framåt. Sedan följer han mig med blicken vart jag än går tills han har fått sin gotte haha! Så onödigt hahah men han blir så glad att man skrattar högt varje gång.
★ Han är alltid SUPERGLAD när man rider. Öronen växlar mellan lyssnandes på mig och spikrakt framåt. Han vill alltid framåt och är mjuk som en gummiboll att rida i traven. Det har blivit busenkelt att växla mellan samling och framåt. Däremot är han verkligen inte lätt att sitta ner på i trav haha!
★ Från början tyckte jag att Danny var väldigt opersonlig, han var stirrig och för det mesta verkade det mest snurra i huvudet på honom. Nu har jag lärt mig honom och ser under den där "virriga" sidan hos honom. Danny är inte den lugna, trygga, hästen du kan sitta i boxen med som tittar tillbaka med kloka ögon, men han har ett hjärta av guld och har aldrig under tiden jag ägt honom lagt ett öra bakåt åt en människa. Lite snurrig är han allt och många gånger vill man slita sitt hår i stallet med honom, men han ger det gränslöst tillbaka genom att alltid ge ALLT i ridningen. Han är dessutom som en tiger på tävlingsbanan och går in med ett självförtroende som inte är av denna värld på tävling.
★ Han är som två olika personligheter mot människor respektive hästar. För om han är som ett lamm, som aldrig skulle se sur eller grinig ut mot människor - då är han motsattsen mot andra hästar. Jag begriper inte var han får självförtroendet från, men han är STÖRST och ska bråka med alla boxgrannar. Riktigt otrevlig och det är ett ständigt grälande på honom vid fodringarna. När man hanterar honom själv är han helt tvärtom, lite nervös och känslig. Blir väldigt olycklig om man skulle höja rösten åt honom och absolut så långt ifrån matcho man kan komma. Jättetokigt :-)
Elin
Haha sista punkten påminner om min häst.
Han är lite av en mes haha med människor, skulle
Aldrig ens lägga bak öronen mot en människa, men när det
Gäller andra hästar så har han till och med sparkat
Sönder boxarna ett antal gånger. Högst i rang i hagen.
Men så fort man kommer med höpåsen som fladdrar lite
Så är han snabbast bort och gömmer sig bakom något träd eller nått. Haha
Vad intressant att läsa, hästar är minst lika personliga som människor, alla unika och härliga på sitt vis :)
