Betalar jag mina saker själv?
Bakgrund till Dannys "förändring"
Sto, hingst eller valack?
Blir så trött
Blir så trött
Har sett på väderprognosen att det ska bli lite bättre nu i några dagar - sedan ska det komma mer regn?! Jag orkar inte..
Hade man inte haft häst hade man nog inte alls varit lika beroende av vädret. I hästvärlden är man tvingad att vara ute och känna på vädret 365 dagar om året. Om man inte tar in hästar från hagen så tömmer man skottkärror eller rider utomhus. Hela vinterhalvåret fryser man ihjäl och under sommaren får man äntligen chansen att tina upp och njuta lite av att vara ute så mycket. Man kan sitta på en bänk och sola framför ridbanan när andra tränar eller ligga i gräset och mysa när hästarna går i hagen.
Men vem fan vill mysa i gräset när det är en enda lervälling. Blött, blött och åter blött efter allt regn. Jag orkar inte med mer skitväder, ge oss sol och värme för guds skull!!
Linimentets vara eller icke vara
Snälla, snälla, snälla svara! Jag skulle bli såååå glad! :)
Svar: Jag är ganska delad i linimentfrågan då jag inte anser att man ska hålla på och mixtra för mycket. Däremot anser jag att om det behövs är det absolut ett bra hjälpmedel om man använder sig av milda medel. Jag använder inget liniment alls på Danny av den anledning att han inte behöver något. Han är jämn och väldigt mjuk i muskulaturen, aldrig "styv" eller stel i kroppen. Men så är han 6 år gammal också, på så unga hästar har man sällan sådana problem med musklerna. Dock kyler väldigt gärna benen efter ridning för att minska risken för blödningar och använder då iskallt vatten och i undantagsfall kylliniment.
På Esco däremot är linimentet ett jättebra hjälpmedel. Han är lite styvare i kroppen och blir absolut mjukare av ett värmande liniment på rygg/rumpa. För att förtydliga jag använder alltid värmande liniment på muskler efter träning. Aldrig kylande! Det är att mjuka upp och öka blodgenomströmningen man vill åt och det gör man med värme. På Esco masserar jag in värmande liniment ganska direkt efter ridpasset. Duschar gärna av honom och smörjer sedan in på en blöt häst för att lättare fördela linimentet.
Nu efter att ha använt Trikems värmesalva vill jag även hylla den! Man känner verkligen hur varmt och skönt det blir på händerna efter att ha masserat in salvan.
Transportskydd
Därför skulle jag behöva några transportskydd som är lätta att bara dra av lite snabbt men som samtidigt skyddar. Jag är helt emot dessa meterhöga transportskydd som går över knän och haser och anser att det i många fall ger mer skada än nytta. Har sett alltför många hästar som står och sparkar för att bli av med skydden och på så vis skadar sig. Det fungerar kanske för några hästar, men jag har inga bra erfarenheter av sådana skydd.
Är därför ute efter ett par smidiga, korta skydd! Inte med för många kardborrespännen utan hellre stora, enkla spännen. De på bilden nedan kommer från Hööks och verkar matcha mina krav - någon som vet hur dom är? Billiga var dom också! (249 kr).
Märkeshysterin
Tänkte skriva ett åsiktsinlägg igen.. Denna gång om märkeskläder och annan utrustning till hästen. Är det viktigt för mig? Är det något som ger en ryttare "status"?
Jag har delade meningar om detta. Dyrare varor kan vara dyrare av anledningen att det är bättre kvalite, det kan också vara dyrare på grund en en stor, fet logga. Jag är inte märkesfixerad någonstans utan köper kläder och utrustning som jag tycker är snygg, oavsett om det är en budgettröja från Hööks eller en märkesbyxa från ett visst märke. Sedan försöker jag dock köpa kvalite, saker som håller. Ett träns för 299kr går kanske sönder i sömmarna efter ett år, medan tränset för 1299 kr håller betydligt längre. Då lönar det sig ändå att köpa det lite dyrare märkestränset. Detta tycker jag är som allra tydligast i kategorin hästtäcken, där jag har ett bucastäcke som säkert är 5-6 år gammalt och alltid håller tätt i minsta söm.
Dock har vi en annan synpunkt och det är att oftast görs det snyggare kläder från vissa, dyrare märken. Jag är en riktig sucker för stora loggor och tryck - och då ramlar jag genast in på marknaden hos HV Polo och Kingsland. Hade det funnits lika snygga kläder hos budgetbutikerna hade jag varit en sann kund där istället.
Vissa rider omkring heltäckta med märkessaker från topp till tå - och jag tycker att det är helt upp till var och en. Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag knappast sprungit på budgetbutikerna och köpt utrustning. Däremot tycker jag inte att just kläder till en själv/småprylar till hästen ger så mycket "status". Visst kan det vara fint, men jag blir betydligt mer imponerad av transporter, lastbilar och för att inte tala om hästarna själva..
Här har vi en riktig budgetoutfit utan ett endaste märkesplagg - men nog fin för det! Sadel och ridstövlar får dock räknas utanför outfiten, för det anser jag vara väl värt att lägga pengar på.
Att rida utan hjälm - åsiktsinlägg
Då var det dags för ett efterlängtat åsiktsinlägg igen. Denna gång tänkte jag skriva lite om ämnet rida utan hjälm.
Hade man frågat mig vad jag tyckte om saken för ett år sedan, när jag satt i sadeln på min finaste häst Klas hade jag utan tvekan svarat annorlunda mot vad jag nu gör - därför att då var det en relativt vanlig syn att jag red utan hjälm. Nu har jag blivit klokare, fått tag i en häst som är raka motsatsen till Klas och därför kommer jag att svara på ett annat sätt än jag då gjorde.
Jag anser att självklart ska man alltid rida med hjälm, i synnerhet på de moderna sporthästarna som det är mycket nerv och tryck i. Vem som helst kan ramla av och slå i huvudet och dödsolyckor förekommer. Den snällaste hästen kan snubbla och stå på näsan med dig under. Det finns inga försvar att inte rida med hjälm, men jag är inte heller den som argumenterar i år och dar för just denna åsikt.
Klas kände jag utan och innan i alla situationer, jag visste precis hur han reagerade om det så blixten skulle slå ner två meter ifrån honom eller om ett täcke skulle rasa ner på sargen i ridhuset och "skrämma honom". Han var het men helt orädd, det tryggaste som fanns på fyra ben. De gånger jag red utan hjälm på honom var ofta i situationer där vi skulle fotografera eller filma. Rent estetiskt tycker jag att det är snyggare utan hjälm vid sådana tillfällen.
På Esco skulle jag utan tvekan kunna rida utan hjälm, han är det säkraste jag har suttit på. Därmed inte sagt att jag kommer att göra det. Danny är raka motsatsen, på honom skulle jag aldrig i livet sitta upp på utan hjälm! Det vore så idiotiskt att det inte ens går att diskutera. Han är så långt ifrån "safe" som det går och totalt oberäknelig. Ibland är han lugn ett helt ridpass och ibland gör han sina tvära kast och krummar ihop ryggen som en ostbåga i galoppen och bara studsar.
Jag anser att man har ett eget val, rider man med hjälm så gör man, rider man utan så är det inte bra men upp till den som gör det. Med dagens moderna lättvikshjälmar går dock argumentet att "hjälm är obekvämt" helt bort i min värld. Men som sagt, det är ens eget val och det finns alltid risker.
Jag och Klas
Anonyma idioter
Jag är så himla arg och besviken på hur internetvärlden fungerar ibland, hur man kan sitta bakom en datorskärm och häva ur sig en massa idioti på en viss person - anonymt. Jag må ha klarat mig utan dessa kommentarer, men ibland när jag klickar in mig på kommentarerna hos andra bloggar får jag en chock av hur folk skriver, hur de verkligen går till angrepp och smutskastar.
Det värsta jag har sett är när man möts av kommentarerna, från vad jag förstått är en person, på min vän Matilda Holmströms blogg. Det är helt sanslöst hur någon kan sitta och kommentera anonymt på hennes blogg och verkligen vräka ur sig det värsta man kan få höra. Att Matilda är "äcklig, en looser, illa omtyckt av alla, ser förjävlig ut" etc. så fortsätter det i alla oändlighet.
HUR I HELVETE KAN MAN SKRIVA SÅ? Det är så ofattbart och sjukt att jag nästan tycker synd om denna person, för gud vet vad jag skulle göra om jag fick veta vilken idiot som skriver på detta vis om fina Matilda.
Oavsett vad man tycker, om man hatar någon så djupt och avundsjukan lyser, så skriver man inte en anonym kommentar i dennes blogg om detta. Stör man sig så hemskt på denna person, LÄS INTE DENNES BLOGG DÅ? Lägg ner för i helvete, det är bara sjukt. Matilda gav mig friheten att visa en kommentar av denna person som alltså skrivits nyss i Matildas blogg. 
Personen som skrivit detta måste vara den ynkligaste människa jag någonsin hört talas om, jösses.
Åsiktsinlägg: Kan du som rik lyckas bättre i ridsport?
Tänkte skriva lite om ett ganska omskrivet ämne, nämligen om man kan lyckas bättre inom ridsport med mycket pengar i plånboken.
Någonstans får man vara realistisk, självklart kan man lyckas bättre om man har pengar att köpa fantastiskt hästmaterial. Men samtidigt vill jag skilja på "kan man lyckas bättre som rik" och "kan man lyckas lättare som rik". Jag anser att självklart kan alla lyckas lika bra, oavsett ekonomi. Det finns mängder av ryttare som har arbetat sig uppåt till toppen, helt utan någon stark ekonomi.
Men då får man gå den hårda vägen och jobba sig uppåt i tiotals år med massor av slitgöra. Ingen kommer att sponsra dig, ingen kommer att vilja att du rider deras fantastiska hästar - inte förrän du har skapat dig ett namn. Ska jag vara ärlig tror jag att många försöker sig på detta, ger sig ut utomlands och arbetar i stall. Många återvänder hem, besvikna över att det "inte blev bättre" och några få sliter på. Det tar vansinnigt lång tid, har du inte en budget att köpa dig fina hästar själv är det svårt att slå igenom. Många fina hästar som du väl fått i träning kommer förmodligen också att säljas iväg innan du har hunnit slå igenom på dessa.
Har du istället en budget som den normala svensken inte har - visst fasen är det lättare! Då kan det köpas in fantastisk hästmaterial och du har dessutom råd att ta otroligt mycket hjälp med träning. Kanske står hästen uppstallad hos proffstränare där du kan ha någon som dagligen hjälper dig, för 12 000 kr i månaden är inget hinder. Dessutom har du råd att köpa dig flera fina hästar istället för en, detta gör möjligheterna ännu större då det inte blir lika katastrof om hästen blir skadad under en period.
Det säger även sig självt att har du råd att köpa det bästa av allt, sadlar, foder, uppstallning, träning etc. listan kan göras lång - självklart har du möjlighet att lyckas bättre än medelsvensson. Den som tror något annat är inte tillräckligt realistisk. Därmed inte sagt att det inte finns som som lyckas helt utan stark ekonomi - för dessa kämpande guldkorn finns, men dom är hemskt få.
Tyck till
Givetvis får ni även (nästan hellre) lägga till egna förslag.
- Användning av hjälm vid ridning?
- Benskydd i hagen?
- Kan man lyckas bättre i ridsport om man har mycket pengar ?
- Vilket föredrar jag att arbeta med, sto, hingst eller valack?
- Märkesutrustning eller billigare kopior?
- Vad jag tycker om travare/islandshästar/fjordingar (eller annan ras) etc?
- Eller andra förslag...
Sadelprovning på Strömsholm - ris och ros
Kl 8.00 började vi med att lasta Danny. Eller rättare sagt, inte lastade Danny. Han stod, tjurig som en åsna och sa att "no way" att jag går in där. Efter viss övertalning traskade han dock snällt in.
Vid 10.45 var vi på plats på Strömsholms sadelmakeri. Gick och frågade var vi skulle ta vägen och fick svaret att de brukade lägga på sadlarna på parkeringen precis utanför sadelmakeriet, och sedan gå upp till ridhuset och prova dom som låg bra. Konstaterade att parkeringen låg precis vid bilvägen och det blåste full storm ute, tänkte dessa människor att vi skulle stå här ute?! Nu var det min tur att säga "NO WAY" och bad att de skulle ta upp alla sadlar till ridhuset direkt, vilket de också gjorde. Eftersom det var både jag, min tränare och en till som var där och skulle prova togs det med diverse sadlar efter önskemål.
I ridhuset var jag sist ut, så jag och mamma promenerade runt med Danny. Under tiden lyssnade jag på vad som sades om de andra hästarna och vad de skulle ha för sadlar.
När det var dags för Danny fick jag leda honom så hon fick kika på honom i rörelse, sedan gjorde jag halt och hon tittade på ryggens vinklar. Hon lade sedan på sadlar från Equipe och Amerigo, ett flertal olika modeller. Vi tog en i taget och jag fick testa att rida i alla modellerna. Men redan här måste jag säga att jag blev ganska besviken på utprovningen. Hon lade helt enkelt på sadlarna, direkt på schabrak och spände gjorden. Utan att kolla speciellt noga på det hela och sedan fick jag rida. Jag reagerade på ett flertal sadlar att "aldrig att den här ligger" och mycket riktigt, det glappade, gled.
Tänkte att, jaja i vilket fall får jag testa rida i flera olika modeller. Några Equipe-modeller blev blankt nej, jag satt av efter bara något varv då det inte passade mig som ryttare. Egentligen kändes ingen Equipe helt rätt och inte förrän hon lade på en Amerigo Cortina kände jag att "nu känns det rätt". En modell som låg ganska bra på Danny, men denna demosadel var för trång vilket ledde till att den gled fram.
Ska jag vara ärlig tyckte jag att själva utprovningen var kass. Inga sadlar låg egentligen speciellt bra på Danny och det kändes inte alls som att hon tittade speciellt noga. Jag reagerade även väldigt stark på att hon höll med om allt man sa, tyckte jag inte om sadeln tyckte hon inte heller om den och vice versa. Funderade ett tag på att säga att jag "älskade" en sadel som jag visste låg katastrof för att de om hon skulle säga att "den är super på honom" bara för att se om hon bara var ute efter att sälja.
Dock har jag i alla fall fått konstaterat att jag inte trivs i Equipe-modellerna, jag får panik av de upphöjda sätena och känslan att puttas framåt. Amerigon kändes helt rätt för mig, ska kika vidare och se om det finns en Cortina eller Cervina ute med bredare bomvidd att låna hem och prova.c
I bilen hem hade jag dock ett långt telefonsamtal med Ellen och även Carro som säljer Childeric, jag måste säga att DET bemötandet är vad jag är ute efter! Jag fick svar på alla mina frågor, stora som små. Hur jag skulle gå till väga om jag måttade en helt ny, hur jag skulle tänka om jag provade begagnade childeric's etc.
Det lutar väldigt mycket åt Childeric, men skulle vara intressant att se de två Amerigo-modellerna innan.
Väx upp
Jag till exempel, har haft fantastiska föräldrar som har hjälpt mig ekonomiskt med hästarna under tiden jag har gått i skolan. MEN jag har skött allting själv, jag har ringt hovslagaren, jag har ringt veterinären, jag har tagit ansvar för att foder köps, att hö hämtas, jag har skött alla papper och telefonsamtal i samband med hästköp och hästförsäljningar.
Jag sökte jobb långt innan jag tog studenten för att kunna betala hästarna när jag slutat skolan. Sedan dagen jag fick jobb med en månadslön att leva på har jag betalat varenda öre på stallhyra, foder, träningar, försäkringar och allt där till. Jag betalar dessutom av ett lån till mina föräldrar á minimum 2000 kr varje månad, det totala lånet motsvarar den summa som mina hästar totalt har kostat i inköp.
Det jag vill komma till är att jag har personer i min närhet, som är ungefär jämngamla med mig (minst fyllda 18) och som bara lever runt i sin drömvärld. Personer som verkligen inte växt upp överhuvudtaget. De låter sina föräldrar betala sina hästar, bor hemma utan att söka jobb och har dåliga betyg för att de misskött skolan. De tror att "allt ska ordna sig" och lyfter inte ett finger.
Vad ska de bli av dessa människor? Hur ska de komma in på högskolan för att få någon utbildning med kassa betyg? Och hur i hela friden ska dessa människor någonsin få ett jobb när de helt saknar driv, och där deras föräldrar skött allt från att ringa hovslagaren till att boka träningar för tränaren. Jag är helt förbluffad över hur man kan vara så nonchalant och tycker att det är så hemskt tragiskt att de inte blivit vuxnare i denna åldern. Lika förvånad blir jag över de föräldrar som bara "ger och ger" utan att kräva ett smack? Skulle jag ha ett barn som ex. misskötte skolan pga lathet/skolk och kanske inte ens hade betyg (IG) i något ämne skulle jag ge ridförbud tills skolan sköttes igen, eller annat motsvarande.
Jag börjar inse mer och mer att jag faktiskt vuxit ifrån vissa människor, utan att de egentligen gjort något speciellt som fått mig att inse detta. Jag må vara 19 år ung, men ibland känner jag mig betydlig äldre om jag jämför med jämnåriga "småbarn".
Vill jag arbeta med hästar i framtiden?
Vill jag arbeta med hästar, det vill säga ha det som mitt yrke på heltid i framtiden? Nej det vill jag inte. Jag trivs väldigt bra med ett vanligt jobb där man är ledig på röda dagar, får OB-tillägg på kvällar/helger och har rimliga arbetstider (40 h/vecka).
Men betyder det att jag inte vill satsa fullt ut på ridsporten? Nej det betyder det inte alls. Jag siktar på att nå en rimligt hög nivå på tävlingsnivå och anser att med en bra utbildning och senare ett jobb med motsvarande bra lön har jag lättare att nå mina mål. Jag har då råd att betala många träningar för tränare, jag har råd att köpa bra hästmaterial och därmed blir det ett stort kliv på vägen framåt.
Det är självklart att man utvecklas otroligt som ryttare av att arbeta med hästarna på heltid, kanske ha 10 hästar i träning och rida mängder av timmar varje dag. Men jag själv trivs fint med att ha en till två egna hästar som man istället hinner njuta av på ett helt annat sätt. För mig är det kvalitetstid att pyssla, rykta och bara mysa och skulle jag ha ridningen som ett heltidsjobb skulle förmodligen mycket av det falla bort.
Hur hittar man rätt häst?
Svar:
Hej Madelene! Så roligt att du ska leta efter en ny häst!
Att finna den rätta hästen är verkligen ett riktigt projekt i en snårig djungel. Att leta häst på annons är vad jag anser svårast, då många förskönar sina hästar ganska rejält. En punkt som bör följas när du letar häst:
- Åk aldrig och titta på en häst som du inte har sett video på innan!
Detta gör att du slipper bli besviken och vet betydligt mer om vad du kommer att prova i förväg. En bild räcker inte, utan att se film på hästen i alla gångarter innan man sätter sig i bilen och lägger dyrbar tid och pengar på att titta på en häst. En annan viktig sak är att sätta sig ner, skriva upp allt man letar efter hos en häst och sedan sålla bort annonser. Vad har man för prisklass? Vilken ålder letar man efter? Utbildningsnivå?
Det kanske inte är många hästar som matchar dina krav, men de som gör det är förmodligen väldigt värda att provrida!
Köhls Fidolina köpte vi via annons, hon hade det vi letade efter helt enkelt. Klas, min första storhäst köpte vi via kontakter! Jag fick höra av en konatkt att det fanns en häst som matchade det vi sökte och fick en videolänk. Vi gillade det vi såg och efter det tog vi kontakt direkt med den tyska ägaren och åkte ner och provred. Klas importerade vi alltså från Hamburg i Tyskland.
Nu när vi skulle leta häst igen sökte jag både via annonser, kontakter och hade dessutom ute en köpesannons. Första dagen jag lade ut min köpesannons hade jag över 70 mailsvar (!) och dessutom en stor mängd telefonsamtal. Jag tror att via en välskriven köpesannons finner man otroligt mycket hästar! En stor del av de svar jag fick på köpesannonsen var hästar som inte fanns på annons.
Som du ser har vi i annonsen skrivit med alla våra kriterier. Detta gör att man inte får en massa onödiga svar om hästar som är för stora, för gamla etc.
Sen gäller det att åka och provrida! Att finna rätt häst som man klickar med är inte det lättaste. Eftersom Klas var väldigt stark och egentligen lite för svår för mig hade vi bestämt från början att nästa häst skulle vara både lättriden och fin i munnen. Det skulle inte vara något "projekt" utan en häst som kändes helt rätt från början.
Danny hittade vi via en annons och efter 20 minuters provridning var jag såld. Han hade allt vi letat efter!
Önskeinlägg - Dressyrklimatet i Dalarna
Svar:
En intressant frågeställning!
Skulle man sätta sig och jämföra hur många ryttare i Dalarna som rider på en viss hög klass jämfört med Skåne så är Dalarna inte i närheten av att ha lika många bra ryttare. Men, det är ju så att vi har betydligt färre ryttare här, vilket gör att antalet ryttare uppe i toppen minskar. I övrigt är det förmodligen en normal samling ryttare i Dalarna, några juniorer/YR som har tagit sig till finaler på SM, några lite äldre ryttare som rider höga klasser och en hel drös ryttare på MSV-nivå.
Rent tävlingsmässigt skulle jag säga att det inte är någon större skillnad, då det kommer otroligt mycket ryttare utifrån och tävlar i Dalarna, som ligger hyffsat nära till både Stockholm, Västmanland, Örebro, Värmland etc.
Jag har hela mitt liv tävlat för Falu Ridklubb. Det är den klubb jag har börjat som treåring på ridskola, vuxit upp på och haft riktigt roligt på. Min huvudtränare driver även denna klubb och det är som sagt henne jag har tränat för i alla år. Falu RK är en helt vanlig ridklubb, men med mycket dressyrryttare. För några år sedan när jag och några andra jämnåriga tjejer fortfarande red ponny höll Falu RK ett järngrepp om ponnydressyren med ryttare på nationell och elitnivå (SM).
Nuförtiden är det ingen speciell klubb som "sticker ut" med många duktiga ryttare utan det är någon enstaka från varje klubb som är riktigt bra. I Dalarna tror jag inte att det är så uppdelat efter vilken klubb man rider för (som exempel Willands i Skåne som bara matar fram bra ekipage) utan här spelar det ingen roll, man stöttar varandra och har gemenskap oavsett vilka klubbar man rider för.
Hoppas du är nöjd med svaren!
Hur trivs du på Falu Ridklubb?
Fick en fråga från en läsare!
Malin: Hur trivs du på Falu Ridklubb? Har förstått att Källvikens gård där du stod innan är ett privatstall och att du nu alltså står på en ridskola - vad tycker du om det?
Svar:
Hej Malin! Du har förstått det helt korrekt.
Jag vill börja med att säga att jag älskar Källvikens gård. Är jätteglad att Esco står där så att jag inte tappar kontakten med alla! När jag flyttade till Skåne och sa upp min stallplats där storbölade jag för att jag skulle sakna alla så mycket haha! Det är världens mysigaste stall med bra träningsmöjligheter med nybyggt ridhus och ridbana.
... Men jag är också otroligt glad att jag har flyttat till Falu Ridklubb. Här finns personal som sköter hästarna så några stallpass att hålla reda på behövs inte. Tiderna är bätte anpassade för hagvistelse, fodring etc. och alltid är så otroligt smidigt. Med 11 skötspiltor med tillhörande dusch behöver du aldrig vänta på att "skötspiltan ska bli ledig" och det är ljust med många lampor och otroligt fräscht överallt. Ridskolan håller sig på "sin kant" och även om det är mycket folk där på kvällarna när det är lektioner så står privathästarna i separata stall längst bort i anläggningen och märker knappt av dessa människor.
Sedan måste jag säga att en sak som är en stor skillnad är att på Falu Ridklubb så finns det så otroligt många duktiga dressyrryttare som har riktigt fina hästar. Detta är otroligt motiverande! Att se tjejer i min egen ålder rida så bra är verkligen en riktig "morot" i träningen framåt - och om inte annat är det hur roligt som helst att stå och titta när de tränar i ridhuset.
På plus-sidan finns även såklart att min tränare driver Falu Ridklubb och jag har tillgång till hennes hjälp betydligt lättare än om jag hade stått på Källviken.
Så sammanfattningsvis väger fördelarna över på Falu Ridklubb och jag kommer förmodligen inte att flytta Danny till Källviken, oavsett om jag får en stallplats där eller inte framöver.
Rids inte Danny ut? Jodå!
Malin: Kan du inte skriva ett inlägg om varför du väljer att inte rida ut Danny ?
Svar: Hej Malin! Jag har aldrig skrivit att jag inte kommer att rida ut Danny. Jag har skrivit att jag inte har ridit ut på honom än. Trots allt har jag bara haft honom i 2 veckor, och jag känner ingen anledning till att kasta mig ut i skogen det första jag gör. Idag har jag dock gjort premiärtur i skritt!
Jag har aldrig varit så mycket för att rida ut, och när jag väl gör det brukar jag skritta och trava lite på sin höjd. Blir några gånger per månad jag ger mig ut på småvägar utomhus.Jag tycker helt enkelt inte att det "ger" något ridmässigt att rida runt i skogen. Tycker dock att det är viktigt att hästen kommer ut på olika underlag så är en riktig hjälte på att promenera med häst utomhus! Om ni bara visste hur många mil jag och Klas promenerade på vägar i skogen totalt.
Men! Undantag finns. Har bildbevis på den enda gången jag galopperade Klas utomhus haha! Han var så stark att det nog var 100 meters stoppsträcka.
Vikten av en korrekt exteriör
Jag måste få flika in ett inlägg om vikten av en korrekt exteriör hos hästen. Har så många i min närhet som köper hästar med felaktiga exteriörer och jag begriper inte varför.
Tänkte i enkla drag med hjälp av bilder visa er vad jag menar.
Danny
En trevlig långbent modell med rak rygg och hög front. Kort rygg och väl ansatt hals. Korrekt benställning. Jämn, men tunn överlinje. Bör bli bättre med mer hull och muskler.
Escritor
En spansk häst med rastypiska drag. Mycket massa, framförallt på fronten. Kort rygg och normala ben. Något hög bak, men proportionerlig.
First Class
Sämre bild att visa rent exteriörmässigt, men hade ingen annan. Häst av tung modell med mycket massa. Stort huvud, lång väl ansatt hals. Normala ben och kort rygg. Något högre bak.
Köhls Fidolina
Väl ansatt hals med mycket massa på sin överlinje. Kort rygg, brant kors. Normala ben. Överbyggt bak, något i framvikt.
Ser ni att det är liknande modell på mina hästar? Alla har kort rygg och väl ansatt hals. Korrekt benställning och inga större fel rent exteriörmässigt. Ju bättre exteriör, desto större är chansen att hästen får vara frisk och hållbar.
Köp inte:
- en häst som är påtagligt överbyggd bak
- en häst med dålig överlinje
- en häst med mycket svängd rygg
- en häst med ej korrekt benställning (ex. utåt- eller inåttåad, kohasig)
